Idag har husse åkt till det andra landet och nu är det matte och jag, jag och matte. Vi har gjort ganska kul grejer nu på kvällen – vi gick en lång promenad, och jag morsade på alla hundar vi mötte. ”Go’afton, fröknarna! Fin tur?” ropade jag högt och tydligt till tre små trasselsuddar. Tänkte att de hade ludd i öronen. Matte väste oskrivbara saker. Så korsade en ståtlig schäfer vår stig. ”Aha, en kollega” tänkte jag. Funderade en stund. Matte såg nöjd ut. Kunde inte hålla mig helt, utan ett ”Tjeeeena!” slapp ur mig. Matte rynkade ögonbrynen och sa ”Det var ju så nära”.

Sen gick vi till den höga toppen. Det är mörkt däruppe men vi gjorde en miniruta. Jag smög på matte när hon preppade. Det får man inte göra. Det var en konstig ruta. Först var den tom, sen huxflux låg det godis där jag v e t att jag hade varit. Hm… Bäst att kolla den ordentligt. Sen gjorde vi hårt spår. Det går till så att matte går myrsteg på asfalt och jag spårar henne. Lite Nalle Phu men hon verkar tycka det är kul. Så gick vi tillbaka. Då hittade jag en plastgrej hon hade tappat innan. Vet inte riktigt varför men matte blev jätteglad. Sen… *sniff* Mmmm *sniff* Löp löp löp löp *sniff* löp
Matte: Kommissarien!
Kommissarien: *sniff* Löp löp löp
M: Kom igen nu – du höll på med nåt!
K: *sniff* *sniff* Löp löp löp löp
M: Hej alla läsare. Jag är ledsen, men vi har löptikar här. Det går liksom inte att få kontakt med kommissarien när han stöter på en sån luktfläck. Så… ja, vi får se hur de närmaste veckorna blir, men de kan vara mer än lovligt virriga. Kommissarien! Du får ta slutordet åtminstone. Kom igen NU!
K: Mmm. Okej *sni….* Åh, förlåt.

Over and out