Kategoriarkiv: Löp löp löp löp

Det är svårt att vara don Juan

2 svar

Har varit nere på tisdagsträningen med Syrran. Idag var jag bäst! Även fast en av mina kompisar börjat löpa. [löp… löp… löp… Lö, åh, ursäkta!] Syrran tycker att jag är lite okoncentrerad och det kan hon kanske ha rätt i, men jag tar igen det med elegans.

I helgen lekte vi med valparna. Det är alltid kul. Vi gjorde en patrullstig och de satt på ett jättefarligt ställe.

Hittade små valpfiggar

Hittade små valpfiggar – på ett jättefarligt ställe!

Sen åkte vi och hälsade på en av mina tjejer som jag länge försummat – den lilla rödhåriga. Hon var skitarg. Ja, med rätta. Jag har inte hört av mig på jättelänge. Jag bad verkligen om ursäkt men det gick inte att blidka henne. Jag gav upp och lekte med valparna istället.

Herrarna på täppan

Herrarna på täppan

Sen skulle vi på promenad, men inte ens då var hon glad. Hon fick vara hemma och tjura helt enkelt. Jag uppförde mig och fick springa med fyrbeningarna och tanterna som satt på (matte, valparna och jag har egna ben så vi var på marken).

Hästar, tanter och en schäfer

Hästar, tanter och en schäfer

På slutet hittade valparna och jag en mystisk, gåtfull, nästan hemlig stig. Ja, vi lekte det i alla fall. Jag är bra på att leka med valparna tycker de.

Tre pojkar på vandringsstråt

Tre pojkar på vandringsstråt

Sen åkte vi hem och blev helt normala igen. Tur va?

Over and out

Nu är det dags igen

Lämna ett svar

I morse blev jag riktigt förvånad över mig själv. Vi var på promis, matte och jag, när de två böljande sädesfälten kom promenerande med sin husse. De är alltid så … snygga, dryga, välfriserade och lydiga. Jag brukar ropa lite till dem. ”Har’u fööööönat barret också?” Eller ”Hur mycket balsam går det åt egentligen?” Matte blir skitarg. Hon säger att affigaffighanihanihundar ser ut så där, att de inte gör sig till. Fan tro’t. Hur som helst, de kom och jag såg fram mot en kul ret-stund. Då drog matte igång kottleken?! Kotte – retas, kotte – retas? Döm om min förvåning när jag valde kotte?! Matte var jättestolt. Jag med. Sen körde vi dogparkour. Ja, det heter visst så, du minns, när man hoppar upp på saker, snurrar, balanserar och har sig. Vi gjorde ”apan” (fråga inte!), balanserade, satte tass här och där och jag skötte mig jättebra. Tills det kom en malle. Kände att vi var two-of-a-kind så jag hoppade upp på berget så jag skulle synas bra och sen skrek jag som Tarzan! ”A-iii-a-iii-a-iii-a-iii-a!” Tänkte att vi skulle leka lite. Det skulle vi inte. Nåja. På det hela taget en bra promenad.

När vi kom hem gick det inte längre. Jag kom vid slänten. Bang! Som en knytnäve i solar plexus (har vi solar plexus, vi vovvar?)! Löp löp löp löp löp…

Löp löp löp löp

Löp löp löp löp – vänta lite… Ska bara…

Å lite där med…

Mera löp löp löp löp

Mera löp löp löp löp – nejdå, jag har inte fastnat

På kvällen hämtade Syrran mig och vi stack på patrullhundslydnaden. Vad var det där? Löp löp löp löp… Jag var enda killen… Jag kunde mycket väl tänka mig att … Nähepp. Vi fick vara på andra sidan planen. Fast det var ganska kul. Det var det. När jag inte kände… löp löp löp löp…

Lö… Eh, Over and out

 

Spår, minirutor och galna mattar

Lämna ett svar

När matte kom från jobbet sa hon till husse att ”Han måste få jobba lite”. Ja, då kan man ju misstänka att det inte är husse hon pratar om, eller hur? Vi stack ner till klubben och tvåbeningarna försvann i flock. Ja, där satt jag i bilen och bara väntade. Nere på plan var det små ulliga, gulliga valpar (tror jag) som tufflade omkring. Och där satt jag i bilen och bara väntade. Det gick folk och kompisar förbi. Och där satt jag i bilen och bara väntade. (Fast jag gillar att sitta i bilen och kolla. Häromdagen var matte lite galen – hon är det med jämna mellanrum… nån timme emellan eller så – för bilen var liksom platt om tassen. Ena tassen. Då fick vi åka till ett ställe som hissade upp bilen och bytte skor på den. Det var många killar som hjälptes åt att byta, och de hoppade in och ut ur bilen och hämtade och lämnade bilens dojjor. ”Men du, vad lugn och fin din hund är i bilen fast vi kommer in!” sa en kille glatt överraskad. Matte sken som en sol och var inte fullt så galen. Just då. Nå, åter till gårdagen.) Så småningom kom de. De öppnade bakdörrarna och då kände jag det! Löp löp löp löp löp löp löp…
M: Kommissarien! Kom igen nu. Du berättar en grej.
K: Visst ja. Förlåt. Kom bara att tänka på… löp löp löp löp löp
M: K o m m i s s a r i e n!
K: Oj! Nu hände det igen. Ja, det är lite svårt att hålla fokus i vissa sammanhang. Så jag for omkring som en slingebult sa matte. Vi försökte spåra men jag hade så himla bråttom att jag bara markerade apporterna snabbt, snabbt och sen kutade jag vidare. Kanske stod hon vid slutet? Vaddå Inte markerade?! Gjorde jag visst! Husse var bara lite skumögd och såg inte. Och jag hittade ju min boll där på slutet. Det måste ju varit det viktigaste?

Okej, sammanfattningsvis var det inte mitt bästa spår. Vet inte om det berodde på spårläggaren eller hundföraren. Jag var i mitt esse hur som helst. Och matte… blev galen. På oss killar. Fruntimmer!

Over and out

Distraherad

2 svar

Idag har husse åkt till det andra landet och nu är det matte och jag, jag och matte. Vi har gjort ganska kul grejer nu på kvällen – vi gick en lång promenad, och jag morsade på alla hundar vi mötte. ”Go’afton, fröknarna! Fin tur?” ropade jag högt och tydligt till tre små trasselsuddar. Tänkte att de hade ludd i öronen. Matte väste oskrivbara saker. Så korsade en ståtlig schäfer vår stig. ”Aha, en kollega” tänkte jag. Funderade en stund. Matte såg nöjd ut. Kunde inte hålla mig helt, utan ett ”Tjeeeena!” slapp ur mig. Matte rynkade ögonbrynen och sa ”Det var ju så nära”.

Sen gick vi till den höga toppen. Det är mörkt däruppe men vi gjorde en miniruta. Jag smög på matte när hon preppade. Det får man inte göra. Det var en konstig ruta. Först var den tom, sen huxflux låg det godis där jag v e t att jag hade varit. Hm… Bäst att kolla den ordentligt. Sen gjorde vi hårt spår. Det går till så att matte går myrsteg på asfalt och jag spårar henne. Lite Nalle Phu men hon verkar tycka det är kul. Så gick vi tillbaka. Då hittade jag en plastgrej hon hade tappat innan. Vet inte riktigt varför men matte blev jätteglad. Sen… *sniff* Mmmm *sniff* Löp löp löp löp *sniff* löp
Matte: Kommissarien!
Kommissarien: *sniff* Löp löp löp
M: Kom igen nu – du höll på med nåt!
K: *sniff* *sniff* Löp löp löp löp
M: Hej alla läsare. Jag är ledsen, men vi har löptikar här. Det går liksom inte att få kontakt med kommissarien när han stöter på en sån luktfläck. Så… ja, vi får se hur de närmaste veckorna blir, men de kan vara mer än lovligt virriga. Kommissarien! Du får ta slutordet åtminstone. Kom igen NU!
K: Mmm. Okej *sni….* Åh, förlåt.

Over and out