Författararkiv: Kommissarien

Min Syrra! Var är min Syrra?

Hej. Min Syrra är inte tillsammans med mig något just nu. Åh, så jag saknar henne! Men igår, då jäklar. Vilken höjdarkväll det blev.

Först kom matte. ”Matte! Matte! Matte!” hann jag säga innan jag kom på att ibland blir det inte så lyckat när jag blir så där tokglad. Jag råkar ut för lite otur. Igår hade jag bara tur, som tur var. Vi hoppade in i mattes bil och åkte till… Syrran!

Jajamensan – Syrran och Storbrorsan var där. Valparna var där. Husse och matte var där. Jag var lycklig! Vi åt middag ihop och jag fick ett jättefint porträtt av lilla valpen.

20140517-103141.jpg
Ett jättefint punkarhundsporträtt
Jag fick lila tuppkam som står rakt upp. Som en riktig punkare! Det är jag glad för.

Sen var det nåt mankemang med Syrrans bil, så vi gick ner i garaget. Du, gissa hur kul man kan ha i ett garage! Först körde vi ”Marsch”, Syrran, matte och jag. Jag sprang så fort jag orkade mellan dem, och sen satte jag mig sådär klistrad vid nåns ben och tittade dem djupt, djupt i ögonen. Det kallas ”fot”. Sen, plötsligt, var matte borta?! Hur kan små tanter försvinna sådär i ett ögonblick? Syrran skickade iväg mig att leta rätt på henne. Det var lite svårt, för de lämnar inte så många spår efter sig sådär i ett garage med blanka, hala golv. Men jag hittade henne! Hon låg och tryckte bakom en bil. Vi skuttade lite tillsammans, och sen stelnade matte till. Vi stannade upp, tittade runt oss. Vad? Vad?! ”Leta!” sa matte med mystisk röst. ”Aj aj, Kapten” svarade jag och skred till verket. Jag visste ju inte vad jag letade efter, så jag var lugn och metodisk. Gick igenom alla bilar, luktade noga under kläderna på en motorcykel som stod där i full pyamas. Jag nosade här, jag nosade där, och i en hörna hittade jag… En Syrra! Jippie! Sen var jag så trött, så trött så jag gärna ville åka hem.

Idag ska Syrran tillbaka till det där stället hon håller till på. Hon går en kurs för att jag ska få bli patrullhund, den är hela t v å veckor! Tur att jag fick pussa lite på henne sådär i halvtid. Vill du se en bild på hur hon ser ut på sin kurs, förresten?

20140517-103907.jpg
Min fina Syrra i full mundering
Som tur är så är hon lika knäpp som jag och matte som du ser. Jag hoppas att veckan går j ä t t e f o r t så vi kan fortsätta träna som vanligt.

Over and out

Ur spår!

Igår var sista gången på Uppletandekursen. Lottorottos husse hade lagt ett jättefint spår till mig, med grejer i och kul sak på slutet. Jag började spåra direkt. ”Undrar vad jag letar efter” hann jag tänka innan mina ben sprang iväg. Nåja, ”det är bäst att hänga på” sa jag till mig och matte.

Jag luktade här, jag luktade där och matte sa att jag hade virrat bort oss. Hon tog av min fina halsduk och vi gick tillbaka till där vi började. ”Skärp dig nu, Kommissarien” sa matte. Jag samlade ihop mig och mina ben. Sniff, sniff, sniff – här är nåt! Hittade första grejen. Sniff, sniff, sniff – en till! Tyvärr blev jag tvungen att kissa lite när jag hittade apport två och det kom lite på den. Jag hoppas att Lottorottos husse inte blir så ledsen. Sen fortsatte spåret. Det blev lite konstigt… Det luktade ju här… O c h därborta. Han hade ju gått därborta också? Fattade ingenting, men jag sprang glatt vidare. ”Njä” sa matte, ”Nu tror jag bestämt kommissarien är på villovägar”. Jag hade visst kommit in i kompisarnas rutor. (De fick köra sökruta medan jag letade på stort område.) Ja, fast i och för sig var det ju sant – han h a d e faktiskt gått där men det var inte till mig. Vi tog av fina halsduken igen – vad ska det vara bra för?! – och gick tillbaka till där jag hittat apport nummer två. Halsduk på och så letade jag på spåret igen. Tog matte på en lång skogstur, hittade en kompis, kollade på fåglar och letade lite smått. Matte suckade. Vi gick tillbaka… Ja, ni fattar. Då tänkte jag att vi får väl ge oss då, tog upp spåret, hämtade en apport till och visade var leksaken låg. ”Jatack, nu vill jag ha korv också” sa jag till matte. Vi gick tillbaka och då hittade matte en till apport. Hoppsan! Kommissarien hade missat lite.

Sen gick vi lite på planen, matte och jag. Vi gjorde ”Jag kan sitta fast mot ditt ben och se dig djuuuupt in i ögonen medan vi går och springer”. Det kallas ”fot”. Jag fick korv. Så gjorde vi ”jag kan gå förbi andra kompisar – på avstånd – utan att snacka med dem”. Det kallas ”Vi bryr oss inte”. Jag fick korv. Sen fick jag också göra en sökruta, som de andra gjort, även om jag redan kan dem. Lottorottos husse tog min kong och stack iväg hit och dit, upp och ner med den. ”Kom igen! Fortare!” ropade jag. ”Schhhh” sa matte. Det är kul att leta efter gömda grejer!

Sen sa vi tack och hej och så fick jag vila lite i bilen medan matte hängde med tvåbeningarna en stund. Det var bra, för jag blir jättetrött när vi jobbat så här. Efteråt alltså. Det är lätt att jobba och spåra men svårt att sköta sig och låta bli och snacka.

Over and out

Snygga C har fått nytt hus!

Det var söndag och matte packade våra saker. ”Å nej!” tänkte jag. ”Vi ska lämna ön!” Joddå, vi hoppade in i bilen – några av oss mer motvilligt än andra – och så åkte vi. Och åkte. Och åkte… Hm… Vi ska inte hem! Vart ska vi” Vi åkte in på en gård och stannade bakom en annan bil. Jag luktade… Men är det inte…? Jo, det var det! Vi hade åkt till snygga C! Jippi! Jag ä l s k a r snygga C och hennes matte. Och hennes husse, fast han kallar mig för betongnos.

De har köpt nytt hus med jättemycket plats omkring. De hade en hage med två fyrbeningar som man i n t e fick hälsa på och det satt sånt där farligt snöre runt dem. Sånt där som gör skitont om man kommer åt.

Hade vi en heldag eller hade vi en heldag? Snygga C och jag lekte och jagade varandra hela eftermiddagen. Vi gick på promenad och tittade hur mycket plats som var deras och vi käkade lite bulle (nej, jag är inte en bullterrier! Fast kanske en bulldog?) och chillade. Vi badade i ett dike, och när jag kom hem fick jag bada en gång till för att jag luktade så illa sa matte.

Sen sov jag hela vägen hem till vår stad, och sen kom husse hem från det där andra landet. Ja, en bra dag! Hur var din söndag?

Over and out

Spontanapportering – jajamen

Imorse hade jag på mig den fina presenten som jag fick av KullaGulla igår, ni minns. Det var en glad och yster promenix med mycket spring och när vi kom hem upptäckte matte att vi saknade vissa ägodelar. En present, till exempel. Matte suckade, men eftersom vi är på ön kom vi överens att kolla lite senare. Problemet borde inte vara att nån annan hittade den utan snarare att VI inte skulle hitta den. Matte glömde att hon bor med en kommissarie :-).

När vi var ute för en stund sen gick vi baklänges (nej, inte bokstavligen, utan vi gick från promenadslutet och… äsch, ni fattar) och döm om mattes förvåning när vi kom i en backe och jag plockade upp presenten. Den låg ju och väntade på att bli upplockad så då gjorde jag det.

Matte kallar det spontanapportering. Jag kallar det jäkligt kompetent kommissarie.

Over and out
(Ps: Nu har jag bara presenten inomhus. Ds

20140510-161438.jpg
Fin present återfunnen

Det kom ett brev

Jag har fått mitt första brev! Jag har ju fått en ”maskot” tidigare – den jättefina polishunden som mattes kollega lämnade över – men nu har det kommit ett riktigt brev med frimärke på! Som kom med brevbäraren. Som låg i vår brevlåda på ön!

20140509-233106.jpg
Så här ser mitt brev ut

Det låg två grejer i kuvertet, en till mig och en till matte. Och så fick jag ett jättefint, långt brev med… tja, det är ju lite privat, vad det står i brev. Men jag är mycket glad och stolt. Tack, KullaGulla, vi ses i sommar!

Over and out

Kappkörning nu igen

Ja hörrni – hur kommer man ikapp när ens skribent inte producerat nåt på nästan en månad?!

K: Nu, matte, får du faktiskt ta tag i det här! Det är jättelänge sen valparna åkte hem!

M: Ja, kära nån! Jag ska se om jag får koll på alla dina historier och så lägger jag in dem så där fuskigt, när jag skriver ett datum på dem som var för flera veckor sen. Efteråt kan inte en själ se att vi fubbade. Ok?

K: OK! Nu kör vi! Har du nån korv du kan bjussa på förresten?

 

Å snälla doktorn!

Första majdagen stack vi till doktorn, husse, matte och jag. Jag har en jättesnäll doktor som tycker om mig. Jag tycker om henne. Det svåra med att hälsa på henne är att komma dit, som ni vet. Man måste igenom väntrummet med alla kompisar som bara sitter där även om jag försöker få igång dem. Nu för tiden har vi alltid ett eget rum längre in som väntar, så jag hinner liksom inte starta nåt. Trist.

Den här gången fick jag en ny medicin. Vi fick de 50 tabletter som fanns kvar i hela Sverige. Såklart. Vem skulle annars ha dem? Tvåbeningarna pratade sen om att vi skulle åka bil jättelångt, till en stad i ett annat land där jag skulle träffa en tysk doktor som kunde ordna fler tabletter om de här funkade. ”Åh! Bilsemester!” tänkte jag.

Vi åkte hem och på måndagen började vi med de nya tabletterna. Jag vet inte vad det var i dem men efter en timme slutade kliet. Jäklar, vad det var skönt! Äntligen gick det att sova ikapp efter den roliga men skitjobbiga helgen. Och kanske, kanske slipper vi åka jättelångt – matte pratade med fasterTvå, hon som bor jätte-, jättelångt bort på andra sidan vattnet. Hon hjälpte matte att leta och så fick min doktor veta saker som hon kunde säga till… nån som har hand om vilka mediciner man får äta i Sverige och nu kanske doktorn får be nån skicka min medicin hit, istället för att vi ska göra åka och hämta den. Matte hoppas, men jag tänker att jag blir lurad på en bilsemester. Vad tycker du?

Apropå mediciner så börjar det ju bli fästingdax. Det är jättemånga fästingar som vill bo på mig. Matte har droppat äcklon på min päls för att de ska tycka att jag är äcklig, men nu fick vi nåt annat av doktorn – en tablett i stället för äcklondroppar. Matte skrattade så hon höll på att kissa på sig när hon öppnade paketet.

Min gigantiska meduxin och mattes iPhone

Min gigantiska meduxin och mattes iPhone

Jag tog prövande tabletten i munnen. Mmm… La den på golvet. Tittade lite. Den låg still. Bet lite i den. La den på golvet. Den låg still. Okej, det var inget monster. Då åt jag opp den. Smaskens!

Hur mycket kemikalier har du fått på senaste tiden?

Over and out

Trendsetter… Nä, inte Setter, va?

Ni hänger väl på den nya trenden Dogparkour? Våra morgonpromenader har blivit mer spännande kan man säga. (Matte hälsar att du kan gå in på Facebook och söka fram gruppen Dogparkour Sweden. Där får man en ny utmaning varje vecka.)

Dogparkour - snygging på elskåp

Dogparkour – snygging på elskåp

Vad det är? Tjä, jag vet inte riktigt, men jag hoppar upp på en massa saker, balanserar och matte tar kort.

Så avslutar vi med en till:

Tjeeeena

Tjeeeena

Selfie!

Over and out