Kategoriarkiv: En helt vanlig morgonpromenad

Stereokottar och märgben

I morse patrullerade vi av skogen, matte och jag. Lilla valpen var kvar inne och tittade på tv. Han ville inte följa med. Konstigt?!
Hur som helst, matte har hittat på en ny lek – stereokottar. Det är jättesvårt och jättekul. Det går till så att matte tar upp tvåkottar (jag får i n t e ta dem från hennes hand. Då blir hon skitarg) och säger ”Sida” till mig. Då ska jag sitta vid hennes ben och så måste jag stanna där. Sen kastar hon först den ena kotten åt ena hållet och sen den andra kotten åt andra hållet. Jag måste fortfarande sitta kvar. Sen ska jag titta i hennes ögon (vad är det med tvåbeningar? Varför ska man glo på varandra sådär? Det får jag ju inte göra på andra hundar. Fattar ingenting?!) och sen säger hon ”Leta!”. Eller säger och säger… Jag ser att hon kommer att säga det om en sekund eller två så jag tar det som kommando. Gissa att det är svårt! Både att välja vilken kotte jag ska leta efter först och sen komma ihåg var den kotten jag inte valde ligger. Men jag klarar det nästan alltid eftersom jag är så himla bra.

Sen kör vi ”Balans!” på stora stenar.

20140329-103143.jpg
Kommissarien visar prov på sin utomordentliga balans och kroppsmedvetenhet. Eller nåt…

Matte säger ”Balans!” och jag hoppar upp på närmsta, stora föremål. Här en sten. Sen säger matte ”Bra! Balans!” och pekar på stenen bredvid. Jag hoppar ner från sten 1 och upp på sten 2. Så gör vi det där ett par gånger. Imorse produktutvecklade jag. Eller körde lite lean – jag rationaliserade bort ett moment. Jag hoppade direkt från sten 1 till sten 2 utan att passera marken. Matte blev mycket imponerad. Ja, vad ska man göra när man är så smart som jag?

Väl hemma var det frukost och sen fika. Valpen fick Ballerinakex och jag fick ett märgben. Jag tog ut det på altanen, för såna här fina vårdagar ska man väl ändå vara ute?

20140329-103512.jpg
Kommissarien fikar ute

Så vad väntar ni på? Ut med er! Hopp och lek och…

Over and out

Vi har gått över till veckorapportering?!

Det har varit en vecka med husse – en vecka med killhäng. Då är vi på ön och gör… killsaker (ja, lilla rödhårigas matte – min matte kan läsa. Jag har förstått det nu. Så jag säger inte vad vi gör. Bra va?). Vad vi inte gör är bloggar. Vi är liksom analoga.

På fredagen kom vi tillbaka till stan. Jag skulle till tant doktorn igen. Nu har jag fått min tredje allergispruta. Man ska ta dem varannan vecka. Det tar bara 7-12 månader tills det börjar funka. Vi vill inte räkna. Jag var jätteduktig hur som helst (gick bara på bakbenen när de inte flyttade på en liten tax i tid).

På kvällen var det träning. Inomhusträning såklart – det regnade ju ute, he he. Vi kom inte sist den här gången, utan jag var faktiskt i klassrummet när den lilla vita gläfsisen kom. Iddes inte bry mig – vi hade ju både boll och köttbullar. Vi gjorde jättekul grejer! Allra först av alla fick matte och jag visa vad vi tränat på. Matte försöker få mig att snurra (hon är lite puckad, för hon säger ju inte vad jag ska göra – hon bara liksom vispar med handen i luften…) och så ska jag sätta mig snyggt mellan hennes ben. Å så ska jag gå slalom mellan hennes ben med. Nån slags freestyle-början påstår hon. Jag ålar runt lite så blir hon glad. Alla andra vovvar och mattar blev också glada när vi visade, och så gjorde de som vi. Jättekul! Sen gjorde de saker som vi skulle göra. Ganska kul. Sen tog de fram en j ä t t e s t o r boll. Jag menar verkligen j ä t t e s t o r! Pilatesboll gigantus hette den. Jag skulle prova att balansera på den. Matte tramsade och sa att jag skulle sätta upp framtassarna. ”Okej” sa jag. ”Sen då?” Hon verkade inte ha en plan. Husse är mer rejäl. Han sa ”Hopp opp!” Aha! Jag ska upp på den. ”Jajamensan” sa jag och tog ett skutt upp. Så satt jag liksom uppe på bollen. Jättekul! Jag såg ner på alla andra. ”Ooo” susade det i lokalen. Cirkusschäfer, det är jag det. Säg bara tydligt och ordentligt vad jag ska göra. Så hoppade jag ner. Sen skulle jag stå på husse. Först fick jag hoppa upp på en stol och sätta mig. Sen satte jag tassarna på husses axlar och så balanserade vi. ”Wohoo!” ropade jag till de andra. ”Jag är on top of the World liksom!” Sen gjorde jag samma på matte. Man kan liksom hänga på sin familj. Inte hänga med, utan hänga på. Det gjorde jag. Sen hoppade jag upp på bollen igen. Sen smakade jag på bollen. Sen blev bollen jätteliten. Matte suckade och gick och pratade ”försonligt” med en av ledarflickorna. Det kan ha kostat pengar. Kanske. Oftast är det inte bra. På slutet kom en av kursarna inskuttandes i koppel utan tvåbening med. Och den lilla vita gläfsisen hängde på. Vi viftade på svansarna åt varandra. Jag sa ingenting. INGENTING! Fattr’u vilken bedrift? Sen åkte vi hem. Det är kul på kurs. På kvällen var jag trött och ville bara hålla tass.

Hålla tassen

Lite trött och vill bara hålla tass

På lördagen var patrullhundträningen inställd nu igen. Jäkla OS! Matte tog mig på morgonpromenad. Jag morsade på alla vi träffade. ”Tjena, små fjantar!” ropade jag till två små dammtussar. Matte blev irriterad. Så hälsade vi på fåren. Då sa jag inget, för det får man inte. ”Bäää” sa fårskallarna. Jag tittade lite nådigt på dem och viftade på svansen. Sen gick vi förbi en annan liten tuss. ”Får du ingen mat, ha, ha ha?!” ropade jag försmädligt (vad nu det betyder. Kul ord i alla fall.) ”Truten!” väste matte mellan sammanbitna tänder. Sen gick vi till ”nya” skogen vi hittat. Jag balanserade på stenar, hoppade över stockar och uppförde mig jättebra. På hemvägen höll vi på att möta en stor, fin kompis men matte fegade och vek av 90 grader på annan väg. Jag tittade lite åt kompisen men hängde med matte. Tyst och trist var jag. Tills vi kom upp på berget. ”VAD LEKER NI DÅ?” ropade jag. Ganska högt för de var långt borta. ”Ameh… Det var ju så nära att bli rätt” väste matte. Jag var nöjd. Sen åkte vi och shoppade. ”Denna promenad tarvar dyra saker” pustade matte. På kvällen skulle matte till fyrbeningarna. Jag hängde inte med. Husse och jag hade lördagsmys istället. Matte var glad och lortig när hon kom hem. Bra.

Idag är det söndag. Matte var borta nånstans på morgonen och när hon kom hem blev det en jäkla rush. Jag skulle duscha (söndag, jä-la söndag), det skulle dammsugas och torkas golv så jag inte kliar mig så mycket. Det skulle slås in paket och så skulle vi vara snygga. Aha! Stora valpen fyller år i morgon så vi skulle på kalas. Kalas! Jag älskar kalas! Alla var där! Syrran, storbrorsan och valparna såklart. Valpfarfar och hans tjej. (Hon fick klappa min rumpa. Då blev hon glad.) Så kom långa Fillenkillen, Kussesin och deras valpar. Den minsta luktade jättekul. Kussesin luktade liksom likadant. Jag pussade på dem.

Blixtsnabb bebispuss

Blixtsnabb bebispuss

Sen kom Lilla moster och Långa morbrorn. Och lilla mormor! Jag fick ligga på schäslongen och vänta innan jag fick hälsa, för annars skulle jag välta dem sa matte. Jag höll mig. Nästan hela tiden. Jag välte dem bara lite, lite. Å vad det var roligt. Jag vill att vi alltid ska vara tillsammans, allihop. När jag kom hem åt jag upp en pipboll. Nu måste jag sova, för det är en dag i morgon också. (Ja, matte, hur skulle det annars vara?!) Jag tror att jag ska till Syrran imorrn. Kanske. Jag hoppas…

Over and out

 

Se sån stil han har

När vi var i skogen filmade Syrran lite. (Det kan vara så illa att alla inte kan se filmsnuttarna. Det beror på att matte är usel på kod.)

Så här kan det se ut när jag Försöker stanna kvar och Syrran kastar kul saker som jag ska leta efter.

Ibland tar det tid för tvåbeningar att komma igång. Då måste jag ropa ”Men kasta kottjä-eln nån gång då!”

Fint va?

Over and out

Några dar med Syrran

Jag har hängt med Syrran, Storbrorsan och Valparna några dar. Hon kom och hämtade mig i onsdags och det var banne mig inte en dag för tidigt Jag hade fått vara e n s a m nu igen! ”Tja, tja, pussåhej” sa jag till matte och så for vi iväg. På onsdagen hängde jag mest med Storbrorsan. Jag ÄLSKAR honom! Jag var lycklig.

På torsdagen var Syrran ledig. Det var samma rutin som vanligt; upp på morgonen, frulle, iväg med rätt Valp till rätt ställe och sen SKOGEN!

20140214-195324.jpg
Kommissarien i skogen

Vi går alltid långa, långa promenader, Syrran och jag. Vi var uppe på ett berg och lekte kasta pinne. Jag sprang ner för ett brant, brant stup – och höll inte på att komma upp igen! Hjälp! Nere hos mig var några tjejer och några hundar och Syrran ropade upp mig med ”Hit!”. Då m å s t e man komma. Omedelbart bums! Jäklar vad jag jobbade! ”Tjena grabbar, sorry – jobbar” hann jag flämta med viftande svans medan jag påbörjade uppklättringen. Sen var jag som värsta stengeten. Men upp kom jag! Syrran blev jätteglad och sa att jag är en duktigt kille. Ja, det är jag!

På kvällen var det sagostund. Jag och lillValpen kröp i säng och Syrran läste en jättebra och spännande bok. Eller spännande… Ja, det kanske den var. Jag vet inte. Jag somnade?!

20140214-194917.jpg
Lyssnar på godnattsaga

20140214-195020.jpg
Den var jättebra

Ja, så går det till en vanlig onsdag hos Kommissarien.

Over and out

Morgonpromenad

Det började kalasbra. Vi skulle gå ut ur porten när det kom två snygga rottisar utanför som jag aldrig sett förut. ”TJENA!” ropade jag. ”Schhhh” väste matte. Jag fick lite av vad matte brukar kalla Tourettes och blev tvungen att ropa ”TJENA! TJEEEENA! TJEEEEEEEENA!! TJEEEEEEENA!!!” ”Nämen vad bra” sa matte. ”Nu är hela kvarteret vakna.” Jag tror att hon var lite sur eller nåt. Men vet ni vad kul det ekar i en trappuppgång?! Prova själv, vettja!

Efter det här var jag pigg och glad, pigg och glad. Vi kom ner på stora ängen och vad kom väl där? Två harar! De såg inte mig så de kom skuttandes sådär kul. Jag skuttade också och ropade lite ”HEJ HARARNA! HEJ HARARNA! HEJ HARARNA!” men då blev de först alldeles stela och sen vände de. Jag fick inte hoppa med.

Jag kände nog att matte inte var så nöjd, så jag vände mig till henne och sa ”Fiiiiiin matte, duktig matte”. Då blev hon lite gladare. Sen spårade jag igenom våra förorter. Det hade inte hänt speciellt mycket under natten. Det var något skumt i lilla skogen, så där kunde jag i n t e hålla koll på matte. Hon fick faktiskt klara sig själv. Men vi kom aldrig ikapp vad det nu var som var skumt, för matten hängde inte med i tempot utan sinkade mig hela tiden. Ja, ja, hon får skylla sig själv att vi inte tog dem på bar gärning. Eller nåt.

Jag insåg att jag försummat lilla matten så resten av promenaden smörade jag. Nästan hela tiden. Då får man smaka av matsäcken matte alltid har i fickorna. Bra va? Hur var din morgonpromenad?

Over and out