Ord är överflödiga…
Bonjour Tristesse
Over and out
Bonjour Tristesse
Lämna ett svar
Kategoriarkiv: Tråååååkigt
Depp. Deppiledepp
Har sovit hos Syrran. Jippi! Vi har varit både här och där, har hängt med kompisar, spårat och haft lattjolajban. ”Du å ja, Syrran, du å ja” sa jag. Men vad gör männschan då?! Jo, kör mig till matte! Till den där läskiga lådan som heter Lägenheten! Är det kompis? Jag ropade efter henne! Jag grät faktiskt en skvätt. Jag sa till matte att vi skulle åka – antingen till Syrran (bäst) eller till ön (näst bäst) men icke sa Nicke. Nu ligger jag här. Sörjer. Deppar. Suckar
Ensam. Deppar. Saknar. Går inte en meter!
Det går bra att komma och skjutsa över mig. Eller öppna dörren bara så springer jag själv. Fram tills dess tänker jag inte röra mig en millimeter. Så det så.
Over and out
Nej, jag vill inte åka ”hem”!
Semestern är slut. Vi ska åka till stan. Jag har gått i strejk.
Strejk!
Vad ska man göra i en sketen lägenhet, va? Va?!
Over and out
Det är inte alltid så jävla kul på ön
Jaha. Då ligger jag här. Med min konstiga boll. Och väntar. Och väntar. Och väntar.
I n t e kul!
De bara spikar och sågar och har sig. Ingen har tid med en liten Kommissarie. Och innan dess var det också bara skit. Först skulle jag bada. Sen skulle jag ta min spruta. Dessutom var jag tvungen att klippa klorna.
Innan bollen var det eländigt
Fredagsmys? Bah!
Over and out
Den blomstertid nu kommer och lite mormor
I söndags hade vi patrullhundträning igen. Syrran la ett spår men sen fick vi åka med stora lilla valpen till doktorn. Jag hann leta rätt på allt innan i alla fall innan vi åkte. En sån tur. Sen, när allt var klart, bjöd jag alla på middag. Då blev de glada igen. (Det var ingen större fara med valpen visade det sig efter röntgen, tackar som frågar.)
Sen har jag hängt med husse några dar. Vi gör killgrejer. Eller… Just nu åker vi bil hit och dit. Det ska hämtas och lämnas och lagas och fixas. Vi är fixarkillar alltså. Syrrans bil är fixad till exempel. Nu kan den bli kall och skön igen. Det är bra när det är sommar och jag ska åka med. Vi promenerade ner till verkstan och hämtade den. Du – jag var heeeelt färdig när vi kom fram! Det var 1000 grader och jag hade ju dragit husse halva sträckan innan jag tog slut. Mitt vanliga tempo är att gå ut hårt och öka. Det går inte just nu. Tack och lov att alla våra bilar kan bli kalla och sköna igen alltså.
Ja, vad har hänt annars… ? Idag var det skolavslutning för stora lilla valpen.
Stora lilla valpen på skolavslutning (han som sträcker på sig)
Jag fick inte följa med?! Jag fick stanna hemma?! Jamenhallå! De sjöng visst jättefint. Jag låg i sovrummet och surade. ”Fy fabian vad ni är taskiga” sa jag när husse kom hem. Det hade visst varit jättefint. Tror jag det. Hrmpf.
På kvällen när matte kommit hem åkte vi och hälsade på lilla mormor. Det var nåt som skulle fixas och då ryckte fixarkillarna ut såklart. (Och fixarmatte.) Husse fixade sen medan jag bevakade området. Höll koll på mormors balkong. Gissa att den ligger högt upp! Det killade i magen som 17, ha ha ha! Jag stod på balkongräcket och kollade ut. Därför var allt lugnt.
Span på hög nivå
(En dag när jag bevakade hemma från balkongen kom två poliser. ”Å en sån stilig schäfer” sa den ene, den mest sympatiska. Vi berättade att jag nästan var kollega och då sa han att det syntes minsann. Jag var en kille som såg superskärpt ut. Japp. Sant.) När vi kom hem fick jag ett märgben, t r o t s att jag har badat idag. Jag tänkte att det var en muta för att jag inte fick hänga med förut och markerade det med att spärra ut tassarna ordentligt så ingen skulle tro att de kan komma och sno mitt ben, muta eller ej! Å nej! Då har de kommit fel. Span och bevakning – det är ju mina specialområden, det.
Mitt! Bara mitt!
Over and out
Allmänlydnad, ska jag behöva sånt?!
På tisdagen hämtade Syrran mig. Vi for ner till Klubben. Jag var jätteglad – Klubben, det är kul, det! Trodde ni, ja. Det var den där jäkla kursen nu igen. Det var jag och en massa småttingar. Jag försökte hålla ordning på dem, men det var inte lätt. Jag fick ju inte säga nåt! Nä… Jag är skeptisk. Passade på att visa mig från min bästa sida hur som helst. Jag gjorde som Syrran ville. Gissa att hon var paff :-). Ha ha. Tips – överraska dem när de minst anar det!
Over and out
Ibland har jag lite otur när jag tänker
Det är svårt att hålla jämn nivå. Jag försöker verkligen skärpa mig och göra som jag ska… men ibland bara går det inte! Just nu går det inte till exempel. I måndags försökte jag hela dagen när jag var med Syrran. Det gick så bra. Jag var som en vanlig hund sa Syrran, vad hon nu menade med det.
Igår jobbade vi hemma, matte och jag. Det var j ä t t e t r å k i g t som vanligt. Matte mutade mig med ett spel, där man gömmer gobitar under runda klossar och så ska jag lyfta på klossarna för att få i det här fallet yttepyttesmå köttbullsbitar. (Jag föreslog en hel köttbulle under varje kloss, men matte sa att nio köttbullar på en spelomgång var alldeles för mycket. Hm.) Jag kan lyfta klossarna och slänga dem åt helsefyr på ingen tid alls. Matte försökte jobba de tre sekunderna det tog mig att äta upp köttbullebitarna. Jag tyckte att hon var lite ouppmärksam en gång, så då la jag en kloss i hennes knä. Hon sken upp och vips hade vi en ny lek. Matte sa ”hämta klossen”, jag hämtade klossen, matte tjöt ”Bravo!!!” och gav mig… köttbullebitar. Lättförtjänta bitar må jag säga. Jag menar, det var ju inte så stor ansträngning – om hon bara säger vad hon vill fixar jag. Men jag höll god min och åt köttbullar till middag.
Se med vilken schvung jag slänger klossarna!
Sen var det dags för den där kursen. Ly… vad den nu hette. Då hade jag fått nog av att vara ”vanlig hund”. Alltså, det gick bara inte! På planen bredvid var det kompisar som skällde och hoppade och energin var skyhög. Det gjorde nåt som hette IPO. Fatta vilken fart och fläkt det var där! ”JAG VILL VARA MED ER!!!” ropade jag. ”HALLÅ! HÄMTA MIG FRÅN DE HÄR SÄLLSKAPSDJUREN! JAG KAN JOBBA! JAG KAN HÄNGA I ARMARNA! JAG KAN JAGA FULINGARNA ”. I en och en halv timme ropade jag men ingen kom. Jag var fast med sällskapsdjuren. Syrran var … inte imponerad. Men ni fattar. Det g i c k bara inte.
Idag gick det inte heller. Hela tiden i alla fall. Matte och jag stack till klubben och det var så roligt Kanske var de kvar, kompisarna som körde IPO? Jag slängde mig ur bilen. Matte slängde in mig igen. Aj då. Visst ja. Man måste vänta. Jag väntade allt jag kunde. Fem sekunder. Sen gjorde vi samma sak igen. Suck. När jag väl kom ur höll jag mig. Fem sekunder. Sen var jag tvungen att springa till en luktfläck. Fort, så den inte försvann. Matte for som en vante efter, ha ha ha… Eh… ja, förlåt. Det var inte meningen. Sen kom en skitful liten hund. ”Har du glömt att kamma dig, HA HA HA!” var jag tvungen att säga. ”Du ser ju ut som en liten ovårdad råtta! Se på mig, mig mig! JAG är snygg, jag!” Behöver jag säga att jag åkte in i bilen igen? Sen blev matte förvandlad. Hon blev en… militär tror jag. Jag var skiträdd! ”Matte! Kom tillbaka” viskade jag med liten röst. Jag gjorde precis som hon sa. Efter en liten stund blev hon som vanligt igen, men jäklar vad skraj jag var ett tag! Det var inget snack – jag t ä n k t e inte ens på att göra nåt annat än det hon sa. Tur att det gick över :-). Jag fick ett spår som jag rusade genom – var ju tvungen att springa bort det läskiga. Sen gjorde vi miniruta och så sa jag till att hon tappat grejer här och där. Jag tror att vi är vänner igen. Som tur var har Syrran hämtat mig igen. Jag ska bo där några dagar. H o n blir ingen militär i alla fall. Tror jag. Hoppas jag. Håll tummarna!
Over and out
Husse, kom hem
Efter en vecka i det där andra landet ska han komma, min husse. Jag kan räkna.
Husse, kom nurå!
Jag väntade och väntade men matte sa att han inte skulle komma idag.
Jag ligger här tills han kommer. Så det så!
Då la jag mig vid dörren. Har man sagt att det är en vecka hemma, en vecka borta så har man. Då får man faktiskt ha en jäkligt bra förklaring varför det inte gäller. Eller en jäkligt bra present när man väl kommer. Jag har inte sett något av det. Än…
Over and out
Elitspår, nån?
De lägger alltid såna små, mesiga spår åt mig. Jag är en jätteduktig spårhund! Jag har jättehög kapacitet! Jag vill prova ett elitspår! Kan någon göra ett sånt åt mig?
Schyssta…? Bara ett? Svar till mig eller matte.
Over and out
Ibland får man gå in och öva saker
Jag har så mycket att träna, att göra. Igår skulle jag på hundmötesträff. Matte tycker att jag är lite stökig när jag måste tjoa till alla andra hundar vi möter, lägga mig i och så – hon fattar inte att om man är patrullhund ska man patrullera och det gör jag! Hon säger att man måste skilja på jobb och fritid. (Vad är fritid? Svar till kommissarien@kommissariekallax.se Bäst svar vinner ett grisöra.)
Det var ett jäkla väder igår kväll, det blåste småspik och var kallt som sjutton. Gissa att jag blev förvånad när vi gick i n i ett hus?! Jomen, de hade en träningsplan inomhus! Och det var fullt med godis, saker och små soffor och sånt, som hundar fick vara i. Så lyxigt!
Lokalen, innan alla mysiga grejer kom in
Vi var tre stycken som tydligen inte kunde uppföra oss; jag, en pytteliten tjej och en gigantisk kille. (Chihuahua och Grand Danois – mattes kommentar.) Och så var det de där två tjejerna som har stället. Jag har träffat dem förr. De tycker att jag är jättefin och bra. Jag tycker detsamma. Och de är inte så dumma heller, förresten.
Vi höll på i två-och-en-halv timme! Det gick jättebra. Jag fick bara spunk efter halvtid, för det var inte så mycket man kunde göra faktiskt. Då blir det trååååkigt. Då försöker jag starta nåt. Jag måste träna på passivitet säger matte. (Vad är passivitet? Svar till… Äh, svara inte. Det låter skittrist.) På det hela taget var jag jätteduktig sa alla.
Jag tror att de menar att jag inte ska prata med främmande hundar. Kanske. Fast varför säger de inte de i så fall? Hm.
Over and out