Så kom den. Dagen då vi skulle ut på Viktigt Uppdrag. Vi stack redan på onsdagkvällen. Har varit ute i bushen ända till nu på eftermiddagen. Jäklar vad jag bevakat…

(Fast jag har inte bevakat fosterluften. Det får faktiskt nån annan göra. Den där argsinta gubbhunden som hängde med NästanChefen har visst gjort det förr, men om man blir så där grinig låter jag helst bli.)
Det verkar svårt med hygienen för tvåbeningar när man är i skogen, så Syrran är alldeles svart i nyllet. Hon var smutsig, jag var trött. Jag sov lite på henne. Ja, så här mycket försökte vi sova mellan bevakningen. Vad vi gjorde mer exakt? Nämensnälladu! Det är ju försvarshemligheter! Jag har i alla fall gjort allt jag kan för att se till att du är trygg och säker ska du veta. Mer kan jag inte säga.
I eftermiddags var det dags för andra att ta över eller nåt. Det var bara att klä på sig transportskydden, hoppa i farkosten, åka hem och checka ut.
Nu är jag hemma, ligger på duntäckena i sängen och strax är det omöjligt att hålla sig vaken. Natti natti alla.
Patrullhund… Åh…

Over and out