Skulle ju bara hjälpa till…

Idag har jag bäddat. Själv. Det blev inte så bra – det var svårare än det ser ut.

20131227-120635.jpg
La mig i soffan med valparna istället

Hur det blev? Ja…

20131227-120809.jpg
Ser ut som ett spöke. Typ

Tyvärr blev det lite luftigare än vad jag tänkte mig. Men kanske blir nya sängen i en ny, klatschig färg! Vad ska den ha tycker du?

Igår var vi i lilla stallet. Husse var också med. Först gick vi på långprommis i den lilla rödhårigas skog. Det var jättekul, och lerigt och härligt. Vi passade på att bada. Sen skulle mattarna sitta på fyrbeningarna. (Jo, de s i t t e r faktiskt på dem. Ofta.) Jag hängde lite vid ridbanan för att försöka fatta vad de egentligen gör. Först såg det helt planlöst ut – lite hit, lite dit, lite hur som helst. Men så såg jag faktiskt ett mönster. Gå där, sväng där, snurra där… Okej, jag fattar! De gör krumelutter!
När de var klara fick vi gå in i Huset. Det är så roligt där!

20131227-121229.jpg
Den lilla rödhårigas matte gör fika. Vi övervakar

Sen åkte vi och hämtade valparna och nu är vi på ön. Livet är gott.

Over and out

Var är skinkan…? Måste leta lite…

Dan före dan före dopparedan

Det blir lite si och så med skrivandet just nu – jag håller på med julförberedelserna och det tar tid. Från husse och matte alltså.

Igår var vi och tittade på när en massa rottisar gjorde MH-test. Fast egentligen var det först husse och matte och sen bara matte som tittade. Jag fick vänta i bilen, jag. De gjorde nog en massa kul för det lät roligt. Jag väntade i bilen, jag. Sen kom husse och vi stack till skogs. Det var kul; det var en ny skog. Sen väntade vi i bilen, husse och jag. Till sist kom matte. Då åkte vi hem. (Matte skvallrade att egentligen skulle vi tränat med tjänstehundarna, men alla höll på med julförberedelserna så de kunde inte. Vet inte om det blev ett bra byte?)

Hela kvällen sen slog matte in saker i papper och snöre, och jag fick vare sig hjälpa till eller öppna. Vet inte riktigt om jag tycker att det var så kul. Det vill till att det blir bra julklappar till en liten, tålmodig hund som kompensation.

Snart ska vi hämta valparna och sticka till ön. Det blir roligt. Valpar och ön! Valpar och ön! Valpar och..

Over and out

Ja må jag leva!

Idag fyller jag två år! Det kan man inte tro – jag ser ju mycket yngre ut och ändå är jag så klok.
Det går bra att lämna alla födelsedagspresenter till matte.

Over and out

20131220-143558.jpg
Herre på täppan – födelsedagshundens present till dig
Foto och rättigheter: Pilapix

No news is good news

Har inte hänt så mycket på några dar. Matte tappade bort mitt koppel i måndags. Gjorde inte så mycket tyckte jag ;-). Fast hon hittade ett nytt …

Igår var vi i lilla stallet så då hängde jag med den lilla rödhåriga. Det var riktigt kul fast det både var mörkt och duggregnade. När mattarna satt på fyrbeningarna var de kvar på den där stora ridplanen bredvid stallet. Jag kunde stå vid staketet och kolla. Efter ett tag tyckte jag att det såg ut som om de hade lite långsamt, så jag forcerade staketet och gick in till dem. Så får man visst inte göra, så jag fick väl gå tillbaka och ställa mig och titta igen. Gick och bet lite i den lilla rödhåriga. Sen gick vi in i deras hus och lekte.

Idag har vi jobbat hemifrån igen. Då får man åka till Klubben på lunchen. Jag vet att matte fixar lite först, så jag väntade lugnt i bilen. Sen gick vi och letade efter det borttappade kopplet. Jag låtsades inte se det. Matte såg det. ”Bra, matte” sa jag lite buttert. Sen fick jag göra två minisökrutor. Hittade båda patronhylsorna på nolltid. Jag är så bra! Vi avslutade med lite spår. Matte var inte så bra. Jag hittade inte riktigt var hon hade gått. Så fick jag korn på en hare eller nåt. Sen tittade jag om det inte kom några hundar. Det gjorde det inte. Matte sa att jag tramsade. Efter ett tag tog jag väl upp spåret, och då visade det sig att hon, matte alltså, tappat en massa saker på vägen! Jag la mig och markerade en reflex som hon glömt. Då blev hon så glad, så glad. Sen fick vi gå och vara sakletare. Om hon bara berättat att hon slängt ut halva handväskan hade det varit mycket lättare. Nå, nästa gång kanske. Till sist rev jag alla agilityhinder jag kunde. Det var dags att nåt gick fort. Jag gillar fort. Jag är gjord för fort. Matte är långsam.

På kvällen låg jag och slumrade lite i vardagsrummet. Men vad hörde mitt radaröra? Ett välkänt motorljud gled ner mot huset. Det var Syrran! Räddningen! Hon kom och hämtade mig och jag ska få sova över! Hurra! Hej då matte. Ja, ja, ja, ja. Nattinatti och sov gott å puss puss. Kom igen nu Syrran, så drar vi! Jippie…

Over and out