En schäfervecka

Var slutade vi…? Jo, jag skulle på patrullhundträning med Syrran. Vet du, det är så jäkla kul! Det är ju d e t jag är gjord för.

Syrran och jag

Syrran och jag

Söndagarna är bäst. Då har vi en heeeel dag ute på jobb. Det är patrullstigar, det är sökuppdrag, det är fast bevakning (nja, bara marginellt bättre än basen. Fast bevakning? Man ska sitta still och hålla koll. Jag är bra på den ena delen. Gissa vilken) och det är alla mina jobbarkompisar.

Måndag gör jag ingenting. Jo, det är klart att jag gör men inget patrullhundigt.

Tisdag ser jag mig omkring. Då är det lydn… ja ni vet. J a g vet att det är tisdag beroende på hur Syrran kör. Tar vi till vänster är det riktigt kul och troligen söndag. Kör hon rakt fram är det ganska kul och troligen tisdag. Smart va? Vad det är? Ja, okej då – lydnadsträning. Så. Då var det sagt.

Onsdag  går jag ut och vankar. Fast vankar är väl inte riktigt sant? Jag vet inte hur man vankar. Jag kan klampa. Jag kan smyga. Men hur 17 vankar man? Det ska jag be nån berätta för mig.

Torsdag sitter jag i tankar. Ofta i en bas nånstans. Eller på fast bevakning. Det är de delarna jag tycker är svårast. Då tänker och tänker jag. Jag tänker ”Hjälp. Kom och säg Hopp och lek! Eller ännu hellre Pass på.” Så tänker jag på torsdagar.

Fast bevakning - en är lugn en är... mer på

Fast bevakning – en är lugn en är… mer på

Fredag gör jag vad jag vill. Japp. Precis vad jag vill. Sammanfaller oftast med vad matte vill. Tur va?

Lördag stundar helgen till. Då åker vi oftast och hälsar på nån av mina hundkompisar. Eller dräller på ön. Eller leker med valparna. Eller bara softar. Lördagar är kul.

Sen – äntligen – är det söndag igen.

Ja… Så ser en schäfervecka ut. Frågor på det?

Over and out

Kommentera