Igår var jag hos syrran. Hon sa att jag skötte mig finfint. När det ringer på dörren – det gör det ganska mycket hos dem – ska jag ligga på en plats på schäslongen så att jag kan hålla vakt (tror jag). Det plingade och jag la mig på min post. Då kom den lille skraja mansvalpen. Han som går som en tennsoldat till mina valpars rum, och som stirrar mig utmanande i ögonen hela tiden. Men man måste ha överseende – han är lite rädd för kommissarier så jag låter honom hållas och ligger kvar, på span. Men det var jättsvårt, för han hade Farsan med sig. (Farsan heter typ OmpaLompa eller så och är störtskön!)  Jag ville bara kasta mig över honom, bjuda på bärs som han gillar och snacka AIK men… Jag har ju min plats. Bevakning liksom. Jag höll mig. Han lovade att vi ska hänga en annan dag. Längtar!

Sen åkte syrran och jag ner till en slags hundklubb. Å, vad det luktade gott! All världens tikar måste ha passerat där! Jag hade fullt sjå med att nosa mig igenom. Egentligen hade jag nog ett uppdrag… (Missade det lite.) Det var en man där som ville se hur jag jobbade. Han kan ha varit tidsstudieman. Eller inte. Hur som helst, jag skulle visa när jag är lydnadschampinjon, kampa med leksaker och leta rätt på karln när han irrat bort sig i skogen. Det gjorde jag med den äran. Och så sjöng jag lite som extranummer för honom. Han tycker att jag är lite stökig, men att jag skulle passa bra som tjänstehund… Va?! Sa du tjänstehund? Det var ju det där med att hålla koll, va…? Åh… Hålla koll… Det som jag är bäst på… Tänk om jag fattat det från början – då hade jag nog visat mig från en ännu bättre sida. Men nu får ni alla hålla tummarna att jag kommer med på utbildningen!

Tjänstehund… Åh…!

Åh…ver and out