1-årsjubileum… och lite annat

Nu har vi haft varandra ett år, jag och familjen! (6 juni. Alla flaggade och var så glada att vi hade ettårsjubileum!) Jag tycker att det går riktigt bra. Jag har lärt dem det mesta en familj behöver veta, så nu börjar jag kunna slappna av lite. Jag har t.ex. lärt dem att jag är en tyske fåraherde.

Skulle bara frisera fårskrället lite

Skulle bara frisera fårskrället lite

Matte blev lite arg när jag tog bort lite ull från fåret, men det svettades faktiskt. Så var det.

Jag har lärt dem att jag vill ha bra spår också. Matte kör nån kilometer i alla fall nu. Det är bra.

Så här gick matte...

  Så här gick matte…

... och så här gick jag.

… och så här gick jag.

(Det kan ha varit tvärtom också, men på det hela taget gick vi likadant.)

Jag har lärt dom att jag gillar att hänga med valparna. Ibland har vi dem en och en. Då får man rycka in med de mest varierande sysslor.

Ja... Så blev man väl fotpallen Kalle igen

Ja… Så blev man väl fotpallen Kalle igen

Säg inget, men det är ganska mysigt faktiskt.

Närbild på fotpallen Kalle

Närbild på fotpallen Kalle

Ibland umgås vi med fyrbeningar. Det vill säga, matte umgås med dem (de s i t t e r på dem?! Fattar du?!) Till exempel de här.

Vi hälsade på en vit och en svart fyrbening

Vi hälsade på en vit och en svart fyrbening

Det är lite spännande att vara med fyrbeningarna. De verkar vänliga, men jag får liksom inte hälsa. Matte tror att de, fyrbeningarna alltså, inte fattar hundspråk.

Fast jag väntade utanför, jag.

Fast jag väntade utanför, jag.

Så det är lika bra att jag väntar i skuggan, under ett träd eller så. Och mycket, mycket långt bort från de läskiga, vita snörena som är runt fyrbeningarna! De gör skitont! När vi kommer till såna aktar jag mig jättemycket och går bakom matte. Nackdelen är att matte vet att jag faktiskt kan ”bakom!” nu… Får jobba lite på det.

Ja, sådär har vi det mest hela dagarna. Det är ju min fjärde familj – om jag inte räknar med där jag föddes vill säga, då är det min femte familj – och jag tycker att jag lyckats ganska bra. Jag tror att jag behåller dem.

Over and out

 

2 reaktion på “1-årsjubileum… och lite annat

  1. lollo persson

    Grattis till ettårsdagen! Vilken världsfest! Trumpeter, flaggor, dans och allt möjligt. .du har lyckats!
    Du är värd detta tycker jag, man ska inte behöva flytta som du har gjort.
    Och vet du vad jag har slutat att prata med andra hundar… När de skäller på mig säger jag INGET. Matte tycker det är konstigt men jag gillar inte när man gapar på mig så då går jag bara förbi dem men jag glor på dem jättemycket. Prova, det är coolt. Jag känner mig lite kaxig då….men matte fattar inget…..det kan jag inte hjälpa, eller vet något tips….har annars hadf en super helg, min tvåbens brorsa kom äntligen hem….hade visst varit på festival så han är lite trött.
    Sköt om dig brorsan!

    Svara
    1. kommissariekallax

      Eller hur? Allmän flaggdag och allt!

      Vet du, jag försöker verkligen sluta gaffla med allt och alla, jag med. I lägenheten har vi en balkong och om man är tyst får man stå med framtassarna på räcket och kolla på allt som händer. Om man gafflar åker man in. Jag låter också bli att snacka nu :-)! Oftast. När jag inte kan hålla mig tittar jag på matte direkt och säger ”Förlåt! Det var inte meningen. Det bara slank ur…” Då brukar hon inte bli så arg. Men på promenad är det så himla svårt. Du får lära mig när vi ses.

      Hoppas vi gör det snart! Ses alltså.

      Svara

Kommentera