I lördags åkte vi jättetidigt till ett urkul ställe! Åk dit om du kan – även om man får vänta massor är det så kul när man får göra nåt så det är värt väntan.

Först var det inte så spännande. Då var det en karl som skulle klämma på mig. Han tog kopplet och jag ropade högt till Syrran ”Gå inte! Lämna mig inte! Hjälp!”. ”Lägg av” sa hon så då gjorde jag väl det.

Sen kom en dam gående och hälsade på Syrran. Vet inte vad det var bra för, så jag struntade mest i henne. Hon fick i alla fall klappa lite på mig och hon hade snygga ben.

Sen blev det mer av mina takter. Slit-och-dra-lekar! Först skulle Syrran ta en sån där kul bit-så-mycket-du-vill-pinne. Hon dunkade den i marken, hon slängde den, vi drog i den och jag försökte döda den.



Vi kampade och drog, och lilla kläm-och-känn-mannen stod alldeles ensam och tittade längtande på oss. Oj, vad han ville leka med en Kommissarie! Han kom lite försiktigt och tog tag i grejen så jag fortsatte att leka med honom. Man ska vara snäll och låta alla vara med.

Han slängde och jag hämtade. Han drog och jag drog tillbaka.
Sen gick Syrran och jag iväg långt bort. Kläm-och-känn-mannen stog ensam med pinnen och petade lite i marken. Syrran höll i mitt halsband. Så flög fan i mig! ”Trodde du att du skulle få ha den där pinnen själv!” tänkte jag. Jag laddade. Syrran släppte taget. Jag satsade och sprang som en hind. Eller bulldozer – välj själv. ”Backa, backa, backa!” sa hans kompisar när jag närmade mig. Fegisar.


Alla de här lekarna var visst starten i ett test. Såna här tester skulle jag kunna göra massor av! Speciellt de i mitten :-).
Nä, nu måste jag knoppa. Berättar mer om fortsättningen sen. Snart.
Over and out