Efter att vi jobbat klart idag smet vi, matte och jag. Vi åkte och hämtade en ny flicka med långt hår. Så åkte vi till ett nytt ställe där det bor såna där stora, fyrbenade varelser (hur många ställen och hur många varelser finns det?!). Jag hoppade ur bilen och morsade på den nya tjejen, fröken E. Hon verkar skitbra – hon går minst lika fort som jag! Vi gick iväg på en liten promenad. Fort som f-n gick det :-). Bra! Men så kom vi till ett sånt där ställe där varelserna bor. Vi gick fram och då gjorde hon det! Tog tag i S N Ö R E N A! Jag kastade mig bakom matte – nu är det banne mig hennes tur att få 1000 nålar! Fröken E gick in alldeles ensam! Jag ropade ”Var inte orolig! Vi väntar här! Skrik om du behöver hjälp!”. Hon döpte mig till kaninschäfern?! Är det tacken?

Det fanns massor med fyrbeningar hagen. De glodde på mig som om jag var nån slags cirkusartist! Gick jag ett steg hängde de efter. Så konstigt. Jag ropade” HALLÅ! VAD VILL NI EGENTLIGEN?” så högt jag kunde  men då blev matte förbannad. ”Man får inte skälla på hästarna!” röt hon. Oj då. Fröken E kom ut med en fyrbening i sällskap. Han verkade ganska schysst, brydde sig inte om mig direkt. Vi gick genom en hage som hade fullt med snören kring sig. Jag aktade mig flera meter hela tiden! Så aktade jag mig för fyrbeningen även om han verkade schysst. Man vet aldrig… Sen fick jag hoppa in i bilen och vila lite. Matte mutade mig med ett märgben. Kan vänja mig vid det. Sen åkte vi och lämnade fröken E och alla grejer vi hade i bilen (nåt som matte skulle sitta på, på fyrbeningen, och lite snören. Men fattar ni – hon s i t t e r på honom! Och så springer han medan hon… bara åker med. Vad 17 gör de?!) 

Nu är vi tillbaka på ön, har tänt en brasa och bara softar. Jag är sååå trött. Natti natti,

Over and out