Kategoriarkiv: Patrullhund – Åh…

Ny patrullhundgrupp

Vi har fått byta patrullhundgrupp. Vår grupp med rekryter blev… bara vi så de startar ingen kurs. Vi fick gå över till en annan grupp. Vi var nog alla lite nervösa när vi åkte dit för första gången, matte, Syrran och jag. NyaChefen är chef över gamla chefen så han är jättechefig. De andra hundarna är också elever, precis som jag, och det var många av dem… Gruppen var liten den här gången sa de. Bara två som är certade och klara, en som är nästan klar och så vi, elever. Tre rottisar, en flatte, en bouvier och jag. Och så chefens kille också förstås. Vi tyckte att de var jättemånga! De klara och nästan klara stack iväg på eget uppdrag.

Först gjorde vi grunderna till hårda spår. Jag vindade var figuranten gått istället. Det var ju svårare. Sen åkte vi och gjorde som en gigantisk miniruta. Alla la ut tre saker var i rutan och så skulle vi hundar leta upp sakerna, alla på en gång. När man hittat en sak las den tillbaka och man fortsatte att leta. Jag hittade massor med saker men sa bara till när det var nåt matte eller Syrran lagt. Fast man skulle visst säga till på alla. Det visste inte jag, faktiskt. Sen kände jag… En av tjejerna löpte! Löp, löp, löp, löp, löp… ”Kallax, leta!” Löp, löp, löp, löp, löp… Kallax borta. Jag fick helt nytt fokus. Löp. löp. löp. löp. löp… Nej, inte åka bil nu! Äsch. Vi stack iväg en bit. Syrran la ett jätteroligt spår, ett M-spår där det låg en grej i varje ”spets” liksom. Jag tog vinklarna som jag inte gjort annat fast det var första gången.

Instruktion
Så här fina instruktioner får vi

Hela dagen avslutades med en patrullstig med vindmarkering. Jag hade full koll på gubbarna i skogen så det gick som en dans. Sen åkte vi trötta hem var och en till sitt. Jo. Det var skitkallt. Vi ska ses på söndag igen. Då går det säkert ännu bättre, nu känner vi ju varandra.

Patrullhund… Åh…

Over and out

En dag med patrullhundarna

I lördags träffade jag patrullhundarna igen. Äntligen! OS-uppehåll är skittrist tycker jag. Hur som helst träffades vi vid den där fabriken. Syrran hade huvudansvaret och matte var wingman. Allra först stack alla tvåbeningar iväg och preppade. Vet inte riktigt vad de gjorde men jag har listat ut att det är för att det ska bli kul. Sen fick vi komma ut ur bilarna. (Vi var två tjejer och fyra killar.) Alla gick i förväg och vi kom på efterkälken. Jag tror Syrran hörde lite illa, så jag fick ropa till henne ”KOM IGEN NU! ALLA HAR GÅTT! VI ÄR SIST FÖR BÖVELEN!!!” Då vände hon och vi gick åt a n d r a h å l l e t?! Men hallå! ”Vänd! Vänd!” skrek jag. Då gjorde vi det. Jag tänkte hjälpa henne och tog i lite men då vände hon tillbaka igen?! Så där höll hon på. Till sist gav jag upp. DÅ gick vi minsann. Syrror alltså!

Alla lägger litet spår
Alla lägger litet spår

Vi började med att spåra. Men nån hade snott vår vimpel sa Chefen. Och det var så många spår, så många spår så jag blev alldeles yr i mössan. ”Det har varit folk här och rastat hundar nyss” sa Chefen. Jag irrade lite men mitt i skogen hittade jag Chefens plånbok. Han är modig, han! Sen på slutet hittade jag helt rätt och gick rakt på slutapporten. Det var en av Chefens handskar och den ville han såklart ha tillbaka. Efter det fick jag gå och leta rätt på folk som irrat bort sig. De gör gärna det, men som tur är så hittar jag dem alltid. ”Han jobbar så bra och är jätteduktig” säger nästanChefen. Ja, det gör jag, och jag hittar alltid alla. Den här gången var det två borttappingar. Den ena var min matte. Som hon håller på! Så här ser det visst ut där de är när de tappat bort sig.

Figges vyerSå här ser det ut där de tappar bort sig; bakom en pappskiva, ett gäng pallar, lite presenningar och i ett tält. Tänk vad de får se!

Begriper inte varför de ska in på så många konstiga ställen, tvåbeningarna, men de ska vara glada att de har en kommissarie som hittar dem. Så vi åkte därifrån precis lika många som vi åkte dit. Tack vare mig. Tjänstehund… Åh…

Over and out

Utrustad för Basen

En tråkig grej med att vara patrullhund är att man måste kunna vara i basen. Basen är bara trista träd där man får sitta fast, vara still och vänta. Jag är skitdålig på Basen.

För att jag ska ha det bra där ändå köper matte en massa saker. (Som om det skulle hjälpa?!) Igår fick jag ett täcke och en kedja som jag ska sitta fast i. Täcket går väl an men kedjan kan jag vara utan. Ska fundera på det där… Om man kan komma undan på nåt sätt. Tips?

20140201-164801.jpg
Snygghunden, varm och skön

Over and out

Uppletande

I lördags var det dax för jobb igen. Vi skulle köra uppletande. Som jag kan leta! Och hitta!

Jag tog hand om Chefen när det var min tur, och han försökte gå förbi första stället. ”Det ligger en tjej därnere” sa jag. ”Kom nu – vi ska leta här” sa han. ”Ja men det ligger faktiskt en tjej därnere” sa jag igen. Chefen ville i alla fall gå åt ett annat håll så jag fick vika av 90 grader tvärt och ta långsidan. Klev upp på containerkanten och tittade ner. ”Hej på dig” sa tjejen. Chefen såg lite paff ut, men sa att jag var duktig och så gick han och jag vidare.

Sen gick vi förbi ett pyttelitet hus (en bajamaja – mattes kommentar). ”Det sitter en karl därinne” sa jag till Chefen. ”Vi går in här och tittar” sa Chefen. Och gick åt ett annat håll?! ”Kan vi väl” sa jag ”men det sitter i alla fall en karl därinne.” Snäll som jag är följde jag med och tittade där Chefen ville. Inte ett liv. ”Visste jag väl” sa jag. Vi släntrade vidare och nu skulle Chefen ta av åt fel håll igen. ”Nej men hörru!” sa jag lite bestämt och hoppade upp för en liten mur. ”Nu får du faktiskt hänga på.” Jag drog upp Chefen, gick så bestämt som bara jag kan fram till det pyttelilla huset och satte mig framför dörren. ”Men det är ju låst” sa Chefen. ”Än sen” tänkte jag för mig själv. Men nu tänkte Chefen gå igen. ”Men det var väl f-n då” ropade jag, rundade det pyttelilla huset och hoppade upp på väggen på baksidan, slog med tassarna och markerade upp mot ventilen som satt nästan vid taket. ”DET SITTER EN KARL HÄRINNE!” ropade jag så högt jag kunde. Då kom nästanChefen ut och skrattade. Mig går det inte att lura! Nänämensan. Och om en vecka fortsätter äventyret. Tjänstehund… Åh…

Over and out

Nu ligger man efter!

Jo, jag har haft lite att göra här i veckan. Husse och jag har hängt på ön. Jag har fått ett nytt dragsele, husse har åkt skidor och så försökte vi göra allt tillsammans. Det gick… sådär. Ska träna mer.

I fredags åkte vi hem till Syrran, Storbrorsan och valparna och käkade middag. Lilla valpen använde mig som fotstöd/gosedyna. Jag var nöjd.

20140119-222638.jpg
Fotpallen Kalle

I lördags åkte jag, husse och Syrran till … Patrullhundskolan! Jag börjar bli världsbäst på det där. Jag hittar varenda kotte som gömmer sig i skogen och de kan inte lura mig. Det enda jag är lite dålig på är att vänta.

20140119-222814.jpg
Vänta?! Och sitta fast?! Bah – jag är skeptisk

Korkskallar – om man väntar kan man bli påsmugen och då blir det inte roligt. Eller nåt. Jag tror att det är farligt i alla fall. Vi pratar om det där. Jag får nästan ont i öronen, som det ska pratas. Det är bättre att försöka läsa:

20140119-221830.jpg
Kommissarien läser ”Hopp och lek”!

När vi kom hem visade det sig att husse fyllde år. Det vet jag för mormor, långa morbrorn och lilla mostern kom på middag. De hade saknat mig sååå sa de. Då satte jag mig på dem. Då blev de glada!

20140119-223036.jpg
Det är inte alla som får njuta av en kommissarierumpa

Idag har vi varit på kul promenad. Vi åkte till snygga C – det var länge sen! Hon är fortfarande lika snygg och luktar ännu godare. Jag tror att vi är kära. Vi tog våra tvåbeningar och åkte till en schysst skog. Det var snö. Snygga Cs husse kastade pinnar i brötig skog. Jag vann nästan jämt. Ibland fick snygga C vinna så hon inte skulle bli sur.

20140119-223408.jpg
Se så snygga vi är

Vi gick långt och länge och till sist blev vi tvungna att lägga oss en stund och vila. Snygga Cs husse passade på att kommendera ligg. Han tror att han bestämde. Vi fnissade lite.

20140119-223537.jpg
Vi ligger som om vi fått en order. Hihihi

Sen åkte vi hem till snygga C, busade, käkade prinskorv och chillade. Sen åkte vi hem till huset där man inte får skälla. Det är okej. Jag orkar inte skälla idag.

Nä, nu måste jag knoppa lite. Det är visst en dag i morgon också.

Over and out

Ha ha! Jag ser dig nog!

I lördags vad det jobb igen. Vi hoppade in i mattemobilen och åkte långt, långt. Då vet man att det är kul grejer på gång! Jodå – patrullhundträning surru. Vi var inte så många, fyra om jag räknar med chefens kille, men det är precis lagom tycker jag. Syrran var med, det är hon och jag som är liksom. (Matte var också med, men hon ställer mer till det kan man säga.) Det är så roligt när vi ska visa vad vi kan, för jag kan allt! På mitt sätt.

Först gjorde vi ”Pass på”. Det är som kurragömma ungefär; en tant – man kallar dem figge – gömmer sig nånstans. Sen kommer jag och syrran, stannar till, syrran säger ”Pass på” och då jäklar ska jag bevaka hela Södertörn! Man måste skilja på de som gömt sig och de som är hang arounds, alltså skaran som går efter och kollar. Man får inga poäng om man låtsas hitta dem. Jag hittar tanterna i skogen, jag! Min näsa går inte att lura :-).

Sen var det patrullstig. Då går man först igenom containerbyn. Där kan det ligga grejer som man ska säga till att man fattar att de lagt ut nu. Grejer som har legat jättelänge, från en annan dag, ska man inte säga till om. Sen avslutas det alltid med att leta rätt på en figge som irrat bort sig under en gran.

20140113-064006.jpg
Figges utsikt från granen

När vi hade gått patrullstig fick vi lite extraträning med chefen. Vi tränade på liggmarkering. Alltså, när jag hittar grejer är det bäst om jag inte plockar upp dem själv – det kan ju vara saker med pangpang i – utan jag får säga till på annat sätt. Min förra hussekille lärde mig att ligga ner när jag hittade nåt. Det är j ä t t e b r a säger chefen, det är inte många som kan. Så det tränar vi på så jag får bli bäst i klassen. Jag kan bli bäst i klassen säger chefen.

20140113-064423.jpg
Kommissarien ligger. Fast mer slappande än markerande här

Till sist var det dags att städa containerbyn. Alla grejer som tvåbeningarna tappat skulle vevas in. ”Där, där och där!” sa jag till syrran. ”Och där är en figge förresten.” Ja, det kan sitta tvåbeningar i containrar också. De får man inte ta med hem.

Ja, på det hela taget var det en bra dag. En jättebra dag. På lördag ska vi ut igen. För jag ska bli patrullhund! Tjänstehund… Åh!

Over and out

Odiladi…

… odiladi, hoppsan en sån dag skulle man vilja skriva.

I morse stack matte och jag fort som blixtar från ön. Vi var visst sena och matte körde som en… Ja, jag skulle ju blivit polis så jag kan inte berätta mer men vi blev bara 5 minuter sena. Vi åkte länge, länge och kom fram vid bommen till… Hundskolan! Det heter väl stridsskolan egentligen, men jag tänker på det som hundskolan. Det är ju där vi tränar för att bli patrullhundar. Just idag gick det inte så bra för oss. Som grupp betraktat alltså. Bommen var olydig och vägrade öppna sig. Sen låste en liten hund in sig i en bil. Utan sin matte men med bilnycklarna. Ett sånt elände – vi fick knacka in rutan. Sen kom två killar förbi och den ene var låssmed?! Det var så dags då.

Vi hade en heldag. Först fick jag två minisök-rutor. Vi kom på vägen, jag kände på långt håll vad som var på g. När vi stod på vägen och chefen gick igenom med matte vad vi skulle göra tröttnade jag och gick ner och hämtade grejen de tappat bort. Alla utom chefen skrattade. Sen hämtade jag fler grejer, patrullerade, vindmarkerade och hämtade upp en tant som gömt sig i skogen. Dagen avslutades med ett spår. Lycklig och skitig åkte jag vidare.

Vi stannade till utanför en villa. Jag tyckte att jag kände igen mig, men det var en stund sen. Jodå – det var skönt-stället! Man får gå in i ett rum och lägga sig på en skön matta. Sen är det en tjej som gör nåt så det blir jättebra i kroppen. Först är det lite läskigt, men sen blir det mjukt och bra och pirrigt. En hel timme tar det och jag var så duktig. Jag låg still nästan hela tiden. Fast när det gick någon i huset, ovanpå och utanför var jag tvungen att försöka kolla – jag är ju patrullhund. Snart. När vi var klara var det så skönt att jag låg kvar själv på sida en stund. Måste liksom samla ihop mig lite. Sen lunkade vi ut till bilen och jag la mig och sov en timme medan matte också fick det där nåt. (Matte blev fälld av en fyrbening härom dagen så hon behövde lagas lite.) Sen åkte vi hela, glada och pigga hem till husse. Där tog pigg slut och nu ligger vi i varsin hörna. En bra dag. En mycket bra dag.

Over and out

Duktig hund!

Idag åkte matte och jag till ett nytt ställe. Vi åkte från ön så det var ganska långt, men det var det värt. Vi träffade en tjej som kunde snacka med schäfrar, trots att hon har rottweilerkillar. Jag (och lite matte) fick leka med henne en lång stund. Till sist visade jag både att jag är lydnadschampinjon och att jag kan läsa tankar. Jag visste precis när hon skulle ropa ”Hit” med den där roliga rösten så jag kom som ett skott alldeles innan. Jag tror att hon var imponerad för jag fick visa flera gånger. Å så sa hon att jag är en duktig kille. Jag glömde till och med bort att hennes rottiskillar satt och väntade vid sidan. Jag ska morsa på dem en annan dag, för jag hoppas att vi ska ses igen.

Over and out

Ps Hennes ena rottiskille är patrullhund. Tjänstehund. Åh…!

Patrullhund

Idag packade matte ryggsäcken med massa saker och satte på sig ”varma och oömma kläder”. Det måste betyda nåt? Vi hoppade in i bilen och åkte till… Ja! Det där stället där man träffar alla andra hundar som jobbar! Åh! Det var träning igen!

Först fick jag inspekteras. Jag sniffade igenom en skara människor som bara stod – fast i ärlighetens namn sniffade jag mest igenom marken där det gått ett helt gäng med hundar. Sen lämnade matte över snöret till en ny flicka, ljushåringen. Hon gick med mig en sväng, sen ville hon nog se hur en schäfer ska se ut så hon tittade på mina fina tänder, kollade i mina öron och klämde och kände både här och där. Mmm… Lite mer till höger, tack, sa jag. Så tog hon fram … en kamprulle! Ha ha! Den är ju min sa jag och visade hur smart jag är – och drog ner henne i diket. Två gånger. Sen fick jag rullen för mig själv.

Så fick jag göra lite minisök och det var ju måttligt spännande – det kom två tjejer i tjänst över ängen och det var mer spännande. Men jag gjorde mitt jobb, det gjorde jag. Och sneglade efter ljushåringen och tjejerna. ”Koncentration!” utbrast matte. Ja, ja, sa jag.

Sen var det dags att hitta folk. Vi gick till plåtburksstället och jag visade chefen alla ställen där matte varit inne och sen hittade jag ljushåringen! De hade stoppat in henne i en plåtburk och hon var alldeles tyst. Hon hade min boll! Det var jättekul.

Slutligen gick vi ner på ängen. Där hade ljushåringen lagt ett fint litet spår åt mig. Med en massa godis i. Bra, det var dags för lite snacks tyckte jag. Funderade ett tag på att ta spången över till andra ängen där matte verkade ha lagt ett spår men det var visst inte för mig.

När vi var klara var det dags att fika. För tvåbeningarna alltså. Vi andra skulle sitta fast i varsitt träd?! Först väntade jag sådär som jag gör när Syrran hämtar ena valpen på hans jobb, men sen blev det faktiskt lite trist. Det kom fem andra kompisar som satt fast i varsitt träd och jag försökte ordna en trevlig fikapaus för oss med. Ingen av dem ville snacka med mig. Fast jag försökte och försökte. Det kom lite tvåbeningar med godis och klappar när jag var tyst och tjurade, vad nu det skulle vara bra för, men när jag sjöng julsånger och bjöd upp tittade alla bara åt ett annat håll. Jag har en del att lära dem.

Hoppas vi ska ses snart igen!

Over and out

20131215-002543.jpg
Smaskens sa Kommissarien
Foto och rättigheter: Pilapix