Författararkiv: Kommissarien

Jag är en urschäfer

Matte läser en bok. Matte fnissar. Matte säger ”Jag har en ur-schäfer”. Jag fattar ingenting.

Han är stor och kraftig med vacker linjeföring och ett ädelt format huvud, fast och stark i konstitutionen, för ögat en ständig njutning. Hundens karaktär står i paritet med hans goda exteriör. Han visar underbar trohet mot sin husbonde och är uppmärksam på minsta vink, gentemot andra en hänsynslös herrenatur. Obändig i sin översvämmande livslust, överlåten till sig själv är han den galnaste ofogstiftare. Han är aldrig overksam, alltid i farten, godmodig mot oförargligt folk, men aldrig inställsam, en barnens clown och alltid förälskad. Han är överlycklig för all tid man ägnar honom och är då den fogligaste hund.

Det här var Tyska Schäferföreningens första stambokförda hane, Horand von Grafrath, beskriven av sin husse och föreningens grundare Max von Stephanitz i boken Schäfer (sid. 14). Matte säger att det kunde varit jag. Jag säger att jag vill ha ett ben.

Over and out

Redheads are wilder

Har hängt med husse några dagar. Vi har ingen uppkoppling då. Eller nåt. Får inte upp några blogginlägg då hur som helst. Men nu är jag tillbaka i civilisationen igen.

Igår jobbade vi hemfrån, matte och jag. Ja, ni vet – tråååååkigt! Som kompensation stack vi till den lilla rödhåriga efteråt. Hon blev jätteglad när vi kom.

20131130-105513.jpg
Snygglosarna laddar inför nattorientering

Det var ganska dunkelt när vi kom och sen blev det sopsvart. ”Jippie! Nattorientering” tänkte jag. Vi var en präktig flock; två snygga hundar i reflexvästar – jag hade mitt orangea blinkhalsband också för säkerhets skull – en matte med ficklampa, en fyrbening med reflexer kring benen och så den andra matte uppepå fyrbeningen (fattar ni – de s i t t e r på fyrbeningarna?!).

Vi gick inte inne i den lilla rödhårigas skog i flock, för det var så mörkt utan vi höll oss mest på skogsvägen. Det var jättekul! Jag sprang fram och tillbaka som en galning. Inne i skogen fanns det vätskekontroller man kunde stanna till vid tack och lov. Då och då sprang fyrbeningen och då sprang matte också för att ligga före. Tror jag. Den lilla rödhåriga blev förbannad efter en stund och skällde på mig varenda gång jag tänkte att vi kunde dansa lite, så till sist slutade jag bjuda upp henne och tog matte i stället. Gissa om hon blev glad.

När vi kom tillbaka till fyrbeningarnas hus hittade jag min fina boll. Jag la mig tillrätta mitt på golvet för en skön vilo- och tuggstund. Jamendåpassadedet! Den lilla rödhåriga var skitjobbig!

20131130-110029.jpg
Skitjobbig liten rödhårig i örat

Jag fick uppbåda allt mitt tålamod för att ignorera henne. Hon hoppade, dansade, bet i mig, viftade med spirorna och jag vet inte vad.

20131130-110227.jpg
Men hon ger sig inte!

Då bad jag matte att få åka hem. Så det gjorde vi. Och vet du, ingen elade mig den här gången. För jag aktade mig så bra.

Over and out

Fotogenique – you bet!

Idag har jag jobbat. Som fotomodell! Vi hämtade en jättetrevlig tjej vid spårvagnen, och så åkte vi till stora stallet. Fototjejen visste att uppskatta en kommissarie! Hon tog flera hundra bilder. Fast det blev mest streck på dem sa hon. Vet inte vad hon menar med det, men ibland ville matte och hon att jag skulle stå still och då blev det trååååkigt!

Jag hoppas att vi får massor med snygga kommissariebilder, men här är första smakprovet. Njut!

Over and out

20131124-180009.jpg
Ja, jag kan bevaka! Speciellt på kommando
Foto (och alla rättigheter): Pilapix

Ramsamsam…

Idag skulle vi vara snygga. Vi skulle till kyrkan för det var barndop för lille Ramsamsam (ungefär så tror jag han heter). När vi är snygga får jag i n t e hoppa. Jag får såklart aldrig hoppa, men speciellt inte när vi är snygga. Det ska finnas någon slags logik här.

Först hämtade vi up gammelmormor. Jag sniffade henne i nacken hela vägen till kyrkan. Tror hon gillade det. Sen fick jag vänta i bilen. Efter det blev det party! Alla – och jag menar verkligen ALLA – var där! Syrran, valparna, Storbrorsan, långa farbrorn med sin flock. Moster och långa morbrorn var också där men jag hann inte träffa dem alla. Här upphävde jag hoppförbudet. Ingen protesterade. Och vet ni – det var två nya valpar där. Fast de var som våra även fast jag aldrig träffat dem. Vi blev bundisar direkt. Matte försökte ordna ett fint killfoto där vi alla samlades i Syrrans bil. Det blev som det blev. Men oj! vad det var kul! Hoppas att vi ses snart igen.

Over and out

20131123-221846.jpg
6-tal i grabbar. Nä. Bilden är inte arrangerad

Har varit hos doktorn

Idag tog vi hussemobilen till den jättestora staden. Vi skulle till doktorn. Det svåra med att gå till doktorn är inte vad man gör i rummet – det är jag bäst på – utan väntrummet. Så många att snacka med och så ska man va tyst! Kan jag inte! Jag fick en spruta som ska göra så det inte kliar mer på mig. Sen. Om flera månader. Jag var jätteduktig och fick godis som ”present”.

20131122-113353.jpg
Schäfern vilar

Husse fick också present.

20131122-113526.jpg
Husse får betala. 1000 kr!

Han var i n t e glad. Trots att den var gul och fin. Synd.

Over and out

Ett övervakat badrum och en (skiträdd) mekaniker – en dag i mitt liv

Idag har jag varit med Syrran. Först såg jag till att Storbrorsan kom till jobbet. (Fast allra först pussade jag ihjäl honom. Nä, jag brukar inte pussas, men ibland slår jag dem med häpnad, mina människor).

20131121-233848.jpg
Kommissarien pussar ihjäl en misstänkt

Sen lämnade vi valparna och så gick vi på promenix. En jättebra promenix. Massor med lera, precis som jag vill ha det. Efter det var det dags att åka till verkstaden för att ordna så den lilla röda bilen skulle få nya tassar på nåt sätt. Det hade med vintern att göra tror jag. Vi kom ner, och jag vet ju att det är jättekul på verkstan. (Jag har ju varit på Mackans verkstad flera gånger.) Jag kunde inte vänta på ”Varsågod” utan jag k a s t a d e mig ur bilen. Det stod nån mekaniker där. Jag tror att han fick gå för att byta lite kläder. He he.

Väl hemma hos syrran skulle jag in i badrummet av nån orsak. Men HJÄLP! Nån hade brutit sig in där! VovVovVovVovVOOOV!!! Var inte rädd! Jag ska skydda dig! Eller… Kan du skydda mig! ropade jag. Sen tittade jag närmre på den misstänkte.

20131121-234607.jpg
En misstänkt inbrottstjuv

Ja, det var Syrrans arbetskläder. Jamenhallå – det var mörkt. Eller, först var det mörkt innan hon tände. Eller… Äsch, ni fattar. Hur som helst åkte jag in i duschen (lerpromenaden, ni minns) så lite bevakningsskall var det minsta jag kunde roa mig med. Eller hur?

Over and out

Jobbdag igen

Jahaja. Vi skulle jobba hemifrån idag med. Jag kände det på mig redan på morgonpromenaden. Den tog lite extra lång tid, vi gjorde lite extra kul grejer och jag misstänkte att det skulle bli en tråkig dag igen. Passade på att berätta det för varenda hund vi mötte på promenaden. ”AKTA DIG! GÖR NI OCKSÅ KUL SAKER NU? DÅ BLIR DET SKITTRIST SEN!” Matte var inte imponerad.

Mycket riktigt blev det trist. Sen satte nån igång att banka och dunka och dåna som bara den. Matte muttrade nåt om omöjligt med telefonmöten, tog en massa saker och så hoppade vi in i bilen. Ha ha! Vi drog till ön! Även om det är jättetråååååkigt att jobba hemifrån är det mycket roligare att göra det på ön. Matte mutade mig med ett fint märgben nu igen, så jag skulle hålla truten under mötet som hon sa, och så fick jag godissök i hela huset. I källaren också :-). Egentligen är jag ganska nöjd men det skulle jag aldrig berätta för henne. Passar istället på att ligga under bordet vid matte och diskret avslöja vad som händer med en hundmage efter märgben. Ha ha igen.

Ikväll ska jag till Syrran, Storbrorsan och valparna. DET ska i alla fall bli kul!

Over and out

Så småningom blev det bättre…

När jag hade suckat och pustat en hel förmiddag gav hon sig, matte. Vi stack ner till… Klubben! Jippie! Äntligen nåt kul! Orangea snöret åkte på och vi körde ett spår. Jag måste säga att hon bättrat sig – tack snygga Cs husse för spårcoachningen. Det kunde ju bara bli bättre. Jag visste ju såklart vart jag skulle men det var ändå kul att se att matte blev så glad. Tills jag passerade bollen i 180. Jamen det var jättekort spår så jag tänkte bara ta en extra lov. Inget att bråka om lixom.

Sen blev det jobb igen. Suck. Tråååååkigt. Men vid halv sex-svepet blev det road trip. Jag tyckte att jag kände igen vägen. Hm… Skarp högersväng, växla ner, lätt åt vänster, och slutligen 90 grader in på… den lilla rödhårigas stallplan. Ja! Kul! Matte öppnar, jag skuttar ut men… Det är ju helt nermörkt?! Näe. Och så duggade det. Och så hade jag fel boll. Och så var den lilla rödhåriga för på. Och så skulle de hämta de stora fyrbeningarna som jag måste akta mig för. Och så… så var det lerigt och matte gick in i fyrbeningens hus och jag … Näe. Det var faktiskt i n t e kul! ”Jag vill åka hem! Jag vill åka hem! Jag vill åka hem! Jag vill åka hem!” sa jag lite diskret. Då fick jag i alla fall lägga mig i bilen medan matte och långa håret satte sig på varelserna. Där låg jag och surade lite. Sen kom hälften av resten av stallstyrkan. Hon, den blonda som jag gillar så mycket! Matte klev av fyrbeningen och gav mig äntligen lite uppmärksamhet. Sen tiggde vi till oss kvällsfika inne hos den lilla rödhåriga. Ja se, nu började det likna nåt! Varmt, torrt och civiliserat. Leksaker. Som man kan ha sönder. På det hela taget var det helt okej. Undrar vad jag kan få henne att göra i morgon?

Natti natti och Over and out

Det finns bra dagar… Och såna här :-(

Vi är fortfarande kvar i huset där man inte får skälla. Det är sååå tråååååkigt :-(. Jag ger matte de mest tydliga inviter, släpper bollar i hennes kaffe (nä, men nästan), berättar högt och ljudligt hur tråååååkigt jag har och kommer med förslag. Hon bara jobbar å jobbar å jobbar. Trååååååkigt! Dessutom var det ganska korta, futtiga promenader. Ett tag hoppades jag att vi skulle åka med Syrran ner till klubben, men inte ens det blev det. Tråååååkigt.

Igår fick jag en foto-invit :-). Det var i och för sig roligt. En tjej som är ruskigt duktig på att fotografera insåg hur oerhört snygg jag är, så hon vill ta lite bilder. På mig. Äntligen nån som har vett att uppskatta mig. Risken är bara att matte kommer att vara med på vissa bilder. Hon är bra, matte, men hon blir i ärlighetens namn skitful på bild. Och hon har inte vett att fatta det. Vi får se hur jag kan lyckas trolla bort henne. Håll tummarna!

Nu ska jag se om jag kan titta ut nån skummis att skälla ut genom fönstret.

Over and out

20131120-105315.jpg
Uthälld schäfer demonstrerar ”jättetråååååkigt”