I lördags träffade jag patrullhundarna igen. Äntligen! OS-uppehåll är skittrist tycker jag. Hur som helst träffades vi vid den där fabriken. Syrran hade huvudansvaret och matte var wingman. Allra först stack alla tvåbeningar iväg och preppade. Vet inte riktigt vad de gjorde men jag har listat ut att det är för att det ska bli kul. Sen fick vi komma ut ur bilarna. (Vi var två tjejer och fyra killar.) Alla gick i förväg och vi kom på efterkälken. Jag tror Syrran hörde lite illa, så jag fick ropa till henne ”KOM IGEN NU! ALLA HAR GÅTT! VI ÄR SIST FÖR BÖVELEN!!!” Då vände hon och vi gick åt a n d r a h å l l e t?! Men hallå! ”Vänd! Vänd!” skrek jag. Då gjorde vi det. Jag tänkte hjälpa henne och tog i lite men då vände hon tillbaka igen?! Så där höll hon på. Till sist gav jag upp. DÅ gick vi minsann. Syrror alltså!

Alla lägger litet spår

Vi började med att spåra. Men nån hade snott vår vimpel sa Chefen. Och det var så många spår, så många spår så jag blev alldeles yr i mössan. ”Det har varit folk här och rastat hundar nyss” sa Chefen. Jag irrade lite men mitt i skogen hittade jag Chefens plånbok. Han är modig, han! Sen på slutet hittade jag helt rätt och gick rakt på slutapporten. Det var en av Chefens handskar och den ville han såklart ha tillbaka. Efter det fick jag gå och leta rätt på folk som irrat bort sig. De gör gärna det, men som tur är så hittar jag dem alltid. ”Han jobbar så bra och är jätteduktig” säger nästanChefen. Ja, det gör jag, och jag hittar alltid alla. Den här gången var det två borttappingar. Den ena var min matte. Som hon håller på! Så här ser det visst ut där de är när de tappat bort sig.

Så här ser det ut där de tappar bort sig; bakom en pappskiva, ett gäng pallar, lite presenningar och i ett tält. Tänk vad de får se!

Begriper inte varför de ska in på så många konstiga ställen, tvåbeningarna, men de ska vara glada att de har en kommissarie som hittar dem. Så vi åkte därifrån precis lika många som vi åkte dit. Tack vare mig. Tjänstehund… Åh…

Over and out