(Skrivhjälpen har varit bortrest. Det betyder att Kommissarien har varit tystad. Men nu är ordningen återställd.)

Vi har haft finbesök. Herr och fru Flygare var här med sina två kompisar. Ja, vi träffades inte, kompisarna och jag, för världen är inte riktigt redo för det än, men de verkade jättetrevliga sådär på avstånd. Herr och fru Flygare var ruskigt trevliga. Fru Flygare blev jag nog lite förälskad i. Jag ville att hon bara skulle bry sig om mig. Bara! Hon var hård men rättvis – såna kvinnor jag förstår mig på. Det var verkligen trevligt. verkligen. Kom snart tillbaka!

Dan därpå åkte vi tidigt, tidigt allihop för jag skulle ner på klubben. Det var ju söndag. Det var en ny kille där. Jag tror inte vi har hälsat. Jag har inte hälsat i alla fall. Suspekt. Konstigt. Konstig. Han försökte hämta en fender jag just hade lekt med. ”Ge fan i det där! Du har inte bett om lov!” röt jag i med min Kommissariestämma. Matte röt lite hon med. Åt mig. Sen hämtades de roligaste bära-saker-grejerna! Vet du, det är en som är så tung, så tung, så att bara en Kommissarie kan bära den! Åh, vad det är roligt att visa hur jag bär den. Med glans, schwung och elegans. Den andra är lite äcklig, men bär man den ena bär man den andra tänker jag och tar även den. Den är i sånt där äckligt blankt material som smakar skit, ni vet. Jag hämtade den tunga bärgrejen om och om igen och visade hur stor och stark jag är. (Det var ganska många tikar med.) Sen sa matte att jag skulle ligga, och så skulle den där nya killen få testa. Aldrig i he**ete! sa jag! Jag sprang fram och skällde ut honom. Ja, men han hade inte bett om lov för den heller. Faktiskt. Jo. Det blev snöre på och hakan i mattan, det blev det. Men det var det värt.

Sen åkte vi hem till ön och sov. Förstå vilken jobbig helg! Och så fick jag hicka med. Och matte är så taskig så hon filmade. Klicka här för att se den spännande (hm) filmen:
Zzz… *hick*

Ja ja, man är väl inte mer än hund ;-)?

Over and out