I lördags var det dax för jobb igen. Vi skulle köra uppletande. Som jag kan leta! Och hitta!
Jag tog hand om Chefen när det var min tur, och han försökte gå förbi första stället. ”Det ligger en tjej därnere” sa jag. ”Kom nu – vi ska leta här” sa han. ”Ja men det ligger faktiskt en tjej därnere” sa jag igen. Chefen ville i alla fall gå åt ett annat håll så jag fick vika av 90 grader tvärt och ta långsidan. Klev upp på containerkanten och tittade ner. ”Hej på dig” sa tjejen. Chefen såg lite paff ut, men sa att jag var duktig och så gick han och jag vidare.
Sen gick vi förbi ett pyttelitet hus (en bajamaja – mattes kommentar). ”Det sitter en karl därinne” sa jag till Chefen. ”Vi går in här och tittar” sa Chefen. Och gick åt ett annat håll?! ”Kan vi väl” sa jag ”men det sitter i alla fall en karl därinne.” Snäll som jag är följde jag med och tittade där Chefen ville. Inte ett liv. ”Visste jag väl” sa jag. Vi släntrade vidare och nu skulle Chefen ta av åt fel håll igen. ”Nej men hörru!” sa jag lite bestämt och hoppade upp för en liten mur. ”Nu får du faktiskt hänga på.” Jag drog upp Chefen, gick så bestämt som bara jag kan fram till det pyttelilla huset och satte mig framför dörren. ”Men det är ju låst” sa Chefen. ”Än sen” tänkte jag för mig själv. Men nu tänkte Chefen gå igen. ”Men det var väl f-n då” ropade jag, rundade det pyttelilla huset och hoppade upp på väggen på baksidan, slog med tassarna och markerade upp mot ventilen som satt nästan vid taket. ”DET SITTER EN KARL HÄRINNE!” ropade jag så högt jag kunde. Då kom nästanChefen ut och skrattade. Mig går det inte att lura! Nänämensan. Och om en vecka fortsätter äventyret. Tjänstehund… Åh…
Over and out
