Kolla vad som låg på hemmaklubbens webb:
Hemmaklubben gratulerar :-)
Lämna ett svar
Författararkiv: Kommissarien
Några bilder
Ja, alla är inte från patrullhundscertet igår, men … det var ju så länge sen ni fick se mig :-).
Japp! Nu är jag patrullhund!
Tjena hej! Nu är det 293 dagar sen jag skrev förra gången. Det nesliga, tråkiga blogginlägget att jag inte nådde hela vägen fram. Eftersom jag är lite skrockfull (nåja, det är nog matte som är det men…) bestämde jag att inte skriva en rad till innan jag klarat av certprovet. Nu ser ni en rad till. Vad det betyder? IDAG HAR JAG BLIVIT GODKÄND SOM PATRULLHUND! Wohoo! Jag berättar mer sen, här, där ni läste det först. Håll koll så får du alla detaljer. Och kanske lite om vad som hänt det här året.
Patrullhund… Åh…
Over and out
Inte hela vägen fram…
Så kom den. Helgen H, eller Dagarna D då om det ska vara noga. Det har varit certprov i helgen. Det är ju det vi har jobbat för ett helt år, Syrran och jag! Nu gällde det – skulle det gå vägen, skulle vi bli ett patrullhundekipage?
Det var j ä t t e m y c k e t väntan. Det är jag inte så bra på. I ärlighetens namn är jag skitdålig på att vänta. Det ångade av spänning och nervositet. Jag är skitdålig på spänning och nervositet.
Första momentet var spåret. DET är jag jättebra på. Det var 1500 meter långt och de hade tappat tre grejer i spåret. Jag gick ut hårt och ökade. Jag hittade alla tappade saker och en liten grej som låg i slutet också.
Belöningen!
När man hittat allt får man joxa med trasan. Ja, leka med bollen alltså. Det är belöningen. Och springa! Se så fint en schäfer galopperar! En lite långsammare film för er som kanske inte hinner med i min vanliga takt.
Men sen var det basen igen :-(. Syrran fick inte vara med mig där. Alla var nervösa och stressade. Jag är inte bra på nervös och stressad. Ja, jag spelade kanske över lite. Det kan hända. Men det var bara för att det var så konstigt. Så brukar det faktiskt inte vara.
På natten skulle vi ha det där andra trista. Fast bevakning. Man ska bara sitta och sitta. Vara tyst. Markera diskret. Jag är inte bra på att vara tyst. Jag är skitbra på att markera men inte diskret. Syrran hade varit borta 1000 år. Det kliade på benet. När jag blir stressad kliar det faktiskt jättemycket och när man kliar med tänderna måste man faktiskt beklaga sig. Sorry, men det går inte att vara tyst. Jag berättade att det var tre konstigheter i skogen, men sen skulle jag gå och lägga mig igen?! Utan Syrran?! Nej, där tyckte jag faktiskt att det var nog.
Här skulle jag ligga. Själv…
Jamen du ser! Skulle du vilja ligga där, ensam i skogen i en liten låda med en massa nervösa hundar omkring dig, va? Va?! Nej just det. Ja, jag kanske gick lite till överdrift igen. Nej, jag ska inte ha sönder vattenskålen nåt mer, men… Ja… Det var svårt. Och ingen hade läst upp för mig att hundar som röjer i basen blir diskade.
Idag skulle vi ha patrullstig. Jag är bra på patrullstig. Men efter en sån där natt behöver man faktiskt få prata av sig. Det behöver man. Jag markerade alla som var i skogen, men kunde inte låt bli att beklaga mig. Sen skulle man vänta igen. Vänta… Jag är faktiskt en brukshund. Inte en vänthund. VInthund…? Nåja.
Mycket väntan var det
Ja… Så gick det som det gick. Jag klarade alla moment, men kan inte hålla truten. Det blev kvarsittning. Och nu måste jag öva massor! På skittråkiga saker alltså, som att hålla tyst och ligga still. Jag som trodde det här med patrullhund skulle vara kul. Nej, nu är jag skeptisk… Patrullhund… Äh…
Over and out.
Ja ja ja. Vi ska certa en gång till. Lite senare, då. Och nästa inlägg blir mycket roligare för då ska matte berätta om genrepet som jag var jättebra på. Och om när Snygga C var hos oss och… Ja, lite kappkörning typ. Mycket roligare!
Hon blev lixom sjuk, Syrran
Ja, så har vi haft en vecka igen. I tisdags var Syrran och jag på patrullhundträningen. Det är ingen mer ly*****träning nu, sen jag blev godkänd, ni vet. Nu patrullhundtränade vi istället. Sen blev det en skittråkig vecka. Syrran fick nåt konstigt där människor andas, så hon kunde inte andas. Och om Syrror inte kan andas kan de inte ens gå. Så jag hängde med husse ute på ön istället. Husse hade också nåt konstigt, så vi kunde bara promenera. Typ. Matte såg vi inte röken av. Var är mattar när man behöver dem undrar jag?!
Först igår behagade hon dyka upp. Å, vad glad jag blev! Jag slaktade en av mina grisar, så glad blev jag. (Du brorsan, har du råkat slakta nån av dina grisar nån gång? Vad gör man sen med dem?) Sen hjälpte jag husse att ta bort en massa löv som ramlat ner från trädet. Ska se om matte lyckas få med filmen på det.
Idag var jag först lite ledsen. Jag brukar ju patrullhundträna på söndagar. Med en Syrra som inte kan andas går inte det. Men matte gjorde ett u-spår till mig. Jag gick så fint så fint och hittade alla apporter och slutgrejen. Sen hoppade vi in i bilen. Vi åkte ingen väg jag kände igen. Vad 17 var vi på väg till? Vet ni var vi stannade? På kuliga rally-stället! Svarta skönhetens matte var där. Lottorottos husse var där. Jag blev så glad att jag hoppade lite på dem båda. Sen kom en massa kompisar. Vi skulle ju ha skogsrally. Hörrni, skogsrally – det är skitkul! Man ska göra sånt som står på såna där konstiga skyltar (sitt, ligg, gå runt och sväng och gå på framtassarna… nej den har jag inte sett. Än. Men ni fattar) och så ska man ut i skogen med, gå balansgång och snurra på stenar och jag vet inte vad.
Vi går banan
Det var j ä t t e m å n g a kompisar med. ”Tjena, tjena, mittbena” ropade jag. Matte suckade. ”Vi bryr oss inte” sa hon. ”Lätt för dig att säga” sa jag och skärpte mig lite. Det var en jättefin liten bulle med också. Å, vad jag ville hälsa på henne! Hon luktade jättegott. Men jag fick inte hälsa så nära. Den här gången. Kanske nästa? Och jag fick inte gå på kärlekspromenad med Svarta skönheten heller. Den här gången. Kanske nästa? Jag fick åka hem till husse. Säg inget, men det var ganska skönt. Jag visade det inte, men jag var skittrött när jag kom hem. Sen åkte vi till Syrran, för jag ska få sova där inatt. Men så kul! Spår, Syrror och lite skogsrally = Söndagar … Åh…!
Over and out
Ps. Minns ni rott-hunden som bet mig? Det har gått ganska bra, men jag har ett par ställen där det blivit liksom sårskorpor.
Ont ont
Nu kliar de s k i t m y c k e t! Vad du än gör – se till att inga rott-tänder fastnar i din nacke eller rygg. Inte skönt, vare sig när de sätter sig där eller sen, när hålen slutar vara hål. Bara ett tips…
Jobba hemma, jobba borta och… Han bet mig?!
Vad jag har gjort sen sist? Trodde aldrig du skulle fråga!
Vi var och hälsade på snygga C. Hon och jag hade en plan – att hon skulle sova kvar hos mig på kvällen, när jag skulle sova hos Syrran.
Kan jag ta med en vän?
Jag tror det hade varit okej för Syrran, men snygga Cs husse sa nej. Eller hur det var. Jag fick nöja mig med valparna istället.
Badrumsmattan Kallax och killarna
Sen har Syrran och jag tränat såklart. Bland annat har vi sökt efter kidnappare. Det var spännande och flera människor jag aldrig träffat var med och var skummisar. Vi hade så kul! Jag ville inte att Syrran skulle åka hem utan mig sen på kvällen.
Gå inte, Syrran!
När vi gick på morgonprommis hände nåt konstigt förresten. Vi kom där på trottoaren, och vips dök det upp två stora rott-kompisar och en matte från skogen intill. Jag hann inte ens säga Tjena, för utan att ens presentera sig satt den ena av dem i min nacke?! ”Det är min skog! Bara min skog! Du ska inte va här” morrade han. Vad fan…! Är det kompis, va?! Jag bara gick där ju! ”Lägg av för fan!” ropade jag. Så småningom la han ner. Mattarna pratade med varann och vet du – knäppisen är patrullhund på samma ställe som jag ska till! Vete fan om jag vill jobba med honom? Hur det gick? Tackar som frågar, jag är lite pälslös på halsen och ryggen, men det blev inga sår. Men jag blev ledsen faktiskt. Och ville bara ligga hos matte resten av dagen. Skithund. Tur att vi jobbade hemifrån i alla fall.
Jobbar hemifrån, är lite ledsen
Men sen hämtade vi lilla valpen och stack till ön. Där finns m i n skog utan rott-hundar.
Matte tog fram korgen sen och så övade vi massor. Vi skulle visst göra nåt kul på söndagen. Matte sa inte vad…
Munkorgsträning
Kommissariens frestelse
Vet du vad det var vi skulle göra? Kolla:
Ballt va?
Vi tränade vid de stora farkosterna som vi ska åka med. Jag ska ju inte bara försvara fosterlandet, utan även fostervattnet som nyaChefen säger.
Alle man på däck! Eller ombord i alla fall.
De andra retade mig och sa att jag ser ut som Hannibal Lecter, men de visste inte att det här är en skitbekväm polishundsmunkorg. Alla försökte ta av sina korgar utom jag. Min är kanske lite ful men, som sagt, jäkligt bekväm.
På uppdrag… eller träning i alla fall
Man måste ha bra utrustning på jobbet. (Speciellt om man ska jobba med rott-hundar. Hoppas han också har bra utrustning!)
Det blev en heldag, och nu är jag jättetrött. Patrullhund… Åh!
Over and out
Presstopp!
– Kom igen nu. Berätta då!
– På lyd… äsch. Det är så läskigt, det där ordet.
– Jo, men du har ju redan berättat vad du och Syrran gör på tisdagskvällarna.
– Har jag?
– Ja, det är inte alls länge sen. Har du börjat bli lite glömsk?
– Sa jag verkligen hela ordet?!
– Japp
– Okej:
Världen! Jag och Syrran är godkända på lydnadsprovet som alla som vill bli patrullhund måste göra!
Berättar mer sen. Patrullhund… Åh!
Over and out
Skarpt läge – nästan
I torsdags var det dags – det blev skarpt läge på träningen! Jäklar, vad jag var duktig! Så här skrev nyaChefen att vi gjorde:
Kvällens Patrullhundsövning bestod av 2 moment. Först sök mot och i byggnader efter terrorister (3 st) och materiel för förberedande av sabotage. Därefter sök på Vägverkets färja under gång efter materiel efter hot om sprängning av viktiga transportvägar och förbindelser till Stockholm. Hundekipagen som snart placeras i marina Södertörnsbataljonen löste samtliga uppgifter på ett mycket förtjänstfullt sätt.
Coolt va? Det var så spännande och jag var så fokuserad på mina uppgifter. Jag löste dem jättebra säger Syrran. Det var extra spännande när vi var på den gula farkosten som åker på vattnet. När jag åkte en sån senast fick jag ju bara sitta i bilen. Nu skulle jag söka igenom den efter … ja, efter saker helt enkelt. Jag klättrade upp för gallertrapporna, upp till stället där man kör farkosten. Det var j ä t t e h ö g t upp, så jag fällde ut tassarna för att vara säker på att jag skulle kunna ta mig fram ordentligt. Om det var läskigt? Näe, det är kul att vara högt upp. Ja hörrni, det är ju det här jag är gjord för, som sagt.
Patrullhundsövning
I morrn är det dags igen. Jag längtar! Patrullhund – åh…!
Over and out
Det är svårt att vara don Juan
Har varit nere på tisdagsträningen med Syrran. Idag var jag bäst! Även fast en av mina kompisar börjat löpa. [löp… löp… löp… Lö, åh, ursäkta!] Syrran tycker att jag är lite okoncentrerad och det kan hon kanske ha rätt i, men jag tar igen det med elegans.
I helgen lekte vi med valparna. Det är alltid kul. Vi gjorde en patrullstig och de satt på ett jättefarligt ställe.
Hittade små valpfiggar – på ett jättefarligt ställe!
Sen åkte vi och hälsade på en av mina tjejer som jag länge försummat – den lilla rödhåriga. Hon var skitarg. Ja, med rätta. Jag har inte hört av mig på jättelänge. Jag bad verkligen om ursäkt men det gick inte att blidka henne. Jag gav upp och lekte med valparna istället.
Herrarna på täppan
Sen skulle vi på promenad, men inte ens då var hon glad. Hon fick vara hemma och tjura helt enkelt. Jag uppförde mig och fick springa med fyrbeningarna och tanterna som satt på (matte, valparna och jag har egna ben så vi var på marken).
Hästar, tanter och en schäfer
På slutet hittade valparna och jag en mystisk, gåtfull, nästan hemlig stig. Ja, vi lekte det i alla fall. Jag är bra på att leka med valparna tycker de.
Tre pojkar på vandringsstråt
Sen åkte vi hem och blev helt normala igen. Tur va?
Over and out
En schäfervecka
Var slutade vi…? Jo, jag skulle på patrullhundträning med Syrran. Vet du, det är så jäkla kul! Det är ju d e t jag är gjord för.
Syrran och jag
Söndagarna är bäst. Då har vi en heeeel dag ute på jobb. Det är patrullstigar, det är sökuppdrag, det är fast bevakning (nja, bara marginellt bättre än basen. Fast bevakning? Man ska sitta still och hålla koll. Jag är bra på den ena delen. Gissa vilken) och det är alla mina jobbarkompisar.
Måndag gör jag ingenting. Jo, det är klart att jag gör men inget patrullhundigt.
Tisdag ser jag mig omkring. Då är det lydn… ja ni vet. J a g vet att det är tisdag beroende på hur Syrran kör. Tar vi till vänster är det riktigt kul och troligen söndag. Kör hon rakt fram är det ganska kul och troligen tisdag. Smart va? Vad det är? Ja, okej då – lydnadsträning. Så. Då var det sagt.
Onsdag går jag ut och vankar. Fast vankar är väl inte riktigt sant? Jag vet inte hur man vankar. Jag kan klampa. Jag kan smyga. Men hur 17 vankar man? Det ska jag be nån berätta för mig.
Torsdag sitter jag i tankar. Ofta i en bas nånstans. Eller på fast bevakning. Det är de delarna jag tycker är svårast. Då tänker och tänker jag. Jag tänker ”Hjälp. Kom och säg Hopp och lek! Eller ännu hellre Pass på.” Så tänker jag på torsdagar.
Fast bevakning – en är lugn en är… mer på
Fredag gör jag vad jag vill. Japp. Precis vad jag vill. Sammanfaller oftast med vad matte vill. Tur va?
Lördag stundar helgen till. Då åker vi oftast och hälsar på nån av mina hundkompisar. Eller dräller på ön. Eller leker med valparna. Eller bara softar. Lördagar är kul.
Sen – äntligen – är det söndag igen.
Ja… Så ser en schäfervecka ut. Frågor på det?
Over and out