Här kommer fortsättningen på vårt korningsäventyr.
I en liten skogsglänta stannade vi till. Jag kände på mig att nåt var på gång. Fokuserade framåt men med öron och nos på helspänn.

Truppen kunde inte hålla ihop utan den lilla farbrorn försvann i skogen. Mitt när vi jobbade. Jag blev alldeles vindögd. Ett öga framåt och ett åt sidan på rymlingen.

Ett litet djur for iväg i sicksack. Bzzt! Bzzt! Bzzt! Jag tog den!

Det fick man visst inte göra, så de släppte lös den. Den stack iväg till sitt gömsle och efter en stund släppte de lös mig med.

Jag kollade i gömslet lite då och då. Ropade lite på haren men den ville inte komma tillbaka. Skithare.

Nu började det bli lite livat. Vi gick mot ett skogsbryn. Men… Syrran stack?!

Fienden lurade i vassen. Ja, eller på ängen. Jag sprang en omväg förbi den mest uppenbart farliga och letade rätt på Syrran. Klart jag hittade henne. Vi började gå tillbaka men stannade och la ner den farligaste fienden. Seger!

Sen gick vi vidare på en liten promenad. Rätt var det var bara kastade sig Ove upp från ingenting! ”Men, du kan väl säga nåt först!” utbrast jag lite indignerat.

Efter det promenerade vi förbi nåt som lät som när matte plockar disk. Jag borde nog varit lite mer uppmärksam tyckte de men jag hör ju sånt där varje dag.

Sen, när man minst anade det dök en riktig fuling upp. Se så rysligt ful han är!

Jag skällde ut honom efter noter, men han gav sig inte. Han kom närmre och närmre. När jag nosinspekterat honom visade det sig vara en fånig docka. Bah!

Vi avslutade det hela med att gå till en glänta. Pang! sa det ute i skogen. Jag säkrade platsen. Jaha, därifrån. Lyssna, nosa, vänta. Pang! Hm, luktar lösplugg sa jag till Syrran. Inget att bry sig om.

Syrran släppte iväg mig att hämta nåt att leka med. Jag hittade bästa bitstocken i ett träd!

Vi slet och drog i varsin ände. Pang! Löspluggen ven mellan öronen. Så utomordentligt fånigt. Pang! Ja, ja… Pang pang på dig med.

Sen var det nog slut. Jag kan ha missat nåt, jag kan ha kommit ihåg fel ordning, men på det hela taget är det så här ett mentaltest går till. Och jag gjorde mitt bästa för att testa mentaliteten på alla inblandade. Tror jag klarade det bra.

Men det var ingen rast, ingen ro. Nu skulle en man klämma, känna igenom och mäta mig. Sen skulle jag springa runt runt och visa hur utomordentligt fin jag är.

Den snälle mannen sa att jag hade fisig päls men jäkligt snygg trav. Och det är ju det som räknas tycker Syrran, matte och jag.

Ja, slutet gott allting gott. Jag blev korad och fick kalasgod mat i en food truck. Mattes bil alltså. Sen åkte vi hem. Augusti. Vilken månad. Jag blev både patrullhund och korad. Jajemensan.

Over and out