På tisdagar åker vi alltid till den lilla rödhåriga. Det brukar vara jättekul, men just nu är hon ganska trist. Hon har precis löpt och det är nog jättejobbigt för efteråt vill hon bara sova. Och så blir hon arg på mig när jag vill leka. Jag sket i henne. Jag satte mig och tittade på mattarna när de satt på fyrbeningarna (fattar ni – de s i t t e r på dem!). Det ser fortfarande helt galet ut. Efter en stund hörde jag nåt spännande borta i skogen. Matte var upptagen av den stora, svarta fyrbeningen… De vita aj-aj-staketen verkade lugna… Jag bestämde mig för att det var dags för en flygande patrullvända. Ha! Det var en älg eller fem! ”Å nej! Väck, väck! Iväg med er!” röt jag med barsk stämma. ”KALLAAAAAAX!!! HIIIIT!!!” hörde jag en ännu barskare stämma fullkomligt vråla nerifrån ridbanan. Det var matte som hade hört mig. Hon var s k i t f ö r b a n n a d! Man får INTE köra flygande patrull själv. Jag blev beordrad liggande observationsposition tills de var klara. Ganska tråkigt, men jag var lite matt ändå efter att ha sprungit patrull så jag gjorde väl som hon sa.

Den stora svarta markerad avslutad aktivitet

Ja, där låg jag väl då tills den stora svarta fyrbeningen välte pallen. Det är tecknet på att de är klara. Då gick jag och smörade för matte. Hon blev snäll och jag vågade hänga med hem. Skönt!

Over and out