Stå på morgonpromenad

Skitpromenad. Ja, det var faktiskt det. Eller… Inte hela men stor del av den. Vi började i min skog. Det var kul som vanligt. Jag får köra kottesök – jag sitter bredvid matte och hon kastar två kottar; en till höger och en till vänster. Sen får jag leta rätt på dem. Det är svårt och jätteroligt! Sen fick jag span…! Det var nåt! Därinnne! ”HALLÅ! FÖRSVARSMAKTSHUND!” ropade jag. ”GE DIG TILLKÄNNA FRIVILLIGT!” He he… Det har jag lärt mig av nästanChefen. Typ. I stället för att fånga fienden satte matte på … snöret. Ameh… Vi har väl aldrig snöre i min skog?! Jahaja. Matte sa att vi inte jobbade. Men jag jobbar faktiskt alltid! Jag droooog fram matte för hon är så långsam. Det var då det blev olidligt. Vi gick inte längre på promenad. Vi s t o d på promenad. Hur kul är det på en skala?

Ja, så stod vi där på ena vägen. Så stod vi där på stora vägen. Sådär höll det på ända tills vi kom till stora, stora fårhagen. Det går inga fårskallar där just nu så vi brukar leka därinne. ”Schyssta’rå?” frågade jag bedjande. Jippi! Vi sprang in och kastade bollen långt långt och massor med gånger. Det är kul när matte kastar boll för hon är så dålig att man aldrig har en aning om var den landar. Man måste verkligen vara med, ska du veta. Sen gjorde vi lite leta med liggmarkeringar. Hon slängde saker och jag skulle hitta dem och inte plocka upp dem som jag brukar, utan lägga mig ner och visa var de var. Det var kul (och ganska länge sen tror jag, för jag kom inte riktigt ihåg).

Så gick vi hemåt. Vi såg en tax på långt håll. ”Heeeej! Måste du också stå på promenad?” frågade jag. Matte blev arg. Vi mötte en flatte. ”Hallå! Hallå! Hallå där, fröken” ropade jag. Matte vände. Hoppsan. Men allvarligt. Om man haft en så – bitvis – trist promenad får man roa sig själv lite. Eller hur?

Over and out

Varför vi står? Ja, fråga matte, men det har att göra med att vi ska gå i samma takt och av nån orsak är det j a g som ska hålla mattes takt?!

Kommentera