Kategoriarkiv: Syrran!

Lite träningstips. Eller inte.

Vi tränar ju ganska mycket, Syrran och jag. Hon är hård men (oftast) rättvis och jag är (oftast) skärpt och lyhörd. Ha ha ha ha ha! Nä men jag försöker verkligen. Det gör jag. Det kommer bara så mycket annat emellan. Men när det gäller, då jäklar. Här är lite träningsbilder.

Om nån ska lägga spår åt en är det viktigt att tjuvtitta så mycket man bara orkar:

Full koll på spårläggaren

Full koll på spårläggaren

Ska man ha upp figgar på hög höjd väljer man med fördel de som är minst och lättast:

Stora valpen är vindfigge i träd

Stora valpen är vindfigge i träd

Att liggmarkera saker man hittar kan tyckas vara ett billigt knep, men akta’re vad glada de blir, och det är inget jobb alls:

Liggmarkerar en apport

Liggmarkerar en apport

Då och då får man utsätta sig för fara. Eller i alla fall för lite läskiga saker:

Kommissariens första försök på stegen

Kommissariens första försök på stegen

Kommissariens första försök på stegen – the Movie:

Ja, det var dagens träningstips. Keep up the good work.

Over and out

Sommaren 2014 – i ett svep

Matte skrivhjälpen har ju lovat att kappköra, och den här gången blir det ett jättelångt inlägg med mest bilder och filmer. Man kan säga att det börjar från slutet av juni, håller på över juli och avslutas i augusti Häng med!

Fick några bollar

Fick några bollar

Först fick jag en sommarpresent. Jag gillar de här bollarna. Matte har ingen känsla för gränser. Det är bra. (I ärlighetens namn ska Den mörka Skönheten ha hälften.)

Kallax i basen

Kommissarien i basen

Sen har vi patrulltränat. Jag ligger väl i basen då, men jag tänker banne mig inte ligga på tyget. Så det så.

Jag och Hoffan patrulltränar

Jag och Hoffan patrulltränar

Ibland kör vi patrullträning lite själva, bara Syrran, jag, en tjej, Hoffan, som jag är kompis med (fast hon är motvillig kompis till mig) och Hoffans matte. Så här gjorde vi en dag. Jag var helt slut efteråt. Som vanligt.

Glöm inte liten hund!

Glöm inte liten hund!

Det är jättekul att träna med Syrran! Jag älskar det! Men ibland får jag inte följa med. Har utarbetat plan och list för det. Om jag trycker mig mot ytterdörren k a n hon inte gå utan att ta med mig. Smart va?

Går inte en meter!

Går inte en meter!

En dag var vi på lugn och skön tur med bilen. Vi stannade till, matte öppnade dörrarna och… Jävlar! Vi var hos den lilla rödhåriga! Jag ä l s k a r henne men det gör skitont att vara där! Det sitter vita snören överallt som hoppar på en liten hund när man minst anar det. Nej, jag valde att inte lämna bilen. De får faktiskt komma till mig istället. Jag har inga vita snören, jag.

Slappar

Slappar

Annars har vi mest slappat. Matte vill sola och jag vill skugga. Då gör matte ett skugghus till mig. Skönt!

Ett två och tre... Och fyra

Ett två och tre… Och fyra

Några gånger har vi varit hos Snygga C, i deras nya hus. Det här är bilder från när matte laddat upp med den där synnerligen utsökta leverkakan. Eh… Jag menar, det här är bilder från när Snygga C och jag visar hur otroligt duktiga vi är. (Snygg räddning va, matte?)

Kasta bolljäveln då

Kasta bolljäveln då

Det har fikats också. Och fikats och fikats och fikats. Man får liksom vara övertydlig för att få lite uppmärksamhet när det fikas så.

Retning på promenad

Retning på promenad

Då och då har matte och jag varit i stan (brrr!). På en morgonpromenad mötte vi de här. Jomen titta noga. Då ser du. Det är två långöron! Man får inte springa efter långöron. Inte heller ropa åt dem. Jag gjorde bara lite, lite spring och rop. Matte skällde bara lite, lite.

Kommissarien spanar

Kommissarien spanar

Sen intog jag min favoritposition och höll ordning på kvarteret innan vi åkte vidare,

Liggmarkerar en kon

Liggmarkerar en kon

Vi har varit på klubben då och då med. En gång fick jag en miniruta att leta i, men jag fattade inte riktigt vad matte ville så jag chansade med att liggmarkera en kon. Det var inte riktigt rätt, men matte blev glad ändå.

Ett slags A-hinder

Sen gick vi förbi planen där kompisarna skäller och har jättekul, du vet. De hade en såndär man kan klättra på. Jag klättrade upp, stannade mitt på och väntade och sen gick jag ner. ”Va?! K a n du det där?” sa matte förvånat. Så fick jag visa ett par gånger så matte skulle tro mig.

Ja… Så har jag badat, lekt med valparna, fått en jätteskön kylfilt att ligga på när det var som varmast, hållt ett gäng grillpartyn och haft det kalasskönt. Men den här veckan började allvaret igen. I söndags var det rivstart med patrullhundträning (som du såg på förra inlägget). Idag har jag varit och kört lydnad med Syrran (som gick?! Utan mig?! Fast jag klämde mig in mellan henne och dörren…) och sen kommer det mera. Kul!

Hur var din sommar?

Over and out.

Vi har visst semester

Det var ingen som gick till jobbet i måndags. Eller i går. Vi har visst semester.

Matte visade fint hur man gör när man har semester. Man parkerar sig i en solstol (men springer såklart in när det regnar) och lyssnar på en gubbe på radion.  Ål rajt, tänkte jag och gjorde detsamma. Ja, fast utan solstol då. De är så himla obekväma.

Mörk, välpälsad schäfer i sol

Mörk, välpälsad schäfer i sol

Matte sa att jag var knäpp och borde ligga i skuggan. ”Du kan va” svarade jag och solade lugnt vidare. Och se sån fin färg jag har!

Igår kväll stack vi iväg i bilen. Jag skulle till… Syrran! Hoppade ur mattes bil och in i Syrrans med bara ett skutt emellan. Nästa gång ska jag se om jag kan hoppa direkt, baklucka till baklucka utan att passera marken, hehehe. Syrran och jag skulle till den stora ängen där vi patrullhundar tränar ly****. Ja, ni vet. Det var riktigt kul. Mina kompisar var där. Vi tränade platsliggning medan nån pangade lite. Jag fick massor med beröm! Och syrran har köpt en ny boll.

På ly*****plan

På ly*****plan

På slutet turades vi om att ligga medan kompisarna gick runt runt och jäkligt nära. Det var jättesvårt! Men jag klarade det. Bra va? Sen åkte vi hem, jag käkade en sen middag och dråsade i säng.

I morse var de inte kloka. Upp halv fem när vi har semester?! Matte skulle åka tåg. Jag släpade mig ut till bilen, och somnade som en stock. Återkommer när det blivit anständig tid. Zzz…

Over and out

Min Syrra! Var är min Syrra?

Hej. Min Syrra är inte tillsammans med mig något just nu. Åh, så jag saknar henne! Men igår, då jäklar. Vilken höjdarkväll det blev.

Först kom matte. ”Matte! Matte! Matte!” hann jag säga innan jag kom på att ibland blir det inte så lyckat när jag blir så där tokglad. Jag råkar ut för lite otur. Igår hade jag bara tur, som tur var. Vi hoppade in i mattes bil och åkte till… Syrran!

Jajamensan – Syrran och Storbrorsan var där. Valparna var där. Husse och matte var där. Jag var lycklig! Vi åt middag ihop och jag fick ett jättefint porträtt av lilla valpen.

20140517-103141.jpg
Ett jättefint punkarhundsporträtt
Jag fick lila tuppkam som står rakt upp. Som en riktig punkare! Det är jag glad för.

Sen var det nåt mankemang med Syrrans bil, så vi gick ner i garaget. Du, gissa hur kul man kan ha i ett garage! Först körde vi ”Marsch”, Syrran, matte och jag. Jag sprang så fort jag orkade mellan dem, och sen satte jag mig sådär klistrad vid nåns ben och tittade dem djupt, djupt i ögonen. Det kallas ”fot”. Sen, plötsligt, var matte borta?! Hur kan små tanter försvinna sådär i ett ögonblick? Syrran skickade iväg mig att leta rätt på henne. Det var lite svårt, för de lämnar inte så många spår efter sig sådär i ett garage med blanka, hala golv. Men jag hittade henne! Hon låg och tryckte bakom en bil. Vi skuttade lite tillsammans, och sen stelnade matte till. Vi stannade upp, tittade runt oss. Vad? Vad?! ”Leta!” sa matte med mystisk röst. ”Aj aj, Kapten” svarade jag och skred till verket. Jag visste ju inte vad jag letade efter, så jag var lugn och metodisk. Gick igenom alla bilar, luktade noga under kläderna på en motorcykel som stod där i full pyamas. Jag nosade här, jag nosade där, och i en hörna hittade jag… En Syrra! Jippie! Sen var jag så trött, så trött så jag gärna ville åka hem.

Idag ska Syrran tillbaka till det där stället hon håller till på. Hon går en kurs för att jag ska få bli patrullhund, den är hela t v å veckor! Tur att jag fick pussa lite på henne sådär i halvtid. Vill du se en bild på hur hon ser ut på sin kurs, förresten?

20140517-103907.jpg
Min fina Syrra i full mundering
Som tur är så är hon lika knäpp som jag och matte som du ser. Jag hoppas att veckan går j ä t t e f o r t så vi kan fortsätta träna som vanligt.

Over and out

Den där ly… igen. I ett centrum

Så var det dags för kurs med Syrran igen. Men istället för att åka ner till Klubben åkte vi till nåt centrum. Jättekonstigt! Vi skulle gå runt där, alla hundar, och liksom slappna av. Inte gå på tårna, patrullera och ropa till folk och fä i alla fall. Först var jag lite fundersam, men sen tänkte jag – det är ju lite schysst med stadshäng. Så jag hängde med. Här är en bild när jag poserar vid fontänen. Man skulle inte bada i den och man skulle inte dricka ur den. Besynnerligt att ha vatten men inte använda det. Nåja. Det skulle väl va så.

På fontänen utan vits

På fontänen utan vits

När vi kom hem tog jag en selfie. Det har varit för få såna:

Schäferselfie

Schäferselfie

 

Ha ha ha. Kul va?

Over and out

Allmänlydnad, ska jag behöva sånt?!

På tisdagen hämtade Syrran mig. Vi for ner till Klubben. Jag var jätteglad – Klubben, det är kul, det! Trodde ni, ja. Det var den där jäkla kursen nu igen. Det var jag och en massa småttingar. Jag försökte hålla ordning på dem, men det var inte lätt. Jag fick ju inte säga nåt! Nä… Jag är skeptisk. Passade på att visa mig från min bästa sida hur som helst. Jag gjorde som Syrran ville. Gissa att hon var paff :-). Ha ha. Tips – överraska dem när de minst anar det!

Over and out

Ibland har jag lite otur när jag tänker

Det är svårt att hålla jämn nivå. Jag försöker verkligen skärpa mig och göra som jag ska… men ibland bara går det inte! Just nu går det inte till exempel. I måndags försökte jag hela dagen när jag var med Syrran. Det gick så bra. Jag var som en vanlig hund sa Syrran, vad hon nu menade med det.

Igår jobbade vi hemma, matte och jag. Det var j ä t t e t r å k i g t som vanligt. Matte mutade mig med ett spel, där man gömmer gobitar under runda klossar och så ska jag lyfta på klossarna för att få i det här fallet yttepyttesmå köttbullsbitar. (Jag föreslog en hel köttbulle under varje kloss, men matte sa att nio köttbullar på en spelomgång var alldeles för mycket. Hm.) Jag kan lyfta klossarna och slänga dem åt helsefyr på ingen tid alls. Matte försökte jobba de tre sekunderna det tog mig att äta upp köttbullebitarna. Jag tyckte att hon var lite ouppmärksam en gång, så då la jag en kloss i hennes knä. Hon sken upp och vips hade vi en ny lek. Matte sa ”hämta klossen”, jag hämtade klossen, matte tjöt ”Bravo!!!” och gav mig… köttbullebitar. Lättförtjänta bitar må jag säga. Jag menar, det var ju inte så stor ansträngning – om hon bara säger vad hon vill fixar jag. Men jag höll god min och åt köttbullar till middag.

20140409-231330.jpg
Se med vilken schvung jag slänger klossarna!

Sen var det dags för den där kursen. Ly… vad den nu hette. Då hade jag fått nog av att vara ”vanlig hund”. Alltså, det gick bara inte! På planen bredvid var det kompisar som skällde och hoppade och energin var skyhög. Det gjorde nåt som hette IPO. Fatta vilken fart och fläkt det var där! ”JAG VILL VARA MED ER!!!” ropade jag. ”HALLÅ! HÄMTA MIG FRÅN DE HÄR SÄLLSKAPSDJUREN! JAG KAN JOBBA! JAG KAN HÄNGA I ARMARNA! JAG KAN JAGA FULINGARNA ”. I en och en halv timme ropade jag men ingen kom. Jag var fast med sällskapsdjuren. Syrran var … inte imponerad. Men ni fattar. Det g i c k bara inte.

Idag gick det inte heller. Hela tiden i alla fall. Matte och jag stack till klubben och det var så roligt Kanske var de kvar, kompisarna som körde IPO? Jag slängde mig ur bilen. Matte slängde in mig igen. Aj då. Visst ja. Man måste vänta. Jag väntade allt jag kunde. Fem sekunder. Sen gjorde vi samma sak igen. Suck. När jag väl kom ur höll jag mig. Fem sekunder. Sen var jag tvungen att springa till en luktfläck. Fort, så den inte försvann. Matte for som en vante efter, ha ha ha… Eh… ja, förlåt. Det var inte meningen. Sen kom en skitful liten hund. ”Har du glömt att kamma dig, HA HA HA!” var jag tvungen att säga. ”Du ser ju ut som en liten ovårdad råtta! Se på mig, mig mig! JAG är snygg, jag!” Behöver jag säga att jag åkte in i bilen igen? Sen blev matte förvandlad. Hon blev en… militär tror jag. Jag var skiträdd! ”Matte! Kom tillbaka” viskade jag med liten röst. Jag gjorde precis som hon sa. Efter en liten stund blev hon som vanligt igen, men jäklar vad skraj jag var ett tag! Det var inget snack – jag t ä n k t e inte ens på att göra nåt annat än det hon sa. Tur att det gick över :-). Jag fick ett spår som jag rusade genom – var ju tvungen att springa bort det läskiga. Sen gjorde vi miniruta och så sa jag till att hon tappat grejer här och där. Jag tror att vi är vänner igen. Som tur var har Syrran hämtat mig igen. Jag ska bo där några dagar. H o n blir ingen militär i alla fall. Tror jag. Hoppas jag. Håll tummarna!

Over and out

Jag sa ju att jag kunde!

Igår var det patrullhundträning igen. Vi var hur många som helst och vi samlades som vanligt på Stridsskolan. (Ja, eller hur? Stridsskolan! Det namnet förpliktar. Fast man får inte strida när man är hund, såklart. Då får man skäll.)

Vi började med den där obegripliga övningen. Alla hundar och våra tvåbeningar går ut i en stor, stor ruta i skogen. Det ligger grejer både här och där. Jag anstränger mig som 17 för att hitta de grejerna som just mina tvåbeningar lagt ut och går elegant förbi alla andra. Syrran suckar. Jag vet inte riktigt varför. Men jag kunde inte låta bli att ta med en liten skruvmejsel som inte var vår. Då blev Syrran så glad, så glad. Hm… Man kanske s k a sno? Ja, inte vet jag, som sagt.

Sen var det bilen. I eeeevigheter! Matte och Syrran var borta så länge att jag trodde de gått vilse. Men de hade preppagrejerna med sig så jag gissade att det skulle bli kul. Hur som helst ropade jag efter dem ”Var inte borta så länge!” och ”Gå inte vilse! Jag kan inte öppna grinden till bilen själv! Glöm inte det!” ”Schhh…” väste både Syrran och matte. *vänta* *vänta* *vänta* Nu kommer de! På med spårselet och Ja! Min bästa! Vi skulle spåra! Ha ha! Över stock och sten och tillbaka. De hade lagt ett ”Hur långt orkar en Kommissarie spåra?”-spår. Syrran och jag har ju kört 1 km tidigare så nyaChefen sa ”Gå 1 km i terräng men följ vägen. Vid 1 km går ni över på andra sidan och så går ni tillbaka. Då ser ni v a r någonstans han inte orkar längre, och då är det bara att bryta och ta vägen tillbaka.” Ungefär. Sagt och gjort – 20 apporter, en var 100ade meter, la de ut, fegisarna. ”Spår!” Ja det kan du hoppa opp och sätta dig på! Som jag spårade! Vid 1000 meter fick jag en slurk finvatten (inte dikesvatten som brukar förfriska mig med alltså). ”Paus?” frågade Syrran. ”Är du galen?!” svarade jag. Vi fortsatte över vägen. Efter ca ytterligare 400 meter var jag lite varm och la mig en minut i ett träsk, samtidigt som jag tog mig lite vatten igen. ”Paus?” frågade Syrran igen. ”Är du galen?!” svarade jag min vana trogen. Ja, sådär höll vi på. Till sist hittade jag den. Min kong! Jag var framme! Kommissarien hade gjort det igen, och fanns det krafter kvar? Jo du. Fast det var lite skönt att sträcka ut i bilen.

20140407-075308.jpg
Så här gick spåret

20140407-073933.jpg
Så här gick matte. Men hon fubbade på vägen ett par gånger

Vi körde vidare till ÅSA. Ja, Återsamlingen alltså. Där var det väntan igen. Under tiden gjorde Syrran, jag och en trevlig tjej det där otäcka… Passivi… Äsch, ni vet. Sen var det dags att använda öronen. Vi satte oss ner. ”Pass på!” sa Syrran. Åh, vad det är spännande! Jag passade på och passade på. Det var massor med ljud men inget som lät rätt. Jo! Vänta… Måste lyssna igen! Tur att jag har schäferöron som kan bli som lurar. Jodå, där… DÄR!! Kom igen nu! Det är figgar i buskarna här, Syrran! Jag drog fram henne genom terrängen och… ”Tjena killar. Ligger ni här och vilar?” frågade jag artigt och drog i en kamprulle de hade beväpnat sig med. Sen åkte vi hem. Typ.

Det är så kul att träna! Tjänstehund… Åh…

Over and out

Ly… Vad sa du att den hette, kursen?

Jag och Syrran går på kurs. Vi började nu ikväll och det är nere på Klubben. Det ska vara massor med gånger och det är ganska jobbigt faktiskt. Först ska man gå in i ett hus. Alltså… Tillsammans med sju andra kompisar man inte träffat och man får inte morsa, snacka eller leka. Ja… just den delen var jag inte så bra på. Passivit… Äsch, ett fult ord som jag inte kan skulle vi träna på.

Sen gick vi ut allihop. Då gick det bättre. Man fick fortfarande inte morsa, snacka eller leka. Jag var inte så bra på det ute heller. Men Syrran är hård men rättvis så jag fick väl skärpa till mig. Vi övade på en massa saker och HonSomHöllIDet sa att jag har stor potential. Och att jag är fin och bra och bäst och… Kanske inte fullt allt det där, men hon tänkte det. Tror jag.

20140402-002149.jpg
Syrran och jag tränar lite. Behärskning…

Om jag går där flera gånger tror jag att alla där kommer att förstå vad en Kommissarie faktiskt måste göra. Och säga. Ja,det är ett sjå att uppfostra dem alla, men jag gör så gott jag kan.

Over and out