I söndags hade vi patrullhundträning igen. Syrran la ett spår men sen fick vi åka med stora lilla valpen till doktorn. Jag hann leta rätt på allt innan i alla fall innan vi åkte. En sån tur. Sen, när allt var klart, bjöd jag alla på middag. Då blev de glada igen. (Det var ingen större fara med valpen visade det sig efter röntgen, tackar som frågar.)
Sen har jag hängt med husse några dar. Vi gör killgrejer. Eller… Just nu åker vi bil hit och dit. Det ska hämtas och lämnas och lagas och fixas. Vi är fixarkillar alltså. Syrrans bil är fixad till exempel. Nu kan den bli kall och skön igen. Det är bra när det är sommar och jag ska åka med. Vi promenerade ner till verkstan och hämtade den. Du – jag var heeeelt färdig när vi kom fram! Det var 1000 grader och jag hade ju dragit husse halva sträckan innan jag tog slut. Mitt vanliga tempo är att gå ut hårt och öka. Det går inte just nu. Tack och lov att alla våra bilar kan bli kalla och sköna igen alltså.
Ja, vad har hänt annars… ? Idag var det skolavslutning för stora lilla valpen.
Stora lilla valpen på skolavslutning (han som sträcker på sig)
Jag fick inte följa med?! Jag fick stanna hemma?! Jamenhallå! De sjöng visst jättefint. Jag låg i sovrummet och surade. ”Fy fabian vad ni är taskiga” sa jag när husse kom hem. Det hade visst varit jättefint. Tror jag det. Hrmpf.
På kvällen när matte kommit hem åkte vi och hälsade på lilla mormor. Det var nåt som skulle fixas och då ryckte fixarkillarna ut såklart. (Och fixarmatte.) Husse fixade sen medan jag bevakade området. Höll koll på mormors balkong. Gissa att den ligger högt upp! Det killade i magen som 17, ha ha ha! Jag stod på balkongräcket och kollade ut. Därför var allt lugnt.
Span på hög nivå
(En dag när jag bevakade hemma från balkongen kom två poliser. ”Å en sån stilig schäfer” sa den ene, den mest sympatiska. Vi berättade att jag nästan var kollega och då sa han att det syntes minsann. Jag var en kille som såg superskärpt ut. Japp. Sant.) När vi kom hem fick jag ett märgben, t r o t s att jag har badat idag. Jag tänkte att det var en muta för att jag inte fick hänga med förut och markerade det med att spärra ut tassarna ordentligt så ingen skulle tro att de kan komma och sno mitt ben, muta eller ej! Å nej! Då har de kommit fel. Span och bevakning – det är ju mina specialområden, det.
Mitt! Bara mitt!
Over and out
