Och så fick jag vara ensam… e n s a m … M y c k e t ensam!

Sov hos Syrran i natt igen. Det är mysigt, speciellt på morgnarna. Då ska alla göra sig i ordning, äta frukost och komma iväg till rätt ställe. Rätt ställe är viktigt. Stora valpen fick gå själv över gatan, till skolan. Om det tyckte jag inte. Det berättade jag för alla. ”Ursäkta, men det är g a t a här! Det är farligt!” sa jag. ”Det är okej” sa Syrran. ”Vi står ju här och tittar att allt går rätt till.” Jahaja. Det ska väl vara så. Men jag gillar det inte. Sen går vi till lilla valpens ställe. Där får jag vänta utanför. Det gör jag så bra för jag vet att man måste göra så. Nemas problemas. Efter det går Syrran och jag på lång morgonpromenad. Det är mysigt! Men sen…

Vi hoppade in i bilen och jag blev lite misstänksam för Syrran hade andra kläder på sig. Jahaja igen. Jag skulle vara e n s a m hemma?! Hon gick?! Jag tittade längtande genom fönstret – så hon såg det – och såg så ledsen och övergiven ut som bara jag kan göra. Men hon åkte ändå. Det tog lång, lång tid, men till sist kom matte hem från jobbet. ”Ha ha – jag lämnar dig inte ur sikte!” sa jag. Och det gjorde jag inte heller. Hon suckade lite när jag hänkade på toa men har jag sagt’et har jag – inte ur sikte.

Sen gick vi på lång, lång prommis. Det var belöningen för att jag varit så duktig hemma. Vi hade jättekul. Jag gick patrullstig. ”Vi jobbar inte idag” sa matte. ”Jo, jag har jouren” sa jag. ”Där finns en gubbe, och där är en annan och där inne i skogen och i husvagnen och…” Då gjorde matte en minisök åt mig. Och så tränade vi liggmarkering. Och sen var jag lite nöjd och kunde dämpa mig till att småskuttandes gå vidare. Men den där övningen ”sakta… saaaaakta…” kunde jag varit utan. Vad ska man med den till?! Jag kan fort. Jag är gjord för fort. Att snigla omkring på gatorna är inte min grej. Jag tog ut all frustration på en riktigt ful gåis på andra sidan gatan. Eller ful… kanske inte, men han var. ”Vov på dig du! Matte tvingar mig att gå saaaakta.” Då blev hon lite förbannad, matte. Ja, det var en helt vanlig promenad alltså.

Hur var din dag? Blev du också ÖVERGIVEN?

Over and out

3 tankar kring ”Och så fick jag vara ensam… e n s a m … M y c k e t ensam!

  1. lollopersson

    Hej, jag fick också vara ensam idag…men inte så jättelänge, jag fick käka affärslunch med matte i tv soffan – hon hamburgare och jag märgben. Hon ville inte smaka men jag fick smaka på hennes, sisådär faktiskt. Sedan frågade hon om jag ville gå ut och det är ju självklart för vet du vad jag har i min hage? Snö! massor och den är min – bara min! Skitkul alltså. Men det brukar bli munkontroll när jag skall in, gör de så på dig med? De tycker inte att jag får ta med snö in nämligen…..i eftermiddag blir det långpromenad med matte och det är alltid kul, så mycket rådjur och harar och traktorer och snö det finns utmed vägen, kul att spana på. Men det gnälls på mig att jag inte går på vägen, går för fort, drar, äter snöstakar….så lite tjatigt blir det ibland men antar att de är sådana..

    Vi kanske ses framåt våren/sommaren – vore kul!
    Ha det så fint då brorsan!

    Från Lucky (Kaliber)

    Svara
    1. Kommissarien Inläggsförfattare

      Brorsan! Å du, vad kul – det var inte igår! Har du träffat syrrorna nåt?

      Vi gillar ju samma saker! Såklart att vi gillar samma saker – vi är ju brorsor. Men smugglar du alltså in snö i huset? Vilken bra idé! Det ska jag se om jag grejar. Matte brukar inte kolla munnen. Bara om jag tar nåt ute och äter (fast det är gratis?!). Å, har du också fått en sån där långsam, hopplös männska? Du är också fort! Fort är bra.

      Jaaa. Jag vill jättegärna ses – du får mejla till mig (eller matte) och berätta var du bor. Vi hörs snart igen.

      Svara
  2. Turi

    Men, lämnade de dig hemma? Själv? Det som är så himla tråkigt! Trodde faktiskt ett tag att min matte skulle lämna mig hemma idag. Vi hade varit på promis, men en kort o rätt tråkig en, med den arga hästen. Sen bytte matte om till de där kläderna som brukar betyda att hon ska nånstans där de inte gillar hundar, eller hur det nu är. Men då sa hon att jag fick följa med! Gissa om jag blev glad o lättad! I o för sig var det inte så kul… Vi åkte bil o sen gick vi in i det där huset där matte bara ligger på en säng och jag måste ligga still på golvet, jättelänge och sen åker vi bil hem igen. Rätt meningslöst tycker jag, men bättre än att bli lämnad ensam.
    /Den snygga röda

    Svara

Lämna ett svar till lolloperssonAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.