Har hängt med husse några dagar. Vi har ingen uppkoppling då. Eller nåt. Får inte upp några blogginlägg då hur som helst. Men nu är jag tillbaka i civilisationen igen.

Igår jobbade vi hemfrån, matte och jag. Ja, ni vet – tråååååkigt! Som kompensation stack vi till den lilla rödhåriga efteråt. Hon blev jätteglad när vi kom.

Snygglosarna laddar inför nattorientering

Det var ganska dunkelt när vi kom och sen blev det sopsvart. ”Jippie! Nattorientering” tänkte jag. Vi var en präktig flock; två snygga hundar i reflexvästar – jag hade mitt orangea blinkhalsband också för säkerhets skull – en matte med ficklampa, en fyrbening med reflexer kring benen och så den andra matte uppepå fyrbeningen (fattar ni – de s i t t e r på fyrbeningarna?!).

Vi gick inte inne i den lilla rödhårigas skog i flock, för det var så mörkt utan vi höll oss mest på skogsvägen. Det var jättekul! Jag sprang fram och tillbaka som en galning. Inne i skogen fanns det vätskekontroller man kunde stanna till vid tack och lov. Då och då sprang fyrbeningen och då sprang matte också för att ligga före. Tror jag. Den lilla rödhåriga blev förbannad efter en stund och skällde på mig varenda gång jag tänkte att vi kunde dansa lite, så till sist slutade jag bjuda upp henne och tog matte i stället. Gissa om hon blev glad.

När vi kom tillbaka till fyrbeningarnas hus hittade jag min fina boll. Jag la mig tillrätta mitt på golvet för en skön vilo- och tuggstund. Jamendåpassadedet! Den lilla rödhåriga var skitjobbig!

Skitjobbig liten rödhårig i örat

Jag fick uppbåda allt mitt tålamod för att ignorera henne. Hon hoppade, dansade, bet i mig, viftade med spirorna och jag vet inte vad.

Men hon ger sig inte!

Då bad jag matte att få åka hem. Så det gjorde vi. Och vet du, ingen elade mig den här gången. För jag aktade mig så bra.

Over and out