Kategoriarkiv: Patrullhund – Åh…

Skarpt läge – nästan

I torsdags var det dags – det blev skarpt läge på träningen! Jäklar, vad jag var duktig!  Så här skrev nyaChefen att vi gjorde:

Kvällens Patrullhundsövning bestod av 2 moment. Först sök mot och i byggnader efter terrorister (3 st) och materiel för förberedande av sabotage. Därefter sök på Vägverkets färja under gång efter materiel efter hot om sprängning av viktiga transportvägar och förbindelser till Stockholm. Hundekipagen som snart placeras i marina Södertörnsbataljonen löste samtliga uppgifter på ett mycket förtjänstfullt sätt.

Coolt va? Det var så spännande och jag var så fokuserad på mina uppgifter. Jag löste dem jättebra säger Syrran. Det var extra spännande när vi var på den gula farkosten som åker på vattnet. När jag åkte en sån senast fick jag ju bara sitta i bilen. Nu skulle jag söka igenom den efter … ja, efter saker helt enkelt. Jag klättrade upp för gallertrapporna, upp till stället där man kör farkosten. Det var j ä t t e h ö g t upp, så jag fällde ut tassarna för att vara säker på att jag skulle kunna ta mig fram ordentligt. Om det var läskigt? Näe, det är kul att vara högt upp. Ja hörrni, det är ju det här jag är gjord för, som sagt.

Patrullhundsövning

Patrullhundsövning

I morrn är det dags igen. Jag längtar! Patrullhund – åh…!

Over and out

En schäfervecka

Var slutade vi…? Jo, jag skulle på patrullhundträning med Syrran. Vet du, det är så jäkla kul! Det är ju d e t jag är gjord för.

Syrran och jag

Syrran och jag

Söndagarna är bäst. Då har vi en heeeel dag ute på jobb. Det är patrullstigar, det är sökuppdrag, det är fast bevakning (nja, bara marginellt bättre än basen. Fast bevakning? Man ska sitta still och hålla koll. Jag är bra på den ena delen. Gissa vilken) och det är alla mina jobbarkompisar.

Måndag gör jag ingenting. Jo, det är klart att jag gör men inget patrullhundigt.

Tisdag ser jag mig omkring. Då är det lydn… ja ni vet. J a g vet att det är tisdag beroende på hur Syrran kör. Tar vi till vänster är det riktigt kul och troligen söndag. Kör hon rakt fram är det ganska kul och troligen tisdag. Smart va? Vad det är? Ja, okej då – lydnadsträning. Så. Då var det sagt.

Onsdag  går jag ut och vankar. Fast vankar är väl inte riktigt sant? Jag vet inte hur man vankar. Jag kan klampa. Jag kan smyga. Men hur 17 vankar man? Det ska jag be nån berätta för mig.

Torsdag sitter jag i tankar. Ofta i en bas nånstans. Eller på fast bevakning. Det är de delarna jag tycker är svårast. Då tänker och tänker jag. Jag tänker ”Hjälp. Kom och säg Hopp och lek! Eller ännu hellre Pass på.” Så tänker jag på torsdagar.

Fast bevakning - en är lugn en är... mer på

Fast bevakning – en är lugn en är… mer på

Fredag gör jag vad jag vill. Japp. Precis vad jag vill. Sammanfaller oftast med vad matte vill. Tur va?

Lördag stundar helgen till. Då åker vi oftast och hälsar på nån av mina hundkompisar. Eller dräller på ön. Eller leker med valparna. Eller bara softar. Lördagar är kul.

Sen – äntligen – är det söndag igen.

Ja… Så ser en schäfervecka ut. Frågor på det?

Over and out

Sommaren 2014 – i ett svep

Matte skrivhjälpen har ju lovat att kappköra, och den här gången blir det ett jättelångt inlägg med mest bilder och filmer. Man kan säga att det börjar från slutet av juni, håller på över juli och avslutas i augusti Häng med!

Fick några bollar

Fick några bollar

Först fick jag en sommarpresent. Jag gillar de här bollarna. Matte har ingen känsla för gränser. Det är bra. (I ärlighetens namn ska Den mörka Skönheten ha hälften.)

Kallax i basen

Kommissarien i basen

Sen har vi patrulltränat. Jag ligger väl i basen då, men jag tänker banne mig inte ligga på tyget. Så det så.

Jag och Hoffan patrulltränar

Jag och Hoffan patrulltränar

Ibland kör vi patrullträning lite själva, bara Syrran, jag, en tjej, Hoffan, som jag är kompis med (fast hon är motvillig kompis till mig) och Hoffans matte. Så här gjorde vi en dag. Jag var helt slut efteråt. Som vanligt.

Glöm inte liten hund!

Glöm inte liten hund!

Det är jättekul att träna med Syrran! Jag älskar det! Men ibland får jag inte följa med. Har utarbetat plan och list för det. Om jag trycker mig mot ytterdörren k a n hon inte gå utan att ta med mig. Smart va?

Går inte en meter!

Går inte en meter!

En dag var vi på lugn och skön tur med bilen. Vi stannade till, matte öppnade dörrarna och… Jävlar! Vi var hos den lilla rödhåriga! Jag ä l s k a r henne men det gör skitont att vara där! Det sitter vita snören överallt som hoppar på en liten hund när man minst anar det. Nej, jag valde att inte lämna bilen. De får faktiskt komma till mig istället. Jag har inga vita snören, jag.

Slappar

Slappar

Annars har vi mest slappat. Matte vill sola och jag vill skugga. Då gör matte ett skugghus till mig. Skönt!

Ett två och tre... Och fyra

Ett två och tre… Och fyra

Några gånger har vi varit hos Snygga C, i deras nya hus. Det här är bilder från när matte laddat upp med den där synnerligen utsökta leverkakan. Eh… Jag menar, det här är bilder från när Snygga C och jag visar hur otroligt duktiga vi är. (Snygg räddning va, matte?)

Kasta bolljäveln då

Kasta bolljäveln då

Det har fikats också. Och fikats och fikats och fikats. Man får liksom vara övertydlig för att få lite uppmärksamhet när det fikas så.

Retning på promenad

Retning på promenad

Då och då har matte och jag varit i stan (brrr!). På en morgonpromenad mötte vi de här. Jomen titta noga. Då ser du. Det är två långöron! Man får inte springa efter långöron. Inte heller ropa åt dem. Jag gjorde bara lite, lite spring och rop. Matte skällde bara lite, lite.

Kommissarien spanar

Kommissarien spanar

Sen intog jag min favoritposition och höll ordning på kvarteret innan vi åkte vidare,

Liggmarkerar en kon

Liggmarkerar en kon

Vi har varit på klubben då och då med. En gång fick jag en miniruta att leta i, men jag fattade inte riktigt vad matte ville så jag chansade med att liggmarkera en kon. Det var inte riktigt rätt, men matte blev glad ändå.

Ett slags A-hinder

Sen gick vi förbi planen där kompisarna skäller och har jättekul, du vet. De hade en såndär man kan klättra på. Jag klättrade upp, stannade mitt på och väntade och sen gick jag ner. ”Va?! K a n du det där?” sa matte förvånat. Så fick jag visa ett par gånger så matte skulle tro mig.

Ja… Så har jag badat, lekt med valparna, fått en jätteskön kylfilt att ligga på när det var som varmast, hållt ett gäng grillpartyn och haft det kalasskönt. Men den här veckan började allvaret igen. I söndags var det rivstart med patrullhundträning (som du såg på förra inlägget). Idag har jag varit och kört lydnad med Syrran (som gick?! Utan mig?! Fast jag klämde mig in mellan henne och dörren…) och sen kommer det mera. Kul!

Hur var din sommar?

Over and out.

Äntligen!

Ja, jag vet. Det var läääänge sen. Min skrivhjälp är ohjälpligt osamarbetsvillig. Hon har lovat att kappköra snart.
Idag – äntligen – började patrullhundträningen efter sommarlovet! Jag är lycklig! Se sån inlevelse jag har:

IMG_4044.JPG
Syrran och jag kör fast bevakning.

Nu måste jag fortsätta jobba. Over and out.

Nu är det dags igen

I morse blev jag riktigt förvånad över mig själv. Vi var på promis, matte och jag, när de två böljande sädesfälten kom promenerande med sin husse. De är alltid så … snygga, dryga, välfriserade och lydiga. Jag brukar ropa lite till dem. ”Har’u fööööönat barret också?” Eller ”Hur mycket balsam går det åt egentligen?” Matte blir skitarg. Hon säger att affigaffighanihanihundar ser ut så där, att de inte gör sig till. Fan tro’t. Hur som helst, de kom och jag såg fram mot en kul ret-stund. Då drog matte igång kottleken?! Kotte – retas, kotte – retas? Döm om min förvåning när jag valde kotte?! Matte var jättestolt. Jag med. Sen körde vi dogparkour. Ja, det heter visst så, du minns, när man hoppar upp på saker, snurrar, balanserar och har sig. Vi gjorde ”apan” (fråga inte!), balanserade, satte tass här och där och jag skötte mig jättebra. Tills det kom en malle. Kände att vi var two-of-a-kind så jag hoppade upp på berget så jag skulle synas bra och sen skrek jag som Tarzan! ”A-iii-a-iii-a-iii-a-iii-a!” Tänkte att vi skulle leka lite. Det skulle vi inte. Nåja. På det hela taget en bra promenad.

När vi kom hem gick det inte längre. Jag kom vid slänten. Bang! Som en knytnäve i solar plexus (har vi solar plexus, vi vovvar?)! Löp löp löp löp löp…

Löp löp löp löp

Löp löp löp löp – vänta lite… Ska bara…

Å lite där med…

Mera löp löp löp löp

Mera löp löp löp löp – nejdå, jag har inte fastnat

På kvällen hämtade Syrran mig och vi stack på patrullhundslydnaden. Vad var det där? Löp löp löp löp… Jag var enda killen… Jag kunde mycket väl tänka mig att … Nähepp. Vi fick vara på andra sidan planen. Fast det var ganska kul. Det var det. När jag inte kände… löp löp löp löp…

Lö… Eh, Over and out

 

Patrullhundträning igen

På söndagar tränar vi. Syrran, matte och jag stack iväg på träning den här söndagen. Det är långa dagar så de blir lite trötta, mina tvåbeningar.  Det är ju så mycket kul vi får göra:

Det var spår såklart

Det var spår såklart

Man ska leta upp saker. Utan att ifrågasätta vad det är

Man ska leta upp saker. Utan att ifrågasätta vad det är

Vi brukar göra patrullstig också. Då ska jag gå före Syrran och lyssna och speja – finns det några skummisar i skogen? Det brukar det finnas och jag hittar dem alla! Det är bra att vi får träna. Snart är det intagningsprov… Det drar ihop sig!

Over and out

 

Jag sa ju att jag kunde!

Igår var det patrullhundträning igen. Vi var hur många som helst och vi samlades som vanligt på Stridsskolan. (Ja, eller hur? Stridsskolan! Det namnet förpliktar. Fast man får inte strida när man är hund, såklart. Då får man skäll.)

Vi började med den där obegripliga övningen. Alla hundar och våra tvåbeningar går ut i en stor, stor ruta i skogen. Det ligger grejer både här och där. Jag anstränger mig som 17 för att hitta de grejerna som just mina tvåbeningar lagt ut och går elegant förbi alla andra. Syrran suckar. Jag vet inte riktigt varför. Men jag kunde inte låta bli att ta med en liten skruvmejsel som inte var vår. Då blev Syrran så glad, så glad. Hm… Man kanske s k a sno? Ja, inte vet jag, som sagt.

Sen var det bilen. I eeeevigheter! Matte och Syrran var borta så länge att jag trodde de gått vilse. Men de hade preppagrejerna med sig så jag gissade att det skulle bli kul. Hur som helst ropade jag efter dem ”Var inte borta så länge!” och ”Gå inte vilse! Jag kan inte öppna grinden till bilen själv! Glöm inte det!” ”Schhh…” väste både Syrran och matte. *vänta* *vänta* *vänta* Nu kommer de! På med spårselet och Ja! Min bästa! Vi skulle spåra! Ha ha! Över stock och sten och tillbaka. De hade lagt ett ”Hur långt orkar en Kommissarie spåra?”-spår. Syrran och jag har ju kört 1 km tidigare så nyaChefen sa ”Gå 1 km i terräng men följ vägen. Vid 1 km går ni över på andra sidan och så går ni tillbaka. Då ser ni v a r någonstans han inte orkar längre, och då är det bara att bryta och ta vägen tillbaka.” Ungefär. Sagt och gjort – 20 apporter, en var 100ade meter, la de ut, fegisarna. ”Spår!” Ja det kan du hoppa opp och sätta dig på! Som jag spårade! Vid 1000 meter fick jag en slurk finvatten (inte dikesvatten som brukar förfriska mig med alltså). ”Paus?” frågade Syrran. ”Är du galen?!” svarade jag. Vi fortsatte över vägen. Efter ca ytterligare 400 meter var jag lite varm och la mig en minut i ett träsk, samtidigt som jag tog mig lite vatten igen. ”Paus?” frågade Syrran igen. ”Är du galen?!” svarade jag min vana trogen. Ja, sådär höll vi på. Till sist hittade jag den. Min kong! Jag var framme! Kommissarien hade gjort det igen, och fanns det krafter kvar? Jo du. Fast det var lite skönt att sträcka ut i bilen.

20140407-075308.jpg
Så här gick spåret

20140407-073933.jpg
Så här gick matte. Men hon fubbade på vägen ett par gånger

Vi körde vidare till ÅSA. Ja, Återsamlingen alltså. Där var det väntan igen. Under tiden gjorde Syrran, jag och en trevlig tjej det där otäcka… Passivi… Äsch, ni vet. Sen var det dags att använda öronen. Vi satte oss ner. ”Pass på!” sa Syrran. Åh, vad det är spännande! Jag passade på och passade på. Det var massor med ljud men inget som lät rätt. Jo! Vänta… Måste lyssna igen! Tur att jag har schäferöron som kan bli som lurar. Jodå, där… DÄR!! Kom igen nu! Det är figgar i buskarna här, Syrran! Jag drog fram henne genom terrängen och… ”Tjena killar. Ligger ni här och vilar?” frågade jag artigt och drog i en kamprulle de hade beväpnat sig med. Sen åkte vi hem. Typ.

Det är så kul att träna! Tjänstehund… Åh…

Over and out

Patrullstig

Idag stack både Syrran och Storbrorsan och jag till skogs. Syrran slängde in bästa bollen i ett riktigt bröte och när jag väl letat upp den – man f å r inte tappa bort viktiga saker så där! – var Storbrorsan borta?! Det var okej sa Syrran och vi drog iväg själva. Ja ja, han hade väl gått till skolan eller nåt. Det brukar valparna ha gjort när de försvinner. (Nej. Jag gillar i n t e att de försvinner sådär. Eller att de cyklar när vi är ute tillsammans. Ett otyg är det att flocken inte rör sig ihop i samma takt! Med mig först. Men jag får inte tjoa eller bry mig om det så jag låtsas att jag inte gör det heller.)

Efter en stund sätter vi oss på stigen, Syrran kopplar om och…. JAAA! Hon säger’t! ”Pass på” säger hon. Å! Det är det bästa! Jag skärper alla sinnen, spetsar öronen så mycket det går och sen börjar det. ”Före.” Sniff sniff. Vem där? Lyssna. Går någon i skogen? Vartåt? Vem? Å, jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Då! Där! Upp med nosen och … jodå! DÄR, SYRRAN!!! DÄR ÄR DET NÅN!!! KOM! KOM! Jag måste hjälpa tvåbeningarna in i terrängen och efter en stund ropar hon ”Hund kommer!” och så får jag jobba på egen hand. ”Hallå, hallå Storbrorsan :-). Ligger du här och gömmer dig?” Såklart att jag hittade honom. (Jag vill att hon ska ropa sådär som nästanChefen gör också. ”Försvarsmakten! Hund kommer!” typ. Det känns… stort och viktigt. Snart kanske?)

Efter det hade vi bara kul, drog träd (aha! Nu fattar jag kanske lite vad du menar när du bär ved, Brorsan…!) och hade balansgång på en stock och sånt.

20140328-225341.jpg
Timber!

20140328-225354.jpg
Brukar köra balans på sten men det funkar på stock med
Efter såna här äventyr behöver till och med en liten kommissarie knoppa.

20140328-225401.jpg
Kommissarie Rosenknopp

Nu är vi ute på ön igen, matte, lill-valpen och jag. Vi eldar, kollar på tv och äter godis. Fredagsmys!

Over and out

Patrullhund om våren

Idag har vi tränat med nyaChefen. Även Chefen och nästanChefen var med – det var roligt. Vi började med att Syrran och matte preppade. De var borta en lång stund. Sen skulle vi ha en timmes liggetid. Ja, inte var det jag som skulle ligga en timme utan nåt annat. Till sist (!) var det min tur! Jag var taggad! Jäklar, vad jag var taggad! Och det var min bästa – spår! Jag for över stock och sten och efter ca 200 meter hittade jag en grunka. Äsch. Var det redan slut? Men döm om min förvåning – och glädje – när Syrran skickade ut mig en gång till! Och igen. Och igen! Jag sökte en hel mattebokstav, ett helt M. I varje spets låg en grej. Jag tog ettan och tvåan men trean tyckte jag att de kunde ta själva. Där nöjde jag mig med att visa spetsen för tvåbeningarna. När jag hittade min kong visste jag att det var slut. Phu! Var jag trött eller var jag trött? Jag dök ner i en vattenpöl och svalkade mig lite och sen var det inte utan att jag var glad att få skutta in i bilen igen och kvarta lite.
(Jag hittade lite grejer på vägen. Eller… Syrran hittade:

20140322-230449.jpg
Fynd på en brottsplats?

20140322-230459.jpg
Mer fynd på brottsplatsen)

Innan vi åkte hem var det dags för patrullstig med ljudmarkering. Jag fick gå med Chefen. Först gick vi fram och tillbaka utan att det var ett liv. På tredje streckan var det ett (jäkla) liv. ”Där! Där! Där!” sa jag till Chefen. Han tog det lite lugnt så jag insåg att nu låg allt ansvar på mig. Jag la i min overdrive och tog både mig och Chefen ut mot en gran som lät misstänkt. Chefen var lite osmidig och bromsade oss hela tiden men jag låg i. Det är tungt att dra fram med en Chef i släptåg en till sist lyckade jag. Och se, vad hittade jag då? Matte och en kille! Ha ha! För jag är bäst, bäst, bäst! Sa matte också. Chefen var alldeles genomsvettig och trött när vi kom fram. Jag undrar varför… Jag hade ju dragit honom nästan hela vägen?! Jag är nog inte bara patrullhund, utan även draghund? Mångsidig, det är jag i alla fall.

I morgon håller vi tassarna för Brorsan – han gör inträdesprovet som patrullhund hemma hos sig. Tar de inte med honom är de korkade. Krogstorps vovvar är ju oslagbara!

Over and out