Idag åkte matte och jag till ett nytt ställe. Vi åkte från ön så det var ganska långt, men det var det värt. Vi träffade en tjej som kunde snacka med schäfrar, trots att hon har rottweilerkillar. Jag (och lite matte) fick leka med henne en lång stund. Till sist visade jag både att jag är lydnadschampinjon och att jag kan läsa tankar. Jag visste precis när hon skulle ropa ”Hit” med den där roliga rösten så jag kom som ett skott alldeles innan. Jag tror att hon var imponerad för jag fick visa flera gånger. Å så sa hon att jag är en duktig kille. Jag glömde till och med bort att hennes rottiskillar satt och väntade vid sidan. Jag ska morsa på dem en annan dag, för jag hoppas att vi ska ses igen.

Over and out

Ps Hennes ena rottiskille är patrullhund. Tjänstehund. Åh…!