G’morrn. Patrulleringen gick utan problem – inget skumt i min skog.

Inte utan att man blev lite törstig efteråt. Långsam servering, men bra karl reder sig själv.

Sen ville matte leka med den nya bollkastaren. Det är kul när de tar egna initiativ, tycker jag. Men hon är ju så låååångsam! När jag sprang fram för att hjälpa henne böjde hon sig och blodvite uppstod. Skitkonstruktion på människors näsor :-(. Sen råkade jag komma in på bredsida på hennes smalben. Hon lät jättekonstigt och liksom sjönk ihop?! Efter det var hon arg. Jag fattar ingenting – vi hade ju kalaskul!

Nä, nu ska jag ner på plan och snacka lite med polarna. Problemet är bara att de hör så jäkla illa, allihop. Nå, jag får väl ta i lite. Är det nåt jag kan är det ATT TALA HÖGT OCH TYDLIGT.

Hörs sen. Over and out.