Lördag hela veckan. Och fredag. Och söndag.

I fredags var jag på kurs igen. Vi hade utomhusträning. Vi gick i flock. Jag fick gå först – det måste vara för att jag är kommissarie, va? Matte påstår att det är för att jag tjuter som en stucken gris annars, men det hävdar jag är förtal. (Jag gick faktiskt i mitten en stund. Ja, av misstag, Nej, jag fattade inte att det var så. Men ändå. Tjöt jag? Icke!) Vi gick till en stor äng och gjorde kuliga utomhusaktivitetet; gick balansgång, gjorde sökrutor, hängde som en apa i staket (ja, jag ska förklara nångång) och hade jättekul.

Kurskompisar

På lördagsmorgonen hittade matte ett vårtecken. Vintegäck heter de säger hon. (Jag lägger upp dem här under hot och tvång.)

Matte envisas med sina blommor…

Lite senare på dagen stack vi ner till Klubben. Jag var jätteglad – det brukar alltid bli kul. Så lagom kul blev det. Vi skulle ha passivitetsträning :-(. Nämen fy för … vad det är trist och onödigt! Titta bara på bilden här? En stackars uttråkad schäfer i sina bästa år tvingas ligga still. I kedja! (Man ska kunna sitta så i basen när man är patrullhund. Den dagen den sorgen tänker jag. Så tänker inte matte.) ”Jag är kedjefånge här!” ropade jag. Ingen reagerade. ”HJÄLP MIG!!!” ropade jag till två kompisar som gick förbi med sin matte. Men de bara struntade i mig. ”Förrädare!” skrek jag efter dem då. En hel timme av mitt liv slösades bort. Jag smörade i n t e för matte när vi gick tillbaka till bilen. Pyttsan!

Stackars liten kedjefånge

Jag tror att matte förstod att lördagen blev en skitdag, för idag stack vi till den lilla rödhåriga. Först fikade vi. Inne! Vi fick varsitt fint märgben. Sen stack vi till den lilla rödhårigas skog. Det var så roligt! Jag sprang som om jag aldrig skulle få nog. ”Friiiii! Jag är friiii” sjöng jag över nejden. Inga kedjor den här dagen. Jag hittade lite snö och tog mig en glass.

Finfin kommissarieglass