Utvalt inlägg

End of watch

Korad tjh (ptrh) Krogstorps Kallax
20 december 2011 – 31 maj 2023

Alla sagor har ett slut, så även den om kommissarie Kallax. In i det sista var han den galna, knasiga, roliga, envisa, energiska och fantastiska hunden men kroppen, den skröpliga, gav upp. Vi hade ju lovat honom att han skulle få gå med värdighet, innan det blev för ont eller akut. 31 maj kom den dagen. Men vilken resa vi haft tillsammans!

Början

Han kom som ett yrväder på Sveriges nationaldag 2013. Då hade vi inte en aning om vad vi gett oss in på! Efter det blev inget sig likt.

Bild på en ung Kallax framför polisbil och Kallax i bakluckan på bil på väg hem till oss.
När man inte räckte till polis fick man flytta till Stockholm

Han skulle blivit polis, men räckte inte hela vägen fram. Det var så vi möttes.

Jobb

Så småningom förstod vi att den här hunden var ämnat för något mer än att ”bara” vara brukshund. Han utbildades till patrullhund i nationella skyddsstyrkorna, hemvärnet. Där försvarade han både fosterlandet och fostervattnet. Sällan har man skådat en sån arbetsmoral! Skulle han tappa en tass hade han fortsatt på de tre som var kvar. Plikten framför allt!

Patrullhund i Nationella skyddsstyrkorna

Men han jobbade inte bara i det gröna. Han var ju hundersköterska också ibland.

Hundersköterskan

Inte bara jobb, men inte gärna utan

Om man har en sån där skalle som Kallax hade räcker det inte med lite jobb. Man måste få jobba alla dagar. Patrullhunderi och hundersköterskejobb i all ära, men det var bara att putta på med annat också. Det blev bruksträning, kurser, dog parkour, rallylydnad, nosework, specialsök och viltspår. Även om Kallax inte alltid hamnade på pallplats deltog han med liv och lust (och med lätt utslitna mattor till följd).

Okej – den översta är inte på riktigt, där poserar Tora, Kallax och Nyx hos Frida Wallén
Specialsök
Dog parkour
Nosework
Viltspår (nä, egentligen från en äventyrsbana hos viltspararna.se men vi körde traditionellt viltspår också
På kurs hos 100hundkoll, Hundstallet och Jan Gyllensten, och så ett viktigt uppdrag – dra ut vatten till hästarna

Kompisar

Andra hundar var inte riktigt Kallax melodi. De var mest störande moment som skulle sättas på plats. Men han hade sina tjejjor. Och brorsan! Och så den där FM Nyx som skulle bli hans ersättare.

Kallax kompisar

Familjehunden

Även om man är en jobbande schäfer finns det annat här i livet. Kallax var en superbra familjehund. Han trivdes som fisken i vatten när han fick vara mitt i en klunga av stökiga, brötiga barn, eller i knäet på någon han beslutade var honom värdig. Och han hängde med på allt tok man hittade på.

Kompishunden
Familjehunden
Festhunden
Med på allt tokigt vi hittade på
En äkta knäschäfer
Supporterhunden

Kändishunden

Så snygg som Kallax var fick han vara med som fotomodell i 100hundkolls aktiveringslek. Så fina bilder.

Kallax modellar i ”Aktiveringsleken inomhus”

Apropå fina bilder tog Pilapix (Anette Holmberg) en hel serie fantastiska bilder! En av dem finns till och med på en varningsskylt.

Fotomodellen
Även på varningsskylt

Inte bara dans på rosor

Kallax var dynamit i en lite svekfull kropp. Han hade artros, spondylos, pålagringar, allergier och hudproblem. Vi har nog provat alla allergibehandlingar som funnits, vi har bidragit till import av nya mediciner och stått beredda att åka utomlands för att få tillgång till det bästa. Han är röntgad, klämd på och rehabad framlänges och baklänges.

Att gå till veterinären med Kallax var… en upplevelse. Väntrummen var alltid värst. Det skulle muttras, tjoas och mätas med allt annat som kunde vara där samtidigt. Väl inne på mottagningsrummet gick han med på det mesta men förklarade tydligt (ljudligt) att det inte var på hans villkor. Många var gångerna när personalen stod utanför dörren och skrattade så tårarna trillade. ”Åh. Det är en schäfer i huset!” sa de. Dramaqueen men aldrig dum. Aldrig.

Mycket medicinskt blev det

Att bli en farbrorhund

Men tiden har sin gång och åldern tar ut sin rätt. Kallax började vilja ligga i sängen, vara nära, vila mer och gosa. Skiftade från svart till grå, blev luggsliten och alldeles, alldeles underbar. (Nej, den där galenpanna-hjärnan ändrades inte! Han ville fortfarande lika mycket.)

Farbrorhunden

Slutet – ett värdigt slut

Så kom dagen. Dags att ta farväl. Det gjordes på det allra mest hedervärda sätt. Kallax fick gå över regnbågsbron tass i tass med sin stridspartner sen alla år. Först fick de delta på riggad övning där alla var grönklädda och de gjorde alla moment som en patrullhund gör.

På sista ”övningen”

Genomarbetade och trötta togs det farväl med sina mattar/hundförare bredvid, och de somnade in lugnt och fint. Två trofasta soldater gick vidare tillsammans. Och som av en händelse sköt försvaret två långa, rejäla skottsalvor ute på Muskö just vid det klockslag deras hjärtan slutade slå. Sorgligt, vackert och värdigt.

Tack för allt, älskade hund!

Juli i paradiset

Det har varit mycket ”Kom! Vi ska åka till hästen” den här månaden måste jag säga. Mindre ”Kom! Vi skriver på bloggen” måste jag säga. Då och då har jag i alla fall fått lite uppmärksamhet. (Men det är inte mycket måste jag säga.) Så här har min juli varit.

Träning

Allra ödmjukast har man fått tigga till sig lite träning. Det är svårt för en arbetande hund att bara vila.

Men på morgonpromenaden får man alltid göra något i alla fall. Man kan till exempel få hämta saker matten tappat bort. (Det brukar inte vara så svårt, men säg inget.)

Hittade röd kong på tre röda

Hittade röd kong på tre röda

Att jag behövde bada när jag kom hem berodde inte på att jag var trött. Inte alls. Det var faktiskt bara lite varmt.

Den ser jättedjup ut, men jag doppar mig bara.

Den ser jättedjup ut, men jag doppar mig bara.

Ibland tränar vi med en kompis, till exempel den svarta skönheten och hennes matte. En fredag skulle de göra oss jättetrötta. Först spårade vi.

Spårade lite med svarta skönheten och hennes matte

Spårade lite med svarta skönheten och hennes matte

När vi inte var trötta nog fick vi hämta saker åt mattorna.

Letade rätt på en borttappad boll

Letade rätt på en borttappad boll

En dag skulle jag vara fotomodell. Vi var fem hundar. Jag var snyggast. (Den svarta skönheten var snyggaste bruden.) Här är ett par små smakprov som snart kanske finns på nån slags grunka nära dig.

Bildskön del 1

Bildskön del 1

Bildskön del 2

Bildskön del 2

Att jag kan vinka - jajemän

Att jag kan vinka – jajemän

Trötter

Man kan sova här...

Man kan sova här…

Till sist blir man faktiskt lite trött. Eller så har man bara tråkigt.

Jobbar hemma. Jättetråkigt!

Jobbar hemma. Jättetråkigt!

Man kan sova – eller vila i alla fall – mycket nära.

Jodå. Hon vill göra ALLT tillsammans med mig!

Jodå. Hon vill göra ALLT tillsammans med mig!

Doktorn

Jag måste gå till doktorn då och då. Ibland måste jag gå eftersom jag har kli och får mediciner. Då ska man kollas både här och där. Vi var hos en flicka som stack mig i benet?! ”AJ SOM FAN!” sa jag. I förebyggande syfte. ”VAD GÖR DU?!” Matte sa att jag var fånig. Flickan sa att man inte fick brumma på sköterskan. ”Jag brummar inte” sa jag. ”Jag b e k l a g a r mig!” När vi kom ut till husse sa han att det var en stackars hund som nästan ylat inne på mottagningen. Matte skvallrade att det var …. jag. Hm.

Aj, aj , aj! Hon tänkte döda mig!

Aj, aj , aj! Hon tänkte döda mig!

Men sen fick jag ont i ryggen också. Den svarta skönhetens matte sa att jag gick som om jag var nödig. Så drog hon i mina ben men de satt fast. Bättre än vanligt. Då fick jag gå till Charlotte. Hon är ingen doktor, utan sjukgymnast sa matte men jag märkte ingen skillnad. Hon nöp mig! Faktiskt. Då skrek jag. ”GE FAN I DET DÄR!” (Ursäkta språket, men det gjorde faktiskt ont.) Då kom en annan tjej. Först verkade hon schysst men sen nöp hon också mig. Ännu hårdare. Ja, hon var doktor. ”Dummisar. Ge mig en godis!” sa jag. Sen fick vi åka bil jättelångt nästa dag. Jodå, mycket riktigt, fler doktorer. Som skulle nypas och ha sig.

Väntar på röntgen

Väntar på röntgen

Före...

Före…

Efter...

Efter…

De har satt mössan fel?!

De har satt mössan fel?!

Matte sa att jag skulle bli så här om jag inte skötte mig och samarbetade…?!

Stackars kille...

Stackars kille…

Till sist fick jag i alla fall hoppa in i min bil. Matte fnissade och sa att jag har lattjo ögon. Hmpf.

Fortfarande lite groggy

Fortfarande lite groggy

Mår som en prins

Vi har fortfarande inte fått sista svaren från alla doktorar men jag mår som en prins. Jag får äckliga tabletter på morgonen och sen känns allt finfint. Matte säger att jag är som en valp och undrar om man kan lämna tillbaka tabletterna. Men jag tycker att allt känns som vanligt, så nu får Lamm-Bert hänga med ut på altanen igen. Har inte orkat släpa på honom så mycket men nu orkar jag!

Lamm-Bert och jag spanar

Lamm-Bert och jag spanar

Och jag orkar klättra som vanligt igen. Det är bra! Vi klättrade upp på vår topp i morse. Man kan gå runt eller klättra rakt upp. Vi klättrade rakt upp. He he, I’m back!

Högt uppe på toppen

Högt uppe på toppen

Och jag kan bada som vanligt igen. Klicka här nere så får du se:

Bollen drunknar!

Okej då. Allt det här har jag gjort hela tiden, bara lite mer stillsamt, men visst låter det dramatiskt :-)? Och nu kör jag fullt ut igen.

Ja, det var min juli. Hur var din?

Over and out

Kommissarien testar… Hundglass

Visste du att som kommissarie är jag utmärkt att använda för produkttester? Jag är omutlig! Jag är brutalärlig! Jag kan t.ex. testa saker man kan äta, saker man kan leka med och brukssaker.

Idag kommer testresultat för Hundglass.

Vom og hundemat Frozen yoghurt, nötsmak

VoH Frozen yogurt Nöt

Pris 29 kr. Volym 90 ml.

Matte gav mig den i bilen, som muta för att jag skulle vänta när hon gick in och handlade. Jag bevärdigade den inte med en blick! Jag är ju omutbar sa jag. När vi kom hem hade glassen tinat och var som vaniljsås. (Vad är vaniljsås?) Mmm…! Då jäklar var det ätbart. Jag åt hela byttan, utom en liten klick. Man är ju inte glupskt ouppfostrad!

Betyg, frusen, serverad i bil

Överkryssad tass

Betyg, tinad, serverad i anständig miljö

Tre tassar

Mattes plånboksbetyg

Två plånböcker

Hugo & Celine hundglass, magic moose

Hugo och Celine-glass

Pris 40 kr (3-pack för 120 kr). Volym 120 g.

Jag fick bara en liten, liten klick tyckte jag. Först tittade jag misstänksamt. Sedan luktade jag. Jodå… Inte dumt. Inte dumt alls. Mums! Tog en tugga. Smaskens! Tog hela klicken och glufsade i den. ”Akta! Du får frozen brain!” sa matte. Bah! Finns det mer?

Betyg, frusen, serverad hemma

Fem tassar

Mattes plånboksbetyg

Överkryssad plånbok

(Det var väääldigt lite glass i bägarna, väldigt lite tyckte matte.)

Nästa gång testar jag kanske de andra smakerna.

Over and out

Ps Vill du att jag testar nåt? Skicka ett mail till kommisarien [at]kommissariekallax.se så ska vi se vad jag kan göra.

Han är stooor, lillbrorsan!

Idag hängde jag med matte då. Vi åkte skitlänge och stannade vid en stor hage. Jippie! Här får man kuta, tänkte jag. Men icke. De enda som kutade var en knippe fyrbeningar. De var hur många som helst Hundratals. Eller… fem i alla fall. Med massor av äckliga, vita snören runt sig. De där farliga snörena, du vet.

En av varelserna kom fram. Han visade alla tecken på vänlighet – spetsade öron, sänkt huvud, vajande svans. Men nä – jag litar inte på de där. ”Ge dig iväg! Du får INTE äta upp en Kommissarie på tjänsteuppdrag!” röt jag med myndig stämma. ”Håll truten! Du skäller inte på hästarna!” röt matte, ännu mer bestämt.

Clippers och Kallax första möte

Nej, nej. Okej då. Han verkar ju ofarlig. Och så fattade jag inte att just han är lillbrorsan. Men nu vet jag. Fast jag var tvungen att göra en grimasch när jag vände mig bort.

Stanna där när jag dricker!

Stanna där när jag dricker!

Jag bevakade både lillbrorsan och de vita snörena men riskbedömde situationen till lågriskad. Jag drack. Och glodde på lillbrorsan. Han kom fram och ville också dricka. Nej du, där går gränsen, tänkte jag. Inte samtidigt ur samma kar. Så mycket litar jag inte på dig.

Alldeles matt får man sitta ner och utforska

Alldeles matt får man sitta ner och utforska

Blev alldeles utmattad, så jag tog en paus och luktade på den svarta fyrbeningens kläder. Han hade varit upprörd, det kunde jag berätta. Det fanns massor av äckliga insekter, bromsar sa matte, som var precis överallt, och den svarta är skiträdd för dem. Det kunde jag också berätta.

Så småningom var vi i alla fall klara. Vi stack till lägenheten och pausade lite på balkongen. Där är jag kung i alla fall. Så länge jag håller truten (annars åker man in, du vet). Men jag kan berätta för alla att jag är kung utan att låta, så det så. Se bara på min fina pälshållning.

Gafflar - men tyst - på balkongen

Gafflar – men tyst – på balkongen

Ha, ha!  Jag är störst, bäst och modigast. Uppe på min balkong i alla fall.

Over and out

 

Noseworkar lite privat sådär

Har haft några bråda dagar. Syrran och Storbrorsan har varit på semester, så matte och jag har passat valparna. Vi bodde där också. Det var kul men jobbigt och tråkigt. Jag fick inte hälften så mycket kvalitetstid som jag brukar, men å andra sidan händer det saker hela tiden när man är där, så det gjorde inte så mycket.

Igår kväll blev det jättekul – då kom alla, menar verkligen a l l a, hem. Husse hade hämtat dem. Hurra! Och så åkte vi hem?! När jag äntligen hade fått ihop flocken. Hm. Tvåbeningar… Jag förstår mig inte riktigt på dem.

Idag har jag och husse hängt. När matte kom hem tyckte hon att jag var lite plåstrig.

Middagssällskapet - lite plåstrigt

Middagssällskapet – lite plåstrigt

Höll matte sällis när hon åt middag. Hon tyckte alltså att jag var lite plåstrig. Fattar inte… Vi mös ju bara.

Matte sa att jag behövde jobba, så hon planterade lite lukter. D e t är kul ska ni veta! Testa! Matte säger att jag låter som ett ånglok när jag luktar runt, men hon säger ju ”Nosa” till mig så då gör jag väl det. Hur som helst, så här gick det till:

Här hittar jag lukten på mattes nattdukslampa. Vi jobbar på liggmarkering ;-).

Jag kände nåt när jag hittade lukten på lampan. Matte skickade iväg mig igen. Måste kolla… Vad var det jag kände? Jodå!

Det tar fyra sekunder – jag hade ju redan kollat var den var. Att hon gömmer lukten bakom en drr spelar ingen roll. Kommissariens supersnok går inte bet.

Ja, sådär kan det gå till en trist dag i en lägenhet. Vad gjorde ni idag?

Over and out

Idag var det min tur!

Idag var det ingen som var hos hästen. Alla var baaaara med mig. Precis som det ska vara.

Först var husse och jag på arbetsdag hemma på ön. Då arbetades det. Jag vet inte riktigt vad de gör, men det är visst viktigt.

Sen åkte vi ner till klubben. Både matte och Syrran väntade där! Å så roligt! ”Hej, hej, Tjena mors!” ropade jag när vi kom. Syrran och jag hade avslutning på vår kurs. Vi fick gå ett lydnadsprogram och det gick jättebra. Alla var så glada. Eller… Det kanske inte gick som det skulle enligt boken men jag var nöjd.  Efter det skulle vi träna nåt annat. Jag minns inte riktigt och så kliade det på mitt ben, och så var det faktiskt varmt och… Men både matte och Syrran tyckte att jag skötte mig bra. För att vara jag vad de nu menade med det.

I väntan på ... nåt

I väntan på … nåt

Sen for vi hem. Först till lägenheten men ganska snart stack husse och jag hem till ön igen. Skönt!

Over and out

Häst, häst, häst – men jag då?

Jaha, nu är han här. Lillbrorsan. Har man fått träffa’n? Näe. Jag får gå som en bonnhund ute på ön, jag. Här går vi och muppar medan matte åker fram och tillbaka, fram och tillbaka. Till lillbrorsan. Vet inte om han är så där märkvärdig, den där lillbrorsan faktiskt. Han kan liksom ingenting. Har jag hört. Går där och käkar gräs liksom. Med några andra fyrbeningar – han kan inte ens vara själv.

Hur han ser ut? Ja, inte vet jag. Jag har ju inte fått träffa honom än juh. Men han har också en hemsida. Som matte skriver på. Varenda dag just nu tydligen. Där ser man. www.clipper.nu heter den (ingen titel och .nu, inte .se ha ha ha! Och det är matte, inte lillbrorsan som skriver).

Om det är kul att bli storebror? Njae, jag vet inte. Jag är skeptisk…

Over and out

 

Det var en dag i juni…

Vet du, jag har hittat en jättekul, ny lek! När man är i (dumma) lägenheten och går ut på promenad – se till att kolla i alla buskar och snår. Alltid. Hela tiden! Det finns små roliga, illerkvicka varelser därinne. De är pälsiga och har lång, rolig svans som ringlar och de springer skitfort! Nån dag ska jag fånga en. Kanske får jag ta hem den och leka med? Matte vrålar ”GE FAN I RÅTTORNA!” och jag tror det betyder ”HEJA! HEJA!”

Annars har vi det som vanligt på morgonpromenaden, med den skillnaden att man måste stanna och stanna och stanna för matte har också börjat lukta. Inte på marken där de spännande nyheterna finns, utan på buskar och träd. Helt obegripligt beteende?! Vet nån hur jag kan laga henne?

Härtill var jag nödd och tvungen! ("Åh! Kommissarien och konvaljerna" pep matte förtjust. Bah!)

Härtill var jag nödd och tvungen!
(”Åh! Kommissarien och konvaljerna” pep matte förtjust. Bah!)

En inte så dum sak i (dumma) lägenheten är att det finns en balkong. Där kan man stå och roa sig med att titta på allt och alla. Snälla människor kommer förbi och pratar. Då viftar jag artigt på svansen. Hundar går förbi med sina människor. Då biter jag mig i tungan, för om man skäller på balkongen åker man in. Jag är jätteduktig. Nästan jämt. Men ibland går det inte. Då måste jag bara säga ”Jag är mycket högre upp, ha ha ha!” Sen går jag in. Själv.

Tjena tjena mittbena

Tjena tjena mittbena

Over and out

Ps Snart kommer Lillbrorsan. Undrar om han blir besviken hur det ser ut där han ska bo? Vad tror du? Så här bor han nu.

Så här bor Lillbrorsan just nu

Så här bor Lillbrorsan just nu

 

Viltspår – ja tack!

Det var i lördags. Åkte bil tidigt på morgonen. Långt. Kände spänning och viss förväntan så rutinerad jag än är. Vad sjutton var på gång?

Vi var ett helt gäng bilar och sju kompisar som skulle få prova nåt som heter viltspår. Spår – det är mitt mellannamn sa jag kaxigt när det var min tur. Matte satte på jobbkläderna och jag drog henne till skogs. Var på väg ut i spenaten då matte stoppade mig och pekade på backen. Ja, ja, tänkte jag. Nu går vi. Men matte pekade envist så jag kollade väl och… Men.. Det luktade helmysko?! VAD i allsin dar var det där? Gick ett par steg. Där var lukten. Och där. Och där. Jag var tvungen att stanna vid varje punkt och lukta extra. Matte fnissade och sa att jag aldrig spårat så sakta. Men vad VAR det?! Så småningom tog lukten slut och jag gick över till mitt vanliga tempo för spåra små tanter som villat bort sig, det kan jag med förbundna ögon. Matte höll tillbaka. Vad ville hon nu då? Jag kollade runt. Jo, det var nåt konstigt som luktade. Vad? Var? DÄR! I ett träd hängde en hårig, lite blodig tass! Aha! Poletten trillade ner. Det var belöningen och jag fick ta ner den. Åh, vad den var god och äcklig och härlig! Den tänkte jag aldrig släppa! Viltspår, det är min melodi.

Over and out

Lite bilder från dagen:

Massa kompisar väntar på att åka till nån kul grej

Massa kompisar väntar på att åka till nån kul grej

Ska användas till och av 4beningar! Hör du det?

Ska användas till och av 4beningar! Hör du det?

Bär hem trofén

Bär hem trofén

Ja, ja, titta fort då

Ja, ja, titta fort då

Skönt att pausa i egen kuppe

Skönt att pausa i egen kuppe

Träffade snygg tjej <3

Träffade snygg tjej <3

Jobbat klart för en lördag

Jobbat klart för en lördag

Början på maj 2016

20160501 Badar

20160501 Badsäsongen har börjat

20160501 Tvättar fötterna

20160501 Kommissariens definition på En Bra Söndag.

20160502 Oj Låter

20160502 PassPå

20160502 Vem snarkar bakom skynket

20160502 En helt vanlig morgonpromenad. Vi går förbi skateboardramperna. Vafalls?! Jag tvärnitar och tar ett sidoskutt – vad 17 var det där?! Inunder rampen … snarkas det! Jahaja, bara en uteliggares sovrum. Dåså.

20160505 En stege är en stege är en stege

20160505 Matte tänkte att en Kommissarie skulle göra höga benlyft. ”En stege är en stege är en stege” sa jag och gick på pinnarna som sig bör

20160505 Krogstorps Grillvakt kommer och säger Köttet matte Vänd på köttet

20160505 Kommissarien, aka Krogstorps Grillvakt, kommer och säger ”Köttet, matte! Vänd på köttet!”. Jag räddade det!

20160507 Krogstorps Glassmonster har glömt att glassbilen kommer varje lördag

20160507 Kommissarien, aka Krogstorps Glassmonster, har glömt att Hemglassbilen kommer varje lördag på sommarhalvåret sa matte. Skitsnack säger jag. Man måste ju bevaka ägorna. Vad hade hon trott…?

20160507 Krogstorps Sumpråtta förnekar sig aldrig

20160507 Kommissarien, aka Krogstorps Sumpråtta, förnekar sig aldrig! (Japp, det blev slangen sen.) Ja, det är matte som skkrev det där med. Jag vet att gyttjebad är nyttigt, jag.

20160508 Får man reklamera sin hund eller finns behållarna i stål titan kevlar

20160508 Ursäkta, finns de här behållarna i stål, titan eller kevlar? Den här modellen klarade inte av ett par små Kommissarie-tänder. Jag höll bara lite, det gjorde jag faktiskt…

20160508 Krogstorps Tröttmössa har haft en slitsam dag med Jonna idag

20160508 Kommissarien, aka Krogstorps Tröttmössa (hrmpf!), har haft en slitsam dag med syrran. Skönt att lägga allt ansvar i mattes händer och vila lite.