Kategoriarkiv: Klubben

Idag var det min tur!

Idag var det ingen som var hos hästen. Alla var baaaara med mig. Precis som det ska vara.

Först var husse och jag på arbetsdag hemma på ön. Då arbetades det. Jag vet inte riktigt vad de gör, men det är visst viktigt.

Sen åkte vi ner till klubben. Både matte och Syrran väntade där! Å så roligt! ”Hej, hej, Tjena mors!” ropade jag när vi kom. Syrran och jag hade avslutning på vår kurs. Vi fick gå ett lydnadsprogram och det gick jättebra. Alla var så glada. Eller… Det kanske inte gick som det skulle enligt boken men jag var nöjd.  Efter det skulle vi träna nåt annat. Jag minns inte riktigt och så kliade det på mitt ben, och så var det faktiskt varmt och… Men både matte och Syrran tyckte att jag skötte mig bra. För att vara jag vad de nu menade med det.

I väntan på ... nåt

I väntan på … nåt

Sen for vi hem. Först till lägenheten men ganska snart stack husse och jag hem till ön igen. Skönt!

Over and out

Ur led är tiden

I morse tog vi lite sovmorgon, matte och jag. Vi sov till… 20 i sju?! Det var nåt konstigt med tiden. Vi h a d e faktiskt sovit länge, men det syntes inte på klockan!

På morgonpromenixen hittade jag ett föremål. Det ligger sällan föremål på ön, så jag gjorde en kvalitetskontroll när jag ändå höll på. Jag bar med mig föremålet en bra stund och sen kontrollerade jag nogsamt.

Kvalitetskontrollant

Kvalitetskontrollant

Hm... Ingen 10:a i alla fall

Hm… Ingen 10:a i alla fall

Nä, riktigt usel kvalitet!

Nä, riktigt usel kvalitet!

Efter frukost – som var en timme försenad?! – stack vi till klubben. Det gör vi nästan alltid på söndagar. Idag skulle vi ligga på gräsmattan, vi killar. ”Ligg” sa mattarna och … gick?! ”Vart ska du? Ska jag hänka?” frågade jag och visade min servicevilja med att ta några steg. Matte kom tillbaka och sa att ”Nej tack. Kan du vara bussig och stanna där?” Så gick hon igen. ”Ska du gå långt? Kommer du att vara borta?” frågade jag lite ängsligt och tog några steg. Då kom M. Jag älskar M men man måste sköta sig. M stod framför mig och jag vågade inte ens snegla åt matte. Men nästa gång tänker jag kolla vad hon gör i alla fall. Jag gillar INTE när hon går iväg själv!

Sen var det dags att ha kul. De hade lagt ut en m a s s a saker på vår skitstora gräsmatta och jag skulle hämta in dem, en och en. Det är en grej som jag tycker är värd att göra så jag sprang långt ut och hämtade. Så sprang jag fort till matte och lämnade. Och en gång till. Och en gång till. Men sen blev jag lite trött och då tänkte jag att jag kollar lite närmre. Så man slipper springa så långt lixom. Det var inte rätt, men jag fick beröm i alla fall när jag kom med saker. Det kallas uppletande, är jättekul och jag tror att vi ska göra det igen. Då kommer jag att springa hela vägen ut i alla fall.

Sen åkte vi hem till ön och räfsade löv. Matte räfsade och jag rufsade. Men bara lite.

Middagen blev en timme sen, den med, förresten. Höll på att hungra ihjäl. Nej, jag vet inte, jag… Ska det va så här? Ur led är tiden!

Over and out

Denna vecka, ett liv

Vi har haft en jobbvecka, matte och jag. Det har varit ganska långtråkigt och då och då har jag fått vakta skitlägenheten själv. Nåja, det är såna veckor ibland. Det bästa är att matte får lite dåligt samvete och då brukar vi hitta på nåt extra skoj. Det är rätt åt mig. Ibland får jag leta saker. Det är jag bra på. Nu har jag listat ut att matte är oplitlig och inte alls lägger sakerna på marken bara.

Här nånstans?

Här nånstans?

De kan lika gärna hänga i ett träd eller nåt, så den lätta går jag inte på längre.

Häromdagen åkte vi till snygga C. Har inte varit där sen i somras så det var jättekul! Snygga C blev också jätteglad och vi schäferlekte hela dagen. Matte körde fyrhjulingen långt långt bort så jag sprang och hämtade henne. Sen sprang jag före så hon skulle hitta tillbaka till gården. Men jag hoppade inte upp och åkte med, som min Brorsa brukar göra med sin matte. Min matte kör nog inte så bra än tänkte jag.
Snygga C och jag satte ihop en liten sketch som vi spelade för fåren. Då blev de så glada.

Vi var lunchunderhållningen

Vi var lunchunderhållningen

Sen fick snygga C tokspel och klättrade på mig. Efter en stund blev jag lite sur faktiskt.
Ja, ja, knäppa tik...

Ja, ja, knäppa tik…

Men nu får du ge dig!

Men nu får du ge dig!

Sen kysstes vi och jag for hem.

Idag har vi varit på klubben. Det var aktivitetsdag. Kul tänker ni. Ha ha ha ha! Kul för alla a n d r a vovvar, ja. Vi som har mattar och hussar som hjälper till får sitta och glo i våra bilar. Skittråkigt. Alla hade så kul och jag fick bara vänta. Till sist åkte de hem, alla skithundarna. Då fick jag, mallisarna och boxarflickorna i alla fall gå på promenad och sen fick vi köra uppletande. Jag hittade massor med saker! De andra springer lixom rakt ut och hämtar in, men jag tänker att det ligger kanske saker både här och där så jag letar här och där. Fast de andra verkar hitta mer grejer och snabbare. Ska nog fundera på att göra som de gör. En annan dag.

Nu är vi på ön och det känns bra igen. Fast när vi var ute och nattakissade (ja, jag gjorde, inte matte!) blev det ett litet… missförstånd. Jag skulle vänta på trappen men… Det var faktiskt nåt där borta i hörnet på tomten, det var det. Det krävde omedelbar omsyn, det gjorde det. Förlåt matte. Därtill var jag nödd och tvungen. Men jag blev förvånad när hon bara vände på klacken, gick in och… stängde dörren?! Med mig utanför?! Jag fick verkligen vänta på trappen. Själv. En lång stund innan hon veknade och öppnade. Nästa gång ska jag nog fråga bättre innan jag håller ordning.

Over and out

Vi har ff, Syrran och jag

Sov hos Syrran i natt. Jag gillar det för vi är så många då. Syrran, Storbrorsan, Valparna, alla kompisar, nån som kommer och fikar. Det händer grejer nästan hela tiden.

På morgonen lämnade vi stora Valpen på jobbet som heter skola. Jag väntade utanför. Sen stack vi på cykelpromenad. Så här ser det ut när jag uppför mig på en cykelpromenad:

Hojskoj

Sen på kvällen var vi nere på Klubben. Det var nån slags tävling som inte är tävling utan träning. Jag tänkte att jag kan väl uppföra mig hela dagen så då gjorde jag det. Gjorde precis allt som man skulle. Gick fot, låg, visade tänder – inte argt utan när de kom och frågade om de fick stoppa in hela händerna i min mun. ”Varschego” sa jag så artigt jag kunde. Ja, jag samarbetade hela programmet. De blev så förvånade, he he. De trodde inte att jag kunde. (Jag uppförde mig till och med fast det var kompisar överallt. Jag snackade inte med en enda. Japp, förvånade är vad de blev idag.) Jag kan ju allt. Om jag vill.

Over and out

(Att vi har ff? Ja, varken husse eller matte är med, så då har vi väl ff, Syrran och jag, eller…?)

Allmänlydnad, ska jag behöva sånt?!

På tisdagen hämtade Syrran mig. Vi for ner till Klubben. Jag var jätteglad – Klubben, det är kul, det! Trodde ni, ja. Det var den där jäkla kursen nu igen. Det var jag och en massa småttingar. Jag försökte hålla ordning på dem, men det var inte lätt. Jag fick ju inte säga nåt! Nä… Jag är skeptisk. Passade på att visa mig från min bästa sida hur som helst. Jag gjorde som Syrran ville. Gissa att hon var paff :-). Ha ha. Tips – överraska dem när de minst anar det!

Over and out

Ibland har jag lite otur när jag tänker

Det är svårt att hålla jämn nivå. Jag försöker verkligen skärpa mig och göra som jag ska… men ibland bara går det inte! Just nu går det inte till exempel. I måndags försökte jag hela dagen när jag var med Syrran. Det gick så bra. Jag var som en vanlig hund sa Syrran, vad hon nu menade med det.

Igår jobbade vi hemma, matte och jag. Det var j ä t t e t r å k i g t som vanligt. Matte mutade mig med ett spel, där man gömmer gobitar under runda klossar och så ska jag lyfta på klossarna för att få i det här fallet yttepyttesmå köttbullsbitar. (Jag föreslog en hel köttbulle under varje kloss, men matte sa att nio köttbullar på en spelomgång var alldeles för mycket. Hm.) Jag kan lyfta klossarna och slänga dem åt helsefyr på ingen tid alls. Matte försökte jobba de tre sekunderna det tog mig att äta upp köttbullebitarna. Jag tyckte att hon var lite ouppmärksam en gång, så då la jag en kloss i hennes knä. Hon sken upp och vips hade vi en ny lek. Matte sa ”hämta klossen”, jag hämtade klossen, matte tjöt ”Bravo!!!” och gav mig… köttbullebitar. Lättförtjänta bitar må jag säga. Jag menar, det var ju inte så stor ansträngning – om hon bara säger vad hon vill fixar jag. Men jag höll god min och åt köttbullar till middag.

20140409-231330.jpg
Se med vilken schvung jag slänger klossarna!

Sen var det dags för den där kursen. Ly… vad den nu hette. Då hade jag fått nog av att vara ”vanlig hund”. Alltså, det gick bara inte! På planen bredvid var det kompisar som skällde och hoppade och energin var skyhög. Det gjorde nåt som hette IPO. Fatta vilken fart och fläkt det var där! ”JAG VILL VARA MED ER!!!” ropade jag. ”HALLÅ! HÄMTA MIG FRÅN DE HÄR SÄLLSKAPSDJUREN! JAG KAN JOBBA! JAG KAN HÄNGA I ARMARNA! JAG KAN JAGA FULINGARNA ”. I en och en halv timme ropade jag men ingen kom. Jag var fast med sällskapsdjuren. Syrran var … inte imponerad. Men ni fattar. Det g i c k bara inte.

Idag gick det inte heller. Hela tiden i alla fall. Matte och jag stack till klubben och det var så roligt Kanske var de kvar, kompisarna som körde IPO? Jag slängde mig ur bilen. Matte slängde in mig igen. Aj då. Visst ja. Man måste vänta. Jag väntade allt jag kunde. Fem sekunder. Sen gjorde vi samma sak igen. Suck. När jag väl kom ur höll jag mig. Fem sekunder. Sen var jag tvungen att springa till en luktfläck. Fort, så den inte försvann. Matte for som en vante efter, ha ha ha… Eh… ja, förlåt. Det var inte meningen. Sen kom en skitful liten hund. ”Har du glömt att kamma dig, HA HA HA!” var jag tvungen att säga. ”Du ser ju ut som en liten ovårdad råtta! Se på mig, mig mig! JAG är snygg, jag!” Behöver jag säga att jag åkte in i bilen igen? Sen blev matte förvandlad. Hon blev en… militär tror jag. Jag var skiträdd! ”Matte! Kom tillbaka” viskade jag med liten röst. Jag gjorde precis som hon sa. Efter en liten stund blev hon som vanligt igen, men jäklar vad skraj jag var ett tag! Det var inget snack – jag t ä n k t e inte ens på att göra nåt annat än det hon sa. Tur att det gick över :-). Jag fick ett spår som jag rusade genom – var ju tvungen att springa bort det läskiga. Sen gjorde vi miniruta och så sa jag till att hon tappat grejer här och där. Jag tror att vi är vänner igen. Som tur var har Syrran hämtat mig igen. Jag ska bo där några dagar. H o n blir ingen militär i alla fall. Tror jag. Hoppas jag. Håll tummarna!

Over and out

Ly… Vad sa du att den hette, kursen?

Jag och Syrran går på kurs. Vi började nu ikväll och det är nere på Klubben. Det ska vara massor med gånger och det är ganska jobbigt faktiskt. Först ska man gå in i ett hus. Alltså… Tillsammans med sju andra kompisar man inte träffat och man får inte morsa, snacka eller leka. Ja… just den delen var jag inte så bra på. Passivit… Äsch, ett fult ord som jag inte kan skulle vi träna på.

Sen gick vi ut allihop. Då gick det bättre. Man fick fortfarande inte morsa, snacka eller leka. Jag var inte så bra på det ute heller. Men Syrran är hård men rättvis så jag fick väl skärpa till mig. Vi övade på en massa saker och HonSomHöllIDet sa att jag har stor potential. Och att jag är fin och bra och bäst och… Kanske inte fullt allt det där, men hon tänkte det. Tror jag.

20140402-002149.jpg
Syrran och jag tränar lite. Behärskning…

Om jag går där flera gånger tror jag att alla där kommer att förstå vad en Kommissarie faktiskt måste göra. Och säga. Ja,det är ett sjå att uppfostra dem alla, men jag gör så gott jag kan.

Over and out

Spår, minirutor och galna mattar

När matte kom från jobbet sa hon till husse att ”Han måste få jobba lite”. Ja, då kan man ju misstänka att det inte är husse hon pratar om, eller hur? Vi stack ner till klubben och tvåbeningarna försvann i flock. Ja, där satt jag i bilen och bara väntade. Nere på plan var det små ulliga, gulliga valpar (tror jag) som tufflade omkring. Och där satt jag i bilen och bara väntade. Det gick folk och kompisar förbi. Och där satt jag i bilen och bara väntade. (Fast jag gillar att sitta i bilen och kolla. Häromdagen var matte lite galen – hon är det med jämna mellanrum… nån timme emellan eller så – för bilen var liksom platt om tassen. Ena tassen. Då fick vi åka till ett ställe som hissade upp bilen och bytte skor på den. Det var många killar som hjälptes åt att byta, och de hoppade in och ut ur bilen och hämtade och lämnade bilens dojjor. ”Men du, vad lugn och fin din hund är i bilen fast vi kommer in!” sa en kille glatt överraskad. Matte sken som en sol och var inte fullt så galen. Just då. Nå, åter till gårdagen.) Så småningom kom de. De öppnade bakdörrarna och då kände jag det! Löp löp löp löp löp löp löp…
M: Kommissarien! Kom igen nu. Du berättar en grej.
K: Visst ja. Förlåt. Kom bara att tänka på… löp löp löp löp löp
M: K o m m i s s a r i e n!
K: Oj! Nu hände det igen. Ja, det är lite svårt att hålla fokus i vissa sammanhang. Så jag for omkring som en slingebult sa matte. Vi försökte spåra men jag hade så himla bråttom att jag bara markerade apporterna snabbt, snabbt och sen kutade jag vidare. Kanske stod hon vid slutet? Vaddå Inte markerade?! Gjorde jag visst! Husse var bara lite skumögd och såg inte. Och jag hittade ju min boll där på slutet. Det måste ju varit det viktigaste?

Okej, sammanfattningsvis var det inte mitt bästa spår. Vet inte om det berodde på spårläggaren eller hundföraren. Jag var i mitt esse hur som helst. Och matte… blev galen. På oss killar. Fruntimmer!

Over and out

En kilometer är tusen meter. Jättelångt.

Hänger med Syrran några dar. Inte alls dumt. Idag till exempel, idag åkte vi till klubben. Jag hittade ett spår som var oemotståndligt. Kände att Syrran gått där för två- eller kanske två och en halv timme sen. Jag fick på mig spåroutfit:en och på kommando var jag iväg! Först gick det upp. Där låg en sak. Sen gick det ner. Där låg en sak. Sen gick det upp. Där låg en sak och slutligen gick det ner igen. Där låg min bästa kong! Det var så jäkla långt och så jäkla kul! En gång till, Syrran?

Over and out

20140327-232732.jpg
M-spåret och en segerviss kommissarie

Snöstorm

Husse och jag skulle åka ner till en ny hundklubb igår. De skulle köra lite pangpang och det är alltid kul att testa tänkte husse. Vi hoppade in i hussemobilen. Den ligger som en padda på vägen, har fyrtassdrift och spikar i skorna.

Vi rullade iväg. Snön vräkte ner och det var moddigt. Paddan… förlåt, hussemobilen tuffade på. Tills vi kom ner på stora vägen. Då gick den åt ett eget håll fast husse sa att den inte fick. Vi var nästan nere i diket! Husse vände, men så sa han ”men det var väl 17 om vi inte skulle kunna ta oss dit?!” Vi fortsatte envist, och även fast det inte gick speciellt fort kom vi faktiskt fram sent om sider. Fast det var inte f ö r sent – vi hade lite tid på oss till träningen skulle börja. Men vet du – det var inte en kotte där?! Vi väntade en bra stund, lekte lite på planerna men sen fick det va. Trötta och genomblöta tuffade vi hem till ön igen. Vilken skitklubb! Jag tog ett ben istället. Pangpang får det bli en annan dag. Så utomordentligt trist…

Over and out