Det har varit mycket ”Kom! Vi ska åka till hästen” den här månaden måste jag säga. Mindre ”Kom! Vi skriver på bloggen” måste jag säga. Då och då har jag i alla fall fått lite uppmärksamhet. (Men det är inte mycket måste jag säga.) Så här har min juli varit.
Träning
Allra ödmjukast har man fått tigga till sig lite träning. Det är svårt för en arbetande hund att bara vila.
Men på morgonpromenaden får man alltid göra något i alla fall. Man kan till exempel få hämta saker matten tappat bort. (Det brukar inte vara så svårt, men säg inget.)
Att jag behövde bada när jag kom hem berodde inte på att jag var trött. Inte alls. Det var faktiskt bara lite varmt.
Ibland tränar vi med en kompis, till exempel den svarta skönheten och hennes matte. En fredag skulle de göra oss jättetrötta. Först spårade vi.
När vi inte var trötta nog fick vi hämta saker åt mattorna.
En dag skulle jag vara fotomodell. Vi var fem hundar. Jag var snyggast. (Den svarta skönheten var snyggaste bruden.) Här är ett par små smakprov som snart kanske finns på nån slags grunka nära dig.
Trötter
Till sist blir man faktiskt lite trött. Eller så har man bara tråkigt.
Man kan sova – eller vila i alla fall – mycket nära.
Doktorn
Jag måste gå till doktorn då och då. Ibland måste jag gå eftersom jag har kli och får mediciner. Då ska man kollas både här och där. Vi var hos en flicka som stack mig i benet?! ”AJ SOM FAN!” sa jag. I förebyggande syfte. ”VAD GÖR DU?!” Matte sa att jag var fånig. Flickan sa att man inte fick brumma på sköterskan. ”Jag brummar inte” sa jag. ”Jag b e k l a g a r mig!” När vi kom ut till husse sa han att det var en stackars hund som nästan ylat inne på mottagningen. Matte skvallrade att det var …. jag. Hm.
Men sen fick jag ont i ryggen också. Den svarta skönhetens matte sa att jag gick som om jag var nödig. Så drog hon i mina ben men de satt fast. Bättre än vanligt. Då fick jag gå till Charlotte. Hon är ingen doktor, utan sjukgymnast sa matte men jag märkte ingen skillnad. Hon nöp mig! Faktiskt. Då skrek jag. ”GE FAN I DET DÄR!” (Ursäkta språket, men det gjorde faktiskt ont.) Då kom en annan tjej. Först verkade hon schysst men sen nöp hon också mig. Ännu hårdare. Ja, hon var doktor. ”Dummisar. Ge mig en godis!” sa jag. Sen fick vi åka bil jättelångt nästa dag. Jodå, mycket riktigt, fler doktorer. Som skulle nypas och ha sig.
Matte sa att jag skulle bli så här om jag inte skötte mig och samarbetade…?!
Till sist fick jag i alla fall hoppa in i min bil. Matte fnissade och sa att jag har lattjo ögon. Hmpf.
Mår som en prins
Vi har fortfarande inte fått sista svaren från alla doktorar men jag mår som en prins. Jag får äckliga tabletter på morgonen och sen känns allt finfint. Matte säger att jag är som en valp och undrar om man kan lämna tillbaka tabletterna. Men jag tycker att allt känns som vanligt, så nu får Lamm-Bert hänga med ut på altanen igen. Har inte orkat släpa på honom så mycket men nu orkar jag!
Och jag orkar klättra som vanligt igen. Det är bra! Vi klättrade upp på vår topp i morse. Man kan gå runt eller klättra rakt upp. Vi klättrade rakt upp. He he, I’m back!
Och jag kan bada som vanligt igen. Klicka här nere så får du se:
Okej då. Allt det här har jag gjort hela tiden, bara lite mer stillsamt, men visst låter det dramatiskt :-)? Och nu kör jag fullt ut igen.
Ja, det var min juli. Hur var din?
Over and out