Jippie! Det är plusgrader :-). Matte kan göra finfina snöbollar åt mig! Bästa morgonpromenaden sen… igår! Vi passade dessutom på att patrullera av förorten, spana i skogen för att se om det varit nåt och spåra allt och alla. Vi och vi. JAG gjorde det. Matte tyckte jag var lite trist och pep ”Ursäkta, men kan vi gå på den här promenaden t i l l s a m m a n s?” Vad gör man? Jo, då och då fick jag väl släppa kanonspåret jag hade och sätta mig bredvid matte, titta henne djupt i ögonen och få en godis. (Godis?! I stället för spår? Nåja, jag höll god min.) Fruntimmer! Som tur är tar det inte så mycket uppmärksamhet, så jag kunde plocka upp spåret direkt igen.

I halvlek band matte upp mig i ett träd och larvade omkring i snön. Hon gjorde en miniruta. Jag la mig tillrätta och tittade intresserat på när hon lekte. Hon släppte en tompatron under snön och jag la på minnet var den var. När hon trampat klart skulle jag sitta fint och vänta på signal. ”Leta!” sa matte men… tjä, jag gick och hämtade hylsan, viftade lite på svansen och sa ”Varsågod. Kan vi gå vidare nu?” Nalle Phu!

Så kom vi hem och det var frukostdags. Jag får så god mat! Vom och hundemat med laks heter den och luktar ljuvligt. Fast stora valpen tjuter ”Måste Kallax mat lukta så där?! Jag kan inte äta här!” Har försökt bjuda honom så han får smaka själv, men han ville inte ha. Matte tramsar förresten med maten också. Man måste titta henne i ögonen en lång stund innan man får. Jo, man måste vänta på ”Varsågod” också. Hon fånar sig och säger en massa annat med, för man ska liksom l y s s n a ordentligt. ”Vaktmästare!” Nej, då får man inte ta. ”Vardagsmat!” Nope, inte då heller. ”Var i allsin dar är tvålen?” betyder inte heller att man får börja. Men i morse var hon taskig. ”Vi måste hitta en vars…” Ja! Varsågod va? Jag skulle börja käka men icke. ”Varseljacka” sa hon! Vet du hur likt ”Varsågod” det är? Suck. Nu måste jag börja lyssna lite bättre en stund. Trams, säger schäfern.

Over and out